Sonderkommando

Sonderkommandos var särskilda arbetsgrupper bestående av fångar i nazisternas koncentrationsläger under andra världskriget. (På tyska betyder Sonderkommando "specialenhet".) De arbetade i och runt gaskamrarna, som nazisterna använde för att mörda många människor.

Sonderkommando bredvid en benkrossmaskin

Vad gjorde Sonderkommando?

Sonderkommandos dödade ingen. När de nazistiska vakterna i koncentrationslägren dödade människor i sina gaskamrar fick Sonderkommandos göra några olika saker:

Ta fångar till gaskamrarna
Ta ut döda kroppar ur gaskamrarna efter att nazisterna hade dödat dem.
Ta saker som nazisterna ville ha från de döda kropparna. De var till exempel tvungna att ta ut guldtänder och tandfyllningar, klippa av kvinnornas hår och ta smycken och glasögon.
Begrava eller bränna de döda kropparna
Rengör gaskamrarna och gör dem redo för nästa grupp människor som nazisterna ville döda.

Livet som Sonderkommando

Vanligtvis valde nazisternas lägervakter ut folk till Sonderkommandogrupperna direkt efter att de anlänt till koncentrationslägren. De valde nästan alltid judiska fångar. Dessa människor fick veta att de skulle dödas om de inte gick med på det. De fick inte veta vilken typ av arbete de skulle få utföra. Ibland hittade de nya Sonderkommandona sina egna familjers kroppar i gaskamrarna. De fick inte byta jobb eller vägra att arbeta. Det enda sättet för dem att sluta arbeta som Sonderkommando var att ta livet av sig.

Ibland var grupperna av Sonderkommandos mycket stora. När nazisterna dödade allt fler människor i koncentrationslägren ville de ha fler Sonderkommandos. År 1943 omfattade Sonderkommandogrupperna i koncentrationslägret Birkenau (även kallat Auschwitz II) 400 fångar. Men när många fler judar från Ungern skickades till lägret 1944 lade nazisterna till ytterligare 500 Sonderkommando.

Nazisterna behövde Sonderkommandos för att vara tillräckligt starka för att kunna arbeta. På grund av detta behandlades de lite bättre än de andra fångarna. De fick sova i sina egna baracker. De fick också behålla saker som mat, mediciner och cigaretter som hade tillhört människor som hade dödats i gaskamrarna. Nazisterna tillät dessa saker eftersom de ville kunna döda människor så snabbt som möjligt i gaskamrarna. Utan Sonderkommando som hjälpte till med de döda kropparna skulle nazisterna inte kunna använda gaskamrarna lika mycket.

Död

Eftersom de visste så mycket om hur nazisterna dödade så många människor såg nazisterna Sonderkommando som Geheimnisträger - människor som kände till hemligheter. På grund av detta hölls de åtskilda från andra fångar i lägren. Nazisterna ville inte heller att någon utanför lägren skulle få veta vad de gjorde. För att se till att Sonderkommando aldrig kunde berätta vad de visste, dödade nazisterna regelbundet alla Sonderkommando, vanligtvis ungefär var tredje månad. Sedan valde de ut en ny grupp av nya fångar som just kommit till lägren. Den nya gruppens första uppgift skulle vara att bränna de gamla Sonderkommandos kroppar.

Krematorium i koncentrationslägret Dachau

Henryk Mandelbaum och en tolk samtalar på platsen för krematorierna i Birkenau. Han var medlem av lägrets Sonderkommandos.

Sonderkommandos slår tillbaka

Vissa Sonderkommandos försökte göra uppror (slå tillbaka) mot nazisterna. Till exempel förstörde Sonderkommandos i Auschwitz 1944 delvis en av krematorierna där kroppar brändes. I månader hade unga judiska kvinnor i hemlighet tagit små mängder krut från en vapenfabrik i Auschwitzlägret. De hade smugglat detta krut till män och kvinnor i lägrets motståndsrörelse. (Motståndsrörelsen var en grupp fångar i Auschwitz som bestämde sig för att slå tillbaka mot nazisterna, ibland på hemliga sätt). Med hjälp av detta krut planerade ledarna för Sonderkommando att spränga gaskamrarna och krematorierna och starta ett uppror mot lägrets vakter.

Innan planen var klar fick dock folk i lägrets motståndsrörelse reda på att nazistvakterna skulle mörda Sonderkommando den 7 oktober 1944. Motståndsmännen varnade Sonderkommando, som attackerade vakterna med två maskingevär, yxor, knivar och granater. De dödade cirka tre vakter och skadade cirka tolv andra. Sammanlagt 451 Sonderkommandos dödades denna dag. En del av dem dog när de kämpade mot lägrets vakter. Några dog inte och avrättades senare samma dag av nazisterna.

Det förekom också revolter i två andra koncentrationsläger, Treblinka och Sobibór. I Treblinka lyckades omkring 100 fångar fly från lägret den 2 augusti 1943. I Sobibór gjorde Sonderkommando i en del av lägret (läger I) uppror den 14 oktober 1943. Sonderkommando i en annan del av lägret (läger III) gjorde inte uppror utan mördades dagen därpå.

Andra Sonderkommandos kämpade tillbaka i hemlighet. I Auschwitz i augusti 1944 kunde medlemmar av Sonderkommando till exempel ta bilder som visade hur kroppar brändes och hur människor skickades till gaskamrarna. De smugglade ut dessa bilder ur lägret som bevis på vad nazisterna gjorde.

Färre än tjugo av flera tusen medlemmar i Sonderkommando har överlevt och kunde vittna om vad som hände. Efter andra världskriget hittade man i vissa läger anteckningar som medlemmar av Sonderkommando hade begravt eller gömt i hopp om att någon skulle hitta anteckningarna senare och veta vad som hänt.

Vittnesmål

Mellan 1943 och 1944 fick vissa medlemmar av Sonderkommando i Birkenau (Auschwitz II) penna och papper och skrev om vad de hade sett i lägret. De begravde det de skrev nära krematorierna. Deras skrifter hittades efter krigsslutet.

Den här lappen hittades t.ex. begravd i krematorierna i Auschwitz. Det skrevs av Zalman Gradowski, en Sonderkommando som dödades i revolten den 7 oktober 1944:

"Kära hittade av dessa anteckningar, jag har en begäran till dig ... att mina dagar i helvetet, att min hopplösa morgondag kommer att finna ett syfte i framtiden. Jag överför [skriver om] endast en del av det som hände i Birkenau-Auschwitz-helvetet. Ni kommer att inse hur verkligheten såg ut ... Från allt detta kommer ni att få en bild av hur vårt folk fördärvades [dog]."