Särskilda administrativa regioner (SAR) i Kina – Hongkong & Macao
Lär dig om Kinas särskilda administrativa regioner Hongkong & Macao — autonomi, "ett land, två system", friheter, ekonomi, språk och deras unika politiska status.
En särskild administrativ region (SAR) är en region i Kina som har en hög grad av autonomi, det vill säga större rätt att styra sina egna inre angelägenheter jämfört med provinser på det kinesiska fastlandet. Det finns två särskilda administrativa regioner i Kina: Hongkong och Macao. Dessa områden har egna grundlagar (kallade Basic Law) som skiljer sig från Folkrepubliken Kinas (PRC) konstitution. Regelverket ger bland annat skydd för vissa fri- och rättigheter som inte formellt garanteras på samma sätt i resten av Kina, såsom religionsfrihet, yttrandefrihet, pressfrihet och mötesfrihet. Grundlagarna ger också SAR:erna möjligheten att själva bestämma många ekonomiska och administrativa frågor, till exempel tull- och migrationsregler, vilket gör att ekonomin i Hongkong och Macao i praktiken är mindre styrd av Peking än fastlandets ekonomi. Av detta skäl har båda SAR:erna egna valutor, egna pass och egna system för t.ex. språk och utbildning — ett arrangemang som ofta sammanfattas som politiken "ett land, två system".
Historik och tidpunkter för återlämnandet
Hongkong återlämnades från Storbritannien till Kina 1997 och Macao återlämnades från Portugal 1999. Reglerna för överföringen bygger på respektive internationell överenskommelse (Sino–British Joint Declaration respektive Sino–Portuguese Joint Declaration) och de nationella grundlagarna för SAR:erna. Avsikten var att SAR:ernas stora friheter och system skulle bestå i 50 år efter återlämnandet — alltså till 2047 för Hongkong och till 2049 för Macao — även om utvecklingen sedan dess har lett till politiska debatter och förändringar som påverkat graden av självstyre, särskilt i Hongkong.
Rättssystem, styre och ansvarsfördelning
Båda SAR:erna har egna lokala regeringar ledda av en Chief Executive (Administrativ chef), egna lagstiftande församlingar (Legislative Council i Hongkong respektive Legislative Assembly i Macao) och egna domstolar. Däremot ansvarar centrala myndigheter i Peking för utrikespolitik och nationellt försvar. Rättssystemen skiljer sig åt: Hongkong har kvar ett common law-system med starka rättsprinciper från britternas tid, medan Macao till största delen använder ett civilt rättssystem med portugisiska influenser.
Ekonomi, handel och valuta
SAR:erna fungerar som separata tull- och migrationsområden och har rätt att föra egen handels- och ekonomisk politik. Båda är internationellt viktiga finans- och turistcentra med relativt fria marknader. Hongkong använder hongkongdollarn (HKD) och Macao använder macauesisk pataca (MOP). Både Hongkong och Macao deltar i internationella organisationer och handelsavtal som egna enheter, till exempel i vissa FN-organ och i WTO under sina egna namn.
Språk och skrift
Kinesiska är ett officiellt språk i båda SAR:erna, men språkanvändningen skiljer sig från fastlandet: till skillnad från Kina där mandarin är det viktigaste talade språket och förenklad kinesiska det vanligaste skriftsystemet, är kantonesiska det mest talade språket och traditionell kinesiska det dominerande skriftsystemet i dessa områden. Den vaga formuleringen "kinesiska" i officiella texter tillåter denna variation. Dessutom är engelska officiellt utbrett i Hongkong (arv från brittisk tid) och portugisiska, arvet från Portugals tid i området, officiellt i Macao. I praktiken används flera språk i offentlig förvaltning, rättsväsen och näringsliv, och undervisning i mandarin förekommer också i skolor.
Gränser för autonomi och aktuell utveckling
Autonomin är inte absolut. Peking har behörighet i frågor som rör rikets säkerhet och utrikespolitik, och centrala åtgärder har ibland lett till konflikter och protester i SAR:erna. I Hongkong ledde omfattande protester 2019 och påföljande lagstiftning om nationell säkerhet 2020 till stora förändringar i hur vissa friheter praktiseras och till internationell kritik. I Macao är den politiska situationen generellt mer stabil; Macao har dock också nära samarbete med fastlandet.
Praktiska följder för invånare och besökare
- Både Hongkong och Macao kontrollerar sina egna gränser: det krävs ofta särskilda handlingar eller visum för att resa mellan SAR:erna och Kina eller andra länder, beroende på medborgarskap.
- SAR-pass utfärdas till sina invånare men ger inte samma rättigheter som fastlandskinesiska medborgares rättigheter i Kina.
- Särskilda administrativa regioner har egna tullregler, skattesystem och företagsregler vilket påverkar företagande och resande.
Sammantaget är Hongkong och Macao exempel på hur Kina tillåter betydande regional variation i politik, ekonomi och rättssystem inom ramen för en enad stat. Systemets framtida utformning och graden av autonomi har blivit och förblir centrala politiska frågor både lokalt och internationellt.
Historia
Efter att det brittiska imperiet hade besegrat Kina i Opiumkriget tvingades Kina lämna över Hongkong till britterna efter att ha undertecknat ojämlika fördrag som gynnade brittiska intressen. Kina var tvunget att avstå från kontrollen över Hong Kong Island 1842, Kowloonhalvön 1860 och tvingades arrendera New Territories i 99 år 1898. På 1980-talet, när dess hyresavtal med New Territories nästan var slut, försökte Förenade kungariket förnya sitt hyresavtal med New Territories. Kina vägrade dock att förnya hyresavtalet. Eftersom New Territories hade hälften av Hongkongs befolkning och större delen av dess vattenförsörjning skulle det ha förstört Hongkongs ekonomi att ha Kowloon och Hongkongön utan New Territories. Motvilligt beslutade Storbritannien 1984 att inleda samtal om att ge tillbaka Hongkong 1984. År 1988 gick Kina med på att upprätthålla grundlagen, som skulle göra Hongkong till en särskild administrativ region när den återlämnades till Kina, och 1997 återlämnades Hongkong till Kina.
1557 etablerade det portugisiska imperiet en permanent bosättning i Macao efter att ha fått tillstånd av Kina att lägga till och bedriva handel där. Kina tog dock över Taipa 1951 och Coloane 1864, och 1887 tvingades Kina att underteckna ett fördrag som gjorde Macao till Portugals permanenta koloni. Efter att en militärkupp störtade den portugisiska regeringen 1974 lovade dock den nya regeringen att ge tillbaka allt land som landet tagit utomlands. År 1986 inledde Portugal och Kina samtal om hur man på fredlig väg skulle kunna återföra kontrollen över Macao till Kina, och 1999 blev Macao en SAR i Kina.
Regional status i Kina
Som SAR går Kina med på att "det kommersiella, sociala och rättsliga livet i Hongkong/Macau kommer att förbli oförändrat" till dess att de har varit en del av Folkrepubliken Kina i 50 år. För Hong Kong kommer dess oavbrutna status att gälla fram till 2047 och för Macao fram till 2049. Därefter får Folkrepubliken Kina styra över Hongkong och Macao som det vill.
Frågor och svar
F: Vad är en särskild administrativ region (SAR)?
S: En särskild administrativ region (SAR) är en region i Kina som har en hög grad av autonomi, eller mycket makt att styra sig själv.
F: Hur många särskilda administrativa regioner finns det i Kina?
S: Det finns två särskilda administrativa regioner i Kina, Hongkong och Macao.
F: Vad är grundlagen?
Svar: Grundlagen är en konstitution som skiljer sig från Folkrepubliken Kinas konstitution. Den ger Hongkong och Macao friheter som inte finns i resten av Kina, t.ex. religions-, yttrande-, press-, mötes- och framställningsfrihet. Dessutom får de bestämma över sina egna ekonomiska regler.
F: Vad avser politiken "ett land, två system"?
S: Med "ett land, två system"-principen menas att båda SAR:erna har sina egna valutor, pass, officiella språk osv. samtidigt som de fortfarande är en del av ett land - det kinesiska fastlandet.
F: Vilket språk talas vanligast i dessa områden?
Svar: Kantonesiska är det mest talade språket i dessa områden.
F: Är engelska och portugisiska också officiella språk i dessa områden? Svar: Ja, engelska och portugisiska är också officiella språk i respektive SAR på grund av deras tidigare kontroll över dessa regioner.
Sök