Sigill (anordning)

Intryck

Förseglingar används på dokument för att bevisa att de verkligen kommer från den person som undertecknat dem (de "autentiserar" dokumentet). En försegling kan sättas på själva brevet eller på kuvertet där den är fastklistrad. Författaren skulle hälla lite vax över brevets skarv och sedan trycka på en ring eller metallstämpel (kallad matris) som har hans officiella märke på. Detta innebar att ingen skulle kunna öppna brevet och sedan stänga det igen, eftersom förseglingen bryts när brevet öppnas. De flesta regeringar sätter fortfarande sigill på viktiga dokument. Brev har normalt sett inga förseglingar längre, inte ens viktiga brev.

Ibland användes bly, tenn eller elfenben i stället för vax.

Varje tätning skiljer sig från alla andra. Detta innebär att en viktig person (t.ex. en kung) har sin egen personliga stämpel.

Sälarnas historia

Sälar användes i mycket tidiga civilisationer. I det gamla Mesopotamien graverades sigill på cylindrar som kunde rullas för att skapa ett avtryck på lera. Man har hittat signetringar från kungar från det gamla Egypten. Från det gamla Egypten har man hittat sigill i form av kungars signetringar. Andra antika sigill kommer från Saudiarabien eller från den grekiska och romerska forntiden.

Efter Romarrikets fall år 476 användes inte sigillen lika mycket. Påvarna använde sig av blyseglar, och Karl den store (som dog 814) hade ett särskilt sigill med Jupiter Sarpis ingraverat. I England hade alla kungar från och med Edvard Bekännaren sitt eget "majestätssigill".

Sälar från Östasien utvecklades senare till blocktryck. Sälar från Kina har hittats från 500-talet f.Kr.

Att bära signetringar (från latinets "signum" som betyder tecken) är en gammal tradition bland adelsmän i Europa och i vissa andra kulturer. I Latinamerika är det också traditionellt för ättlingarna till de gamla aristokratiska criollo-familjerna att bära signetringar enligt den spanska traditionen.

Signetringar bärs ofta på lillfingret på höger eller vänster hand (beroende på land), även om vissa länder har andra seder och bruk (franska och tyska adelsmän och vissa spanska adelsmän bär den på ringfingret på vänster hand, schweizare bär den på ringfingret på höger hand). I Storbritannien bärs signetringar vanligtvis på lillfingret på bärarens vänstra hand och är ofta gjutna i guld. Ringen bärs med sigillet utåt så att bäraren kan göra en försegling utan att ta av sig ringen.

En liknande tradition finns hos smederna som använder sitt "touchmark" (en stämpel som används på den varma metallen för att visa vem som gjort den) på allt de gjort. När de dog förstördes deras märke.

Studiet av sigillografi är mycket användbart inom många områden: släktforskning, politisk historia, konsthistoria osv. Detta beror på att den moderna vetenskapen kan fastställa hur gammalt ett sigill är. Detta gör det möjligt att datera dokument eller konstverk.

Metaforiska användningsområden för "säl"

Ordet "försegling" används ofta som en metafor:

• Att "sätta sin stämpel" eller att ge sitt "godkännande" innebär att säga eller göra något som verkar ge ett beslut sin auktoritet.

Eftersom sigill används för att stänga något officiellt kan ordet "sigill" också användas i andra situationer med liknande betydelse:

• En försegling kan betyda en gest eller ett löfte som görs, t.ex. det löfte som två personer ger vid sitt giftermål.
• Att "försegla" kan betyda att bestämma eller lösa något, t.ex. att "försegla någons öde" eller att "försegla ett affärsavtal".
• Att "försegla" kan betyda att stänga något för en lång tid. Att "försegla något" innebär att stänga ett område så att ingen kan gå dit.
• En hemlig handling är "förseglad".