Asteroidnedslagsprognos: hur vi upptäcker och varnar för nedslag

Upptäck hur asteroidnedslagsprognoser hittar, bedömer och varnar för hot mot jorden — metoder, begränsningar och vad som krävs för pålitliga tidiga varningar.

Förutsägelser för asteroidnedslag varnar för asteroider som kommer att träffa jorden, och när och var de kommer att träffa. De flesta asteroider kommer inte att träffa jorden. Asteroidnedslagsprognoser fungerar genom att upptäcka och följa upp de objekt som kan komma nära vår planet. Systemen hittar framför allt de asteroider som har en realistisk chans att träffa jorden i framtiden. Detta är relativt enkelt för stora asteroider eftersom de är ljusstarka nog att upptäckas på mycket långt avstånd, ofta flera år innan de närmar sig jorden.

Det finns inte många mycket stora asteroider, men det finns miljontals mindre rymdstenar. De är normalt för svaga för att synas förrän de är ganska nära jorden. Vi använder därför olika typer av teleskop och automatiska undersökningar för att hitta de asteroider som snart kan träffa jorden. Teleskopen och övervakningsprogrammen är kraftfulla men har begränsningar: små asteroider syns bara när alla förutsättningar är perfekta, och många sådana upptäcks först dagar eller bara timmar innan en eventuell kollision.

Hur upptäcks och bedöms hotet?

• Upptäckt: Automatiska markbaserade surveys (t.ex. synliga- och infraröda teleskop) skannar himlen för rörliga punkter. Nya fynd rapporteras till databaser där observationerna samlas.
• Bekräftelse och uppföljning: Fler observationer från andra teleskop används för att bestämma objektets bana och osäkerheter. Ju fler mätningar, desto säkrare bana.
• Banberäkning: Med hjälp av observationerna räknar man ut objektets bana runt solen och om denna bana korsar jordens bana på en tidpunkt då de kan befinna sig på samma plats.
• Riskbedömning: Informationsskalor som Torino- eller Palermo-skalan används för att kommunicera hur allvarligt ett potentiellt hot är, utifrån sannolikhet och energi vid en eventuell kollision.

Varför är små asteroider ofta svåra att se?

Små rymdstenar reflekterar mycket lite ljus och blir därför synliga först när de är nära jorden. Det innebär att:

• upptäcktsfönstret kan vara mycket kort — dagar eller timmar innan nedslag;
• många små objekt inte upptäcks förrän de redan har kommit in i atmosfären (de flesta brinner upp eller splittras och blir till meteoriter);
• stora undersökningar och framtida teleskop som Rubin Observatory (Vera C. Rubin Observatory) förbättrar chansen att upptäcka även mindre objekt tidigare, men kommer inte att hitta allt.

Vad händer efter upptäckt?

• Orbitbestämning och prognos: experter beräknar sannolikheten för nedslag och när/var ett eventuellt träff skulle kunna inträffa.
• Radarmätningar: om objektet kommer nära jorden kan radar ge mycket precisa lägen och hastigheter och skärpa prognosen.
• Internationellt samarbete: observatörer och rymdorganisationer delar data för snabb analys. Nationella myndigheter och internationella organ koordinerar eventuella åtgärder och information till allmänheten.

Möjliga åtgärder och försvar

Åtgärder beror på upptäcktstid och objektets storlek:

• Om upptäcktstid är lång (år till decennier) kan tekniska metoder för att ändra banan övervägas, till exempel kinetisk påverkan (kollision med en rymdsond), gravitationstraktor eller i extrema fall kärntekniska metoder.
• Om upptäcktstid är kort (dagar eller veckor) handlar det oftast om civilförsvarsåtgärder: varningar, evakueringar och planering på lokal nivå för att minimera skador.
• För små objekt som brinner upp i atmosfären krävs ofta ingen global åtgärd, men skador på marken kan uppstå (exempel: Chelyabinsk 2013). För sådana händelser används lokala varnings- och räddningsrutiner.

Vem varnar och hur får allmänheten information?

Observationer och prognoser sprids via forskningscenter och rymdmyndigheter internationellt. Nationella myndigheter ansvarar för att vidarebefordra relevanta varningar till allmänhet och berörda myndigheter. Det finns etablerade procedurer för kommunikation när ett verkligt nedslagshot upptäcks, och informationen anpassas efter hotets sannolikhet och konsekvenser.

• Håll dig informerad via officiella myndigheter och rymdorganisationer om ett hot identifieras.
• Följ instruktioner från räddningstjänst och lokala myndigheter vid evakuering eller andra säkerhetsåtgärder.
• Bli medveten om att risken för ett stort, katastrofalt nedslag är mycket liten — samtidigt förbättras vår förmåga att upptäcka och hantera hot med tiden.

Sammanfattningsvis fungerar asteroidnedslagsprognoser genom systematisk sökning, uppföljning och analys av himlakroppars banor. De är mycket bra för stora objekt som kan upptäckas tidigt, men små rymdstenar är svårare att se i tid eftersom de är svagare tills de kommer nära jorden. Fortsatt investering i teleskop, observationer och internationellt samarbete ökar vår beredskap och minskar risken för överraskande händelser.

2008 TC3 var den första asteroiden som vi såg innan den träffade jorden. Den här bilden visar riktningen från vilken den kom i rött. Den visar gissningen om var den exploderade i orange. Den gröna linjen visar riktningen från vilken explosionsljudet hördes av atombombens mikrofoner.  

NASA:s Sentry-system

IAU Minor Planet Center (MPC) ansvarar för all information om asteroider i världen. NASA:s Sentry System kontrollerar alltid MPC:s asteroidinformation. Det kontrollerar om några asteroider kan träffa jorden i framtiden. Det har ännu inte hittat några. Den asteroid som med största sannolikhet kommer att träffa jorden kallas 2010 RF12. Nasa tror att den kommer att passera jorden i september 2095. De tror att den har mindre än en chans på 1 på 10 att träffa jorden.

 
Asteroiden 2018 LA:s bana och positioner i förhållande till jorden, 30 dagar innan den träffade jorden. Bilden visar hur information om banan kan hjälpa oss att veta när en asteroid kommer att träffa jorden, långt innan den träffar jorden.  

Bättre prognoser för konsekvenserna

I början av 2000-talet fungerar det oftast inte att förutse effekterna. Nästan alla asteroider som träffar jorden är en överraskning. NASA vill bli bättre på att förutsäga nedslag genom att bygga kraftfullare teleskop. Ett nytt stort teleskop, som är gjort för att söka, håller på att byggas i norra Chile och kallas LSST. Det är mycket stort och kommer att ta flera år att bygga. Det ska vara klart 2023. När det är klart bör det kraftfulla teleskopet vara mycket bättre på att se små asteroider.

Teleskop på jorden kan bara se en del av himlen. De kommer inte att kunna se några asteroider som kommer från nära solens riktning på grund av den blå himlen under dagen. Ett teleskop i rymden har inte det problemet. Det kan se mycket mer av himlen runt jorden. Det kan fortsätta att titta hela dagen och natten och det finns inga moln eller regn i rymden. Teleskop i rymden kan också använda infraröd värmestrålning för att hitta asteroider. Att leta efter den typen av ljus är ett särskilt bra sätt att hitta asteroider. Den här metoden fungerar inte på jorden eftersom luften är för varm. Värmestrålning från varm luft döljer den värmestrålning som kommer från asteroiderna. Rymdteleskop är bättre på många sätt, men de kostar mer pengar. Dessutom håller de inte lika länge som teleskop på jorden.

År 2017 hade NASA många idéer för att hjälpa till att hitta mindre asteroider. De vill hitta 9 av 10 asteroider som är större än 140 meter (lika lång som två jumbojetflygplan). Idéerna ska hjälpa till att hitta asteroider som är mindre än 140 meter långa också. I många av idéerna används ett nytt teleskop på marken som arbetar tillsammans med ett nytt rymdteleskop. Ett exempel på ett teleskop på jorden är LSST. Ett exempel på ett teleskop i rymden är NEOCAM, men ingen har börjat bygga det. Dessa nya teleskop kommer att bli dyra. Men NASA har redan gjort det mesta av arbetet med att hitta asteroider. Av alla asteroider som någonsin hittats har NASA hittat mer än 9 av 10 av dem. Asteroider slår ner över hela jorden, inte bara i USA där NASA kommer ifrån. På grund av detta ombads NASA av den amerikanska regeringen att hitta andra länder som kunde hjälpa till. De behöver andra länder för att hjälpa till att göra teleskopen och hjälpa till att betala för dem.

 
Teleskop på jorden kan bara se objekt på natthimlen. Ungefär hälften av asteroiderna träffar jorden på dagsidan av planeten.  

Förteckning över när det fungerade

Nedan finns en lista över alla de gånger då förutsägelser om asteroidnedslag fungerade. När det fungerade var de rymdstenar som träffade jorden ingen överraskning. Det finns många asteroider som kommer att träffa jorden i framtiden. De finns inte med på listan eftersom vi inte känner till någon av dem ännu. Om vi blir bättre på att förutsäga asteroidnedslag kommer vi att få reda på dem. Då kommer vi att veta vilka asteroider som kommer att träffa oss i framtiden.

Den dag då rymdklippan slog ner på jorden	Dagen då rymdklippan sågs för första gången	Rymdstenens namn	Storlek i meter	Hastighet miles per timme
7 oktober 2008	6 oktober 2008	2008 TC3	cirka 4 meter	29 000 mph
2 januari 2014	1 januari 2014	2014 AA	cirka 3 meter	okänd
2 juni 2018	2 juni 2018	2018 LA	cirka 3 meter	38 000 mph

Anteckningar

1. ↑ 2014 AA exploderade över centrala Atlanten, långt från de närmaste mikrofonerna för atombomber. Detta innebär att hastigheten inte är känd
2. ↑ 2018 LA ansågs ha en chans på 8 av 10 att träffa jorden någonstans mellan Stilla havet och Afrika (Impact path Archived 2018-06-13 at the Wayback Machine). Människor i Sydafrika och Botswana såg asteroiden träffa jorden i centrala Afrika.

 

Relaterade sidor

• Händelse med påverkan

• Asteroid nära jorden
• Objekt nära jorden

 

Frågor och svar

F: Vad är förutsägelse av asteroidnedslag?

F: Hur fungerar förutsägelse av asteroidnedslag?

F: Hur många stora asteroider finns det?

F: Hur hittar vi små asteroider?

F: Är alla asteroider synliga på långt avstånd?

F: Kan vi förutsäga exakt när en asteroid kommer att träffa jorden?

Sök med bokstav