Tibetansk buddhism (tibetansk: བོད་བརྒྱུད་ནང་བསྟན།; kinesisk: 藏传佛教) är de buddhistiska läror och praktiker som utvecklats i Tibet och de angränsande bergsregionerna. Den räknas som en del av mahayanabuddhismen och är en av tre huvudgrenar inom buddhismen som fortfarande praktiseras idag; de andra två är ofta kallade Han-buddhismen och Theravada. Tibetansk buddhism är särskilt utbredd i områden kring Himalaya, Centralasien och Sibirien, och den har påverkat religion, konst och kultur i dessa regioner under mer än ett årtusende.

Tre nivåer av läror

En central egenskap hos tibetansk buddhism är att den bevarar och kombinerar flera grupper av buddhistiska läror, ofta kallade de "tre vägarna" eller yanas. Dessa är:

  • Pratimoksha – moral- och disciplinlöften (relaterade till hörarens fordon, Shrāvakayāna), som fokuserar på personlig etik för munkar och lekmän.
  • Mahāyāna – läror om bodhisattvabana, med idealet att arbeta för alla varelsers befrielse och en rik filosofisk tradition.
  • Vajrayāna – det så kallade "mantrafordonet" eller tantriska metoder, som innehåller särskilda ritualer, mantra, visualiseringar och initieringar för att påskynda andlig utveckling.

Dessa nivåer är inte alltid strikt separata i praktiken utan kompletterar varandra i en personligt anpassad väg till befrielse.

Historisk utveckling

Tibetansk buddhism började formas under 600–1100-talen genom kontakter med indiska och centralasiatiska mästare. Viktiga indiska lärda som Padmasambhava och Atisha spelade stora roller i att etablera tantriska och mahayana-traditioner i Tibet. En ny översättarrörelse under 1000–1200-talet ledde till att stora delar av buddhistiska texter översattes till tibetanska, vilket banade väg för den rika skolbildningen och det omfattande skriftskatt som idag kallas Kangyur och Tengyur.

De stora skolorna

Tibetansk buddhism är inte monolitisk; flera huvudskolor utvecklades, var och en med egna betoningar:

  • Nyingma – den äldsta traditionen, känd för sina Dzogchen-läror (“stora perfektionsvägen”).
  • Kagyu – fokuserar på meditationslinjer som Mahamudra och ofta på direkt överföring mellan lärare och elev.
  • Sakya – känd för akademisk studie och speciella tantriska linjer.
  • Gelug – grundad av Tsongkhapa på 1400-talet, betonade monastisk disciplin och scholastisk utbildning; denna skola är historiskt kopplad till Dalai Lamas politiska roll.

Praktiker och ritualer

Tibetansk buddhism innehåller ett rikt register av andliga tekniker:

  • Meditation – både lugna uppmärksamhetsmetoder (shamatha) och insiktsmetoder (vipashyana) liksom specifika tantriska meditationer.
  • Deity-yoga – visualiseringar där utövaren identifierar sig med en buddhanatur eller gudom för att transformera sin uppfattning.
  • Mantra och mudra – recitation av heliga stavelser och användning av handgester för att stödja praktik.
  • Mandalor och rituella föremål – används i initiationsceremonier och meditationsövningar.
  • Lärarstudentrelationen – överföring av läror och välsignelser från en kvalificerad lärare (lama eller rinpoche) ses som avgörande.

Utbildning, kloster och den tulku-traditionen

Stora klosterskolor har spelat en central roll i bevarandet av texter, utbildning och administration. Systemet med tulkuer (återfödda påvar eller lärare som identifieras i ny födsel) har blivit särskilt känt — ett exempel är Dalai Lama-institutionen. Monastiska samhällen kombinerar studier i buddhistisk filosofi, logik och vinaya (monastisk disciplin) med ritualer och meditation.

Kultur, konst och vetenskap

Tibetansk buddhism har ett omfattande kulturarv: thangka-måleri, sandmandalor, religiös musik och ritualinstrument, samt tibetansk medicin som ofta är nära knuten till buddhistiska idéer om kropp och hälsa. Litteraturen omfattar såväl filosofiska verk som praktiska handböcker för meditation och rituella instruktioner.

Skillnader mot andra buddhistiska traditioner

Tibetansk buddhism skiljer sig från vissa andra traditioner genom sin starka betoning på tantriska metoder, komplexa ceremonier och den organiserade lärar- och klosterstrukturen. Samtidigt delar den många grundläggande drag med övrig mahayana, som bodhisattvaidealet och vissa filosofiska skolor.

Samtida situation och spridning

Efter politiska förändringar i Tibet under 1900-talet spreds tibetansk buddhism till exilcentra i Indien, Nepal och vidare till västvärlden. Idag finns tibetanska kloster och centra internationellt, och intresset för meditation, buddhistisk filosofi och tibetansk konst är stort globalt.

Tibetansk buddhism är därmed både en levande religiös tradition med djupa rötter i Himalaya och en dynamisk rörelse som anpassar sig till nya kulturella kontexter samtidigt som den bevarar sina centrala läror och praktiker.