Sonderkommandofotona är fyra suddiga bilder som togs i hemlighet i augusti 1944 i koncentrationslägret Auschwitz under andra världskriget. Fotografierna togs av en fånge i Auschwitz II-Birkenau. Detta var Auschwitz utrotningsläger - en plats där människor skickades för att dödas i gaskamrar. Bilderna är starkt känslomässigt laddade och anses vara några av de få visuella vittnesmålen som dokumenterar vad som hände i och runt gaskamrarna. De visar en del av den systematiska massmordsmaskin som nazisterna upprättade i Birkenau och har stort historiskt och rättsmedicinskt värde som bevisning och minnesmaterial.
Fotografen var medlem i Sonderkommando, en grupp fångar som tvingades arbeta i och runt gaskamrarna med att föra bort kroppar, tömma ägodelar och sköta kremeringen. Att ta bilder var extremt farligt – alla som ertappades riskerade omedelbar avrättning. För att inte bli upptäckt var fotografen tvungen att rikta kameran från höften och kunde inte fokusera kameran, vilket förklarar suddigheten i många av bilderna. Den polska motståndsrörelsen (en rörelse av polacker som kämpade mot nazisterna) smugglade ut kamerafilmen ur lägret i en tandpastatub – en handling som krävde stor risk och samarbete mellan fångar och personer utanför lägret.
Fotografierna numrerades 280–283 av Auschwitz-Birkenau State Museum när de senare bevarades som dokumentation. Nummer 280 och 281 visar kremering av döda kroppar i en eldstad eller på öppna bålpannor, en praktisk del av hur nazisterna försökte göra sig av med offren. Nummer 282 visar en grupp nakna kvinnor strax innan de gick in i gaskammaren; bilden är en av de få som direkt fångar offrens mänsklighet och utsatthet i de sista ögonblicken. Nummer 283 visar bara träd – detta berodde på att fotografen, som måste dölja sin handling och arbeta hastigt, siktade för högt vid just detta exponeringstillfälle.
Betydelse och eftermäle: Dessa fyra bilder har betydelse på flera plan. De är direkta visuella vittnesmål om utrotningsprocessen i Auschwitz II-Birkenau, de kompletterar ögonvittnesskildringar och dokument och har använts i efterkrigstida forskning, undervisning och rättsprocesser. Många av dem som tillhörde Sonderkommando, liksom fotografen själv, mördades av nazisterna för att dölja spåren av folkmordet, vilket gör de bevarade bilderna ännu mer sällsynta och viktiga.
Känslomässig varning: Materialet är starkt plågsamt och kan vara svårt att ta del av. Bilderna och berättelserna om vad de föreställer används dock för att minnas offren, dokumentera brotten mot mänskligheten och för att utbilda kommande generationer om vad som hände för att förhindra att något liknande upprepas.
Idag finns originalbilderna bevarade och katalogiserade av Auschwitz-Birkenau State Museum, där de ingår i ett större arkiv av fotografier, dokument och föremål som används i forskning och utställningar om Förintelsen. Deras existens visar både på de fångars mod att dokumentera det som skedde och på vikten av att bevara historiska vittnesmål.
