Havsborstmaskar

Beskrivning

Polychaeter är segmenterade maskar som i allmänhet är mindre än 10 centimeter långa, men som i ytterligheterna kan vara från 1 millimeter till 3 meter långa. De är ofta färgglada och kan vara iriserande eller till och med självlysande.

Varje segment har ett par paddelliknande parapodier som används för att förflytta sig. Hos många arter fungerar parapodierna, som är väl försedda med blodkärl, som maskens primära andningsytor. Från parapodierna sticker buntar av borststrån ut.

Vissa borstmaskar har giftiga borst. Borstarna bryts av i huden på ett rovdjur som försöker plocka upp djuret och sticker rovdjuret smärtsamt.

Huvudet, eller prostomium, är relativt välutvecklat jämfört med andra annelider. Det ligger fram över munnen, som ligger på djurets undersida. Huvudet innehåller normalt två till fyra par ögon, även om det finns några blinda arter. Dessa ögon är ganska enkla strukturer som kan skilja mellan ljus och mörker. Vissa arter har stora ögon med linser som kan ha förmåga till verklig syn.

I huvudet finns också ett par antenner, tentakelliknande palper och ett par gropar som är försedda med cilier, så kallade nackorgan. Dessa sistnämnda verkar vara kemoreceptorer som hjälper masken att leta efter föda.

Ekologi

Polychaetes varierar i form och livsstil. De flesta gräver eller bygger rör i sedimentet, vissa simmar bland planktonet och vissa lever som kommensaler. Några få är parasiter.

De rörliga formerna tenderar att ha välutvecklade sinnesorgan och käkar, medan de stationära formerna saknar dem, men kan ha specialiserade gälar eller tentakler som används för andning och avlagring eller filtrering, till exempel hos fiskmaskar.

Några få grupper har utvecklats för att leva i landmiljöer, men är begränsade till fuktiga områden. Vissa har till och med utvecklat rör som öppnas inåt från huden och som fungerar som enkla lungor, där de tar upp syre från luften och släpper ut avgaser.

Noterbara polychaeter

• En anmärkningsvärd polychaet, Pompeijorm (Alvinella pompejana), är endemisk i hydrotermiska skorstenar i Stilla havet. Pompeijormarna är bland de mest värmetoleranta metazoer som man känner till.
• Ett nyligen upptäckt släkte, Osedax, innehåller en art som har fått smeknamnet "benätande snorblomma".
• En annan anmärkningsvärd polychaet är Hesiocaeca methanicola, som lever på metanklatratavlagringar.
• Lamellibrachia luymesi är en kallt vattensjuk rörmask som kan bli över 3 meter lång och kan vara det mest långlivade djuret med en ålder på över 250 år.
• En ännu oklassificerad flerbent rovdjursmask identifierades endast genom observationer från undervattensfarkosten Nereus på botten av Challenger Deep, det största djupet i haven, nära 10 902 m djup. Den var visuellt cirka en tum lång, men sonden lyckades inte fånga den, så den kunde inte studeras i detalj.
• Eunice aphroditois är ett rovdjur på havsbotten som fångar och äter fiskar som är större än den själv.

Borstmaskens kost

De flesta borstmaskar är asätare, men vissa är bra rovdjur och äter fiskar och koraller. Andra gillar att äta alger. Man hittar dem vanligtvis gömda i rev och på steniga platser. De kryper längs havsbotten eller botten av en tidvattenbassäng och letar efter något att äta.