Ämne
Substans [sub'-stuns] är det material eller den materia som något är gjort av. Ämnen är fysiska saker som kan ses, beröras eller mätas. De består av en eller flera elementära delar. Järn, aluminium, vatten och luft är exempel på ämnen.
Ånga och flytande vatten är två olika former av samma kemiska ämne, vatten.
Definitionsproblem
Huvudproblemet med en tydlig definition av vad substansen är att om man till exempel inte bara betraktar universum (kosmos), varande och icke-vara, och i allmänhet allt, uppstår frågan vad som är den konstanta grundprincipen (attributet) som är grunden för substansen, som i allmänhet består av allt (det vill säga materia, sinne, sinnen, utrymme, själ och så vidare).
Begreppets historia
Det latinska ordet substantia - en översättning av det grekiska ordet för essens (ousia), och på latin för att beskriva essensen av att använda ordet essentia. I den antika filosofin behandlas substans som ett substrat, den första principen för alla ting (till exempel "vatten" hos Thales, "eld" hos Herakleitos).
I modern tid behandlas och sprids begreppet substans i stor utsträckning. Det första synsättet är kopplat till en ontologisk förståelse av substansen som det yttersta grundämnet (Francis Bacon, Benedict Spinoza, Gottfried Wilhelm Leibniz). Den centrala kategorin inom metafysiken i filosofin identifieras substansen med Gud och naturen och fastställs som orsaken till sig själv (latin causa sui). De viktigaste egenskaperna (attribut) hos en substans enligt Benedict Spinoza är tänkande och sträckning. Genom analogi med Benedict Spinozas filosofi substans betraktad i ljuset av René Descartes och Leibniz' begrepp. Den första substansen är en enhet av subjekt och objekt, och den andra - samma atomer är enkla varelser som förlorar sin sträckning, men får attribut aspirationer (Fr. appetition) och mångfald. Tack vare Leibniz börjar substansen associeras med materien.
Den andra synvinkeln på substansen - en epistemologisk förståelse av begreppet, dess möjligheter och behovet av vetenskaplig kunskap (John Locke, David Hume). Immanuel Kant trodde att lagen enligt vilken varje förändring i substansen av händelser och antalet lagrade den i naturen förblir densamma, kan tillskrivas "erfarenhetens analogier". Georg Wilhelm Friedrich Hegel definierade substans som integriteten hos den föränderliga, övergående sidan av saker och ting, som ett "viktigt steg i utvecklingen av viljan". För Arthur Schopenhauer substans - materia för David Hume - en fiktion, samexistensegenskaperna.
Relaterade artiklar
- Kemiskt ämne
