Iller (polecat) – arter, utbredning och egenskaper

Upptäck iller: arter, utbredning och egenskaper. Lär dig om europeisk iller, domesticerade varianter, doft och skillnader mot skunkliknande arter för artkännedom och fakta.

Polecat är det gemensamma namnet på flera medelstora mustelider. De bildar inte en enda klad, utan namnet ges till flera liknande arter.

Den europeiska illerödingen är typisk, och är den enda som är infödd på de brittiska öarna. Illrar är den domesticerade formen av europeisk iller.

I USA används termen iller ofta för skunkar, som endast är svagt besläktade med den europeiska illerödingen. Orsaken är att iller ger ifrån sig en doft som vissa människor tycker är stötande.

Vilka arter kallas polecats?

Benämningen "polecat" används om flera olika arter i familjen Mustelidae, och grupperar arter efter utseende och levnadssätt snarare än strikt släktskap. Exempel på arter som ofta kallas polecats är:

• Den europeiska illern eller illerödingen (Mustela putorius)
• Stäppiller eller Eversmanns iller (Mustela eversmanii)
• Marmorerad iller (Vormela peregusna)
• Den afrikanska randiga illern eller zorilla (Ictonyx striatus)

Utseende och egenskaper

Polecats varierar i storlek men är generellt medelstora mustelider: kroppslängd inklusive svans kan ligga från cirka 30 cm upp till 60 cm beroende på art, och vikten vanligen mellan 0,5 och 2 kg. De har ofta en slank kropp, korta ben och en relativt lång svans. Många arter har ett tydligt "mask"-mönster i ansiktet eller kontrasterande färgeteckningar i pälsen.

Som andra illrar har de väl utvecklade körtlar som kan avsöndra en stark, oljeaktig doft (musk). Denna doft används som försvar mot rovdjur och vid kommunikation mellan individer.

Levnadssätt och föda

Polecats är vanligtvis ensamma och mest aktiva på natten eller i skymningen. De är skickliga jägare och opportunistiska rovdjur som äter små däggdjur (särskilt gnagare och kaniner), fåglar, ägg, groddjur, insekter och ibland as. Olika arter anpassar sin föda efter tillgänglighet och habitat.

Fortplantning

Fortplantningen sker ofta vårtid. Dräktighetstiden varierar mellan arter men ligger ofta runt 30–45 dagar för många mustelider; vissa arter inom familjen kan dessutom uppvisa fördröjd implantation, vilket påverkar när ungarna föds. En kull består vanligen av 3–8 ungar (kallade kultingar eller kits beroende på språkbruk), och ungarna tas om hand av honan tills de blir självständiga.

Utbredning och habitat

Polecats förekommer i en rad olika miljöer: från europeiska skogar och våtmarker till stäpper i Centralasien och torra savanner i Afrika. Olika arter har olika utbredningsområden, men många lever i närheten av vatten, i buskmarker, skogar och jordbrukslandskap där födan är riklig.

Relation till människor

Den europeiska illern gav upphov till den domesticerade illern/illrar (ferret), som länge använts för att jaga kaniner och som sällskapsdjur. Polecats har också jagats för pälsen och för att de uppfattats som skadedjur. Deras starka doft gör att de ofta väcker motvilja, vilket bidragit till konflikter med människor.

Försvar: doftkörtlar och beteende

Som nämnts försvarar sig polecats med stark lukt från sina anal- och körtelutskott. Luktens funktion är att skrämma bort rovdjur och varna konkurrenter. Vid hot kan de också visa hotbeteenden som att stampa, fräsa och bita.

Hot och bevarande

Många polecatarter påverkas av habitatförlust, förföljelse, trafikolyckor och konkurrens eller hybridisering med domesticerade illrar där dessa rymt eller släppts fria. Sjukdomar som kanines distemper kan också drabba populationer. Vissa arter är klassificerade som riskarter och omfattas av bevarandeinsatser, medan andra fortfarande är relativt vanliga.

Sammanfattning

”Polecat” är ett samlingsnamn för flera medelstora mustelider som liknar varandra i kroppsform och levnadssätt. De finns i många olika delar av världen och spelar en viktig roll i ekosystemet som små rovdjur. Förståelsen för artvariation, utbredning och hotbild är viktig för att kunna skydda dessa djur och deras livsmiljöer.

Sök med bokstav