Sonderkommando-fotografierna från Auschwitz (augusti 1944): De hemliga bilderna

Sonderkommando-fotografierna från Auschwitz (augusti 1944) – de hemliga, gripande bilderna som visar gaskammarnas verklighet och överlevandes vittnesmål.

Sonderkommandofotona är fyra suddiga bilder som togs i hemlighet i augusti 1944 i koncentrationslägret Auschwitz under andra världskriget. Fotografierna togs av en fånge i Auschwitz II-Birkenau. Detta var Auschwitz utrotningsläger - en plats där människor skickades för att dödas i gaskamrar. Bilderna är starkt känslomässigt laddade och anses vara några av de få visuella vittnesmålen som dokumenterar vad som hände i och runt gaskamrarna. De visar en del av den systematiska massmordsmaskin som nazisterna upprättade i Birkenau och har stort historiskt och rättsmedicinskt värde som bevisning och minnesmaterial.

Fotografen var medlem i Sonderkommando, en grupp fångar som tvingades arbeta i och runt gaskamrarna med att föra bort kroppar, tömma ägodelar och sköta kremeringen. Att ta bilder var extremt farligt – alla som ertappades riskerade omedelbar avrättning. För att inte bli upptäckt var fotografen tvungen att rikta kameran från höften och kunde inte fokusera kameran, vilket förklarar suddigheten i många av bilderna. Den polska motståndsrörelsen (en rörelse av polacker som kämpade mot nazisterna) smugglade ut kamerafilmen ur lägret i en tandpastatub – en handling som krävde stor risk och samarbete mellan fångar och personer utanför lägret.

Fotografierna numrerades 280–283 av Auschwitz-Birkenau State Museum när de senare bevarades som dokumentation. Nummer 280 och 281 visar kremering av döda kroppar i en eldstad eller på öppna bålpannor, en praktisk del av hur nazisterna försökte göra sig av med offren. Nummer 282 visar en grupp nakna kvinnor strax innan de gick in i gaskammaren; bilden är en av de få som direkt fångar offrens mänsklighet och utsatthet i de sista ögonblicken. Nummer 283 visar bara träd – detta berodde på att fotografen, som måste dölja sin handling och arbeta hastigt, siktade för högt vid just detta exponeringstillfälle.

Betydelse och eftermäle: Dessa fyra bilder har betydelse på flera plan. De är direkta visuella vittnesmål om utrotningsprocessen i Auschwitz II-Birkenau, de kompletterar ögonvittnesskildringar och dokument och har använts i efterkrigstida forskning, undervisning och rättsprocesser. Många av dem som tillhörde Sonderkommando, liksom fotografen själv, mördades av nazisterna för att dölja spåren av folkmordet, vilket gör de bevarade bilderna ännu mer sällsynta och viktiga.

Känslomässig varning: Materialet är starkt plågsamt och kan vara svårt att ta del av. Bilderna och berättelserna om vad de föreställer används dock för att minnas offren, dokumentera brotten mot mänskligheten och för att utbilda kommande generationer om vad som hände för att förhindra att något liknande upprepas.

Idag finns originalbilderna bevarade och katalogiserade av Auschwitz-Birkenau State Museum, där de ingår i ett större arkiv av fotografier, dokument och föremål som används i forskning och utställningar om Förintelsen. Deras existens visar både på de fångars mod att dokumentera det som skedde och på vikten av att bevara historiska vittnesmål.

Fotografering

Ingen vet säkert vem som tog fotografierna. I många register står det att han kallades "Alex" och var en judisk fånge från Grekland. "Alex" kan ha varit Alberto Errera, en officer från den grekiska flottan; han sköts ihjäl efter att ha slagit en SS-officer. (SS - Schutzstaffel - var den nazistiska militärorganisation som skötte koncentrationslägren).

Andra medlemmar av Sonderkommando i lägrets krematorium hjälpte till att skaffa och gömma kameran som Alex använde. De var också spanare (de övervakade SS för att hitta den säkraste tidpunkten för Alex att ta bilderna).

En av dessa män var Alter Fajnzylberg, som hade arbetat i lägrets krematorier sedan juli 1943. Han beskrev en gång hur bilderna togs:

[Ungefär i mitten av 1944 bestämde vi oss för att ta bilder i hemlighet för att dokumentera vårt arbete ... För att kunna göra det behövde vi en bra kamera och film ... Redan från början var flera fångar från vårt Sonderkommando delaktiga i min hemlighet: Szlomo Dragon, hans bror Josek Dragon och Alex, en grekisk jude vars efternamn jag inte minns.

Den dag då bilderna togs ... Några av oss skulle vakta den person som tog bilderna. Med andra ord skulle vi hålla ett vakande öga på alla som inte kände till hemligheten, och framför allt på SS-män som rörde sig i området. Till slut kom ögonblicket. Vi samlades alla vid den västra ingången som leder från utsidan till gaskammaren i krematorium V. Vi kunde inte se några SS-män i det vakttorn som övervakade dörren från taggtråden, och inte heller i närheten av den plats där bilderna skulle tas. Alex, den grekiske juden, tog snabbt fram sin kamera, riktade den mot en hög med brinnande kroppar och tryckte på avtryckaren. Det är därför som fotografiet visar fångar från Sonderkommando som arbetar vid högen. En av SS:arna stod bredvid dem, men hans rygg var vänd mot krematoriebyggnaden. En annan bild togs från andra sidan byggnaden, där kvinnor och män klädde av sig bland träden. De [skulle] mördas i gaskammaren i krematorium V.

Filmen smugglades ut ur lägret av den polska motståndsrörelsen. Den gömdes i en tandkrämstub av Helena Dantón, som arbetade i SS:s matsal (lägerbutik). I bifogad film fanns en lapp daterad den 4 september 1944, där man bad att filmen skulle framkallas omedelbart.

Sonderkommandofotografierna var en av många motståndshandlingar mot nazisterna och de krigsförbrytelser de begick under Förintelsen.

Nr 280, inramad av gaskammarens dörr eller fönster.


Nr 280 beskuren

Frågor och svar

F: Vad är Sonderkommando-fotografierna?

F: Vem tog Sonderkommando-fotografierna?

F: Vad var Auschwitz II-Birkenau?

F: Vilka var Sonderkommando?

F: Hur togs fotografierna av Sonderkommando?

F: Hur smugglades Sonderkommando-fotografierna ut ur lägret?

F: Vad visar Sonderkommando-fotografierna?

Sök med bokstav