Ortodoxi: Betydelse, historia och skillnader inom kristendom och judendom

Upptäck ortodoxins ursprung, teologi och historiska splittringar — jämförelse mellan öst- och orientalisk-ortodox kristendom samt ortodox judendom.

Ortodoxa är ett ord om trosuppfattningar. Det är sammansatt av två gamla grekiska ord, ὀρθός orthós "korrekt, rakt" och δόξα dóxa "undervisning, tillbedjan". Ortodoxi betyder en undervisning som ska ligga nära originalet.

I synnerhet:

i kristendomen:

• Östortodoxa kyrkan (Den kristna kyrkans uppdelning i den romersk-katolska kyrkan och den östortodoxa kyrkan skedde år 1054, i det som kallas den stora schismen).
• Orientalisk-ortodoxa kyrkan (splittrades från Chalcedons lära i mitten av 400‑talet— konciliet i Chalcedon år 451—och utvecklade en egen tradition).
• Teologiskt traditionell ofta i alla små bokstäver - ortodox

inom judendomen:

• Ortodox judendom
• Modern ortodox judendom

Betydelse och användning

Ortodoxi syftar generellt på en strävan att bevara och följa en ursprunglig lära eller praxis. Begreppet används främst inom religion för att skilja dem som håller fast vid traditionell lära och ritual från dem som anammar förändringar eller modernisering. Utöver religion används ordet ibland i bredare kulturella eller politiska sammanhang för att beskriva en konservativ eller "rättrogen" hållning inom ett fält.

Ortodoxi inom kristendomen

Begreppet omfattar flera kyrkliga familjer som betonar kontinuitet med den tidiga kyrkan, liturgisk tradition och kyrklig auktoritet.

• Östortodoxa kyrkan: Består av nationella kyrkor (t.ex. Grekisk-ortodoxa, Rysk-ortodoxa) som delar samma tro och liturgi men ofta har egen administrativ ledning. Viktiga kännetecken är hög liturgi, helgonvördande, ikonernas betydelse och betoning på kyrkofäderna. Splittringen från Rom 1054 (den stora schismen) rörde bland annat frågor om påvens auktoritet och filioque‑tillägget i trosbekännelsen.
• Orientalisk-ortodoxa kyrkor: En grupp kyrkor som inte accepterade Chalcedonkonciliets formulering (år 451) om Kristi två naturer. Dessa kyrkor, såsom Koptisk‑ortodoxa, Armenisk apostoliska, Syrianska, Etiopiska och Eritreiska kyrkor, uttrycker kristologin ofta med termer som miaphysitism (en enad gudomlig‑mänsklig natur i Kristus enligt deras tradition). De har egna liturgiska språk och seder.
• Teologi och praxis: Båda traditionerna lägger vikt vid sakrament (eukaristi, dop med mera), apostolisk succession (att biskopar härstammar i obruten rad från apostlarna) och helgondyrkan. Skillnader rör främst kyrkosyn, formuleringar av kristologin, och historiska utvecklingar i relation till Rom.

Ortodoxi inom judendomen

Inom judendomen används "ortodox" för grupper som betonar fullständig lydnad inför Torah (de fem Moseböckerna) och den efterföljande rabbinska lagtraditionen (halakha).

• Ortodox judendom: Betonar strikt följsamhet mot halakha, traditionella könsroller i religiösa sammanhang och stark auktoritet åt rabbiniska tolkningar. Praktiker kan variera från mer moderna former till mycket konservativa (t.ex. haredi eller ultra‑ortodoxa) som lever mer avskilt från sekulär kultur.
• Modern ortodox judendom: Försöker förena hög grad av religiös observans med deltagande i det moderna samhället, utbildning och yrkesliv. Man håller fast vid traditionell halakha men är ofta mer öppen för sekulär utbildning och viss interaktion med omgivande kultur.

Gemensamma drag och skillnader

Gemensamma drag för ortodoxa traditioner i både kristendom och judendom är en kraftig betoning på auktoritet (kanoniska texter, tidiga tolkningar), ritualer som uttryck för tro och överföring av läran genom tradition och institutioner.

Skillnaderna handlar om innehåll: kristen ortodoxi kretsar kring frågor om Kristi natur, sakrament och kyrkans auktoritet; judisk ortodoxi kring Torah, halakha och rabbinsk lagtolkning. Inom kristendomen finns dessutom flera stora historiska splittringar (t.ex. Chalcedon 451, schismen 1054) som format olika ortodoxa familjer.

Korta historiska punkter

• ca 1–4:e århundradet: Tidig kristen teologisk utveckling och konsilier som Nicéa (325) formar centrala trossatser.
• 451: Konciliet i Chalcedon fastställer en kristologi som accepterades av vad som blev de östliga chalcedonska kyrkorna; andra kyrkor avvisade denna formulering och utvecklade det som idag kallas orientalisk‑ortodox tradition.
• 1054: Den stora schismen mellan öst (konstantinopolitiska/patriarkala traditioner) och väst (Rom) formaliseras, bland annat över frågor om påvens roll och teologiska tillägg.
• Inom judendomen har ortodoxa rörelser vuxit fram som reaktion mot modernisering och reformer från 1700– och 1800‑talen, med samtida indelningar i modern ortodoxi och mer strikt haredisk praxis.

Avslutande kommentarer

Ordet ortodox fångar en generell ambition att bevara ursprunglig tro och praxis. Inom både kristendom och judendom har detta lett till rika liturgiska och intellektuella traditioner, men också till splittringar och mångfald i hur "ursprunglighet" tolkas och praktiseras.

Judiska organisationer:

Frågor och svar

F: Vad betyder ordet "ortodox"?

F: Vad betyder "ortodoxi"?

F: Vad är den östligt ortodoxa kyrkan?

F: Vad är den orientalisk-ortodoxa kyrkan?

F: Vad menas med "teologiskt traditionell"?

F: Används "ortodox" även inom judendomen?

F: Vad är modern ortodox judendom?

Sök med bokstav