Rhamphorhynchus
Rhamphorhynchus är ett släkte av långsvansade pterosaurier från övre jura. Det är den mest kända av de långsvansade pterosaurierna i underordningen Rhamphorynchoidea.
Rhamphorhynchus hade en lång svans som var styv med ligament och som slutade med ett litet diamantformat roder i slutet av svansen som hjälpte till att hålla den stabil när den flög.
Rhamphorhynchus käkar hade nålliknande tänder som var vinklade framåt, med en böjd, vass, näbbliknande spets utan tänder. Deras föda bestod huvudsakligen av fisk och insekter.
Liksom andra pterosaurier var dess kropp täckt av hår, vilket tyder på att den hade termperaturreglering ("varmblodig") och en hög ämnesomsättning. Detta finns även hos fåglar och fladdermöss och verkar nödvändigt för aktiv flygning.
Släktet var ganska framgångsrikt: det är den vanligaste pterosaurien som hittats i Solnhofens kalkstenslager i Bayern, Tyskland. Det är samma lager där Archaeopteryx hittades.
Flera Rhamphorhynchus (flygande) och en sittande Pterodactylus, av Heinrich Harder, 1916.
Rhamphorhynchoider
Denna tidiga grupp blomstrade från övre trias till slutet av jura. När vi först ser dem i fossilregistret har de utvecklat tre familjer, så biologerna vet att deras tidiga utveckling ännu inte är avslöjad. s240, 246 Dessa tre familjer representeras av de tre släktena Rhamphorhynchus, Dimorphodon och Eudimorphodon. Denna underordning var den tidigaste typen av pterosaurier, som efterföljdes av de mer "härledda" kortstjärtade pterosaurierna, Pterodactyloiderna, såsom Pterodactylus. I den övre juraen var båda de två underordningarna levande.
Gruppen har alltid en lång svans, som är stelnad av stavliknande beniga senor för att hålla den rak. Detta tyder på att deras flygning var extremt stabil, vilket innebär att de höll kursen och inte flög omkring särskilt mycket. Detta kännetecken finns också hos Archaeopteryx och hos tidiga fladdermöss, och hos insekter som trollsländor.
Det kan tolkas på följande sätt. För att kunna kasta sig fram snabbt krävs särskilt avancerade hjärnor och reflexer för att behålla kontrollen. Senare fåglar och pterosaurier hade extra "kontrollkablar" i hjärnan, men inte de tidiga fåglarna. Beviset för detta är den extra storleken på pterodactylernas och fåglarnas hjärnor jämfört med reptilhjärnorna som grupperna började med. Att en stor del av denna ökning är kopplad till att se och flyga framgår tydligt av hur fågelhjärnor fungerar.
Analogin är flygplan. De första flygplanen var mycket stabila, och det är flygplan också. Stridsflygplan är i grunden mycket mindre stabila och måste vara det för att kunna flyga runt. Detta kräver så snabba reaktioner att detaljerna utarbetas av en dator och piloten anger vart han skall flyga.
Det krävs mer "hjärna" för att kontrollera en instabil farkost än en stabil farkost. Samma princip gäller för pterosaurier, fåglar och fladdermöss. Tidiga fåglar, fladdermöss, pterosaurier och insekter var alla mer stabila, med svansar eller (insekter) lång buk. Detta hjälpte det flygande djuret att hålla sig på rätt spår, vilket är vad vi menar med "stabilt".
Alla arter i gruppen har tänder. Gruppen dog ut i slutet av jura, som drabbades av ett mindre utdöende. s270
Taxonomi
Denna klassificering är enkel, men tyvärr är den parafyletisk, eftersom de två underordningarna inte är systergrupper. Men det finns inte tillräckligt med bevis för att se vilken tidigare grupp som pterodactyloiderna uppstod ur. Så detta är det bästa vi kan göra:
- Pterosauria
- Rhamphorhynchoidea
- Dimorphodontidae
- Anurognathidae
- Rhamphorhynchidae
- Scaphognathinae
- Rhamphorynchinae
- Pterodactyloidea
Rhamphorhynchus, Musée d'histoire naturelle de Bruxelles
Frågor och svar
F: Vad är Rhamphorhynchus?
S: Rhamphorhynchus är ett släkte av långsvansade pterosaurier i den övre jura.
F: Vilken underordning tillhör Rhamphorhynchus?
S: Rhamphorhynchus tillhör underordningen Rhamphorynchoidea.
F: Vilken funktion har det lilla diamantformade rodret längst ut på Rhamphorhynchus stjärt?
S: Det lilla diamantformade rodret längst ut på Rhamphorhynchus stjärt hjälpte till att hålla den stabil när den flög.
F: Vad åt Rhamphorhynchus?
S: Rhamphorhynchus åt huvudsakligen fisk och insekter.
F: Vad har Rhamphorhynchus för kroppstäckning och vad antyder detta?
S: Rhamphorhynchus kropp var täckt av hår, vilket tyder på att den hade temperaturreglering och en hög ämnesomsättning som var nödvändig för aktiv flygning.
F: Vad är betydelsen av kalkstensbäddarna i Solnhofen i Bayern, Tyskland?
S: Solnhofens kalkstenslager i Bayern, Tyskland, är viktiga eftersom det är samma lager där Archaeopteryx hittades, och Rhamphorhynchus är den vanligaste pterosaurien som hittats där.
F: Hade Rhamphorhynchus tänder på sin näbbliknande spets?
S: Nej, Rhamphorhynchus hade nålliknande tänder vinklade framåt, med en böjd, vass, näbbliknande spets som saknade tänder.
