Lukt
En lukt eller lukt är en flyktig kemisk förening, vanligtvis i mycket låg koncentration, som människor och andra djur uppfattar med hjälp av luktsinnet.
Lukter kallas också för lukter, vilket kan användas för att beskriva både behagliga och obehagliga lukter. Orden doft, doft eller arom används främst inom livsmedels- och kosmetikaindustrin för att beskriva en behaglig lukt, och används ibland för att hänvisa till parfymer. Å andra sidan används orden stank, reek och stink särskilt för att beskriva obehagliga lukter.
Grunderna
Lukt är en känsla som orsakas av molekyler som är upplösta i luft. De flesta luktämnen består av organiska föreningar, även om vissa oorganiska ämnen, t.ex. svavelväte och ammoniak, också är luktämnen. Upplevelsen av en lukteffekt är en process i två steg. Först finns den fysiologiska delen, dvs. att receptorer i näsan känner av stimulansen. Därefter följer den psykologiska delen. Stimuli bearbetas av den region i den mänskliga hjärnan som ansvarar för luktsinnet.
På grund av detta är det omöjligt att göra ett objektivt och analytiskt mått på lukt. Även om luktkänslor är mycket personliga uppfattningar är individuella reaktioner relaterade till kön, ålder, hälsotillstånd och privata känslor. Vanliga lukter som människor är vana vid, t.ex. sin egen kroppslukt, är mindre märkbara för individer än externa eller ovanliga lukter.
För de flesta människor ger luktsinnet inte mycket information om ett ämnes beståndsdelar. Den ger endast information om den känslomässiga påverkan. Erfarna personer, t.ex. smakläggare och parfymerare, kan dock urskilja enskilda kemikalier i komplexa blandningar enbart med hjälp av lukten.
Analys av lukt
Koncentrationerna av luktämnen i Tyskland har sedan 1870-talet definierats med hjälp av "Olfaktometrie". I detta sammanhang handlar det om en standardmetod för att definiera luktbarriären på grundval av tunnare koncentrerade luktladdade analyser. Följande parametrar definieras: koncentration av luktämnen, luktintensitet och hedonismbedömning.
Feromoner
Feromoner är dofter som medvetet används för kommunikation. En honfjäril kan avge ett feromon som lockar en hanfjäril som befinner sig flera kilometer bort. Honungsbienas drottningar avger ständigt feromoner som reglerar aktiviteten i kupan. Arbetarna kan avge sådana dofter för att kalla andra bin till en lämplig hålighet när en svärm flyttar in eller för att "slå larm" när kupan är hotad.
Hos däggdjur finns en del av identifieringen av feromoner i vomeronasalorganet och en del i luktreceptorerna.
Relaterade sidor
