Slaget om Okinawa (april–juni 1945)
Detaljerad översikt över slaget om Okinawa 1945: bakgrund, stridsförlopp, förluster, civila konsekvenser och efterverkningar i slutskedet av andra världskriget.
Översikt
Slaget om Okinawa var ett av de största och blodigaste slagen under andra världskriget. Det utkämpades på ön Okinawa i Ryukyuöarna söder om Japan. Konflikten stod mellan det japanska imperiets försvar och militära styrkor från flera nationer inom de allierade. Operationen var en massiv amfibie- och markinsats och räknas ofta som det näst största amfibieslaget efter Normandie.
Bildgalleri
10 Bilder
Stridsförlopp och taktiska drag
Landstigningen började i april 1945 och utvecklades till en hård och utdragen kamp fram till juni samma år. De allierade tvingades bekämpa ett väl förberett japanskt försvar med dolda befästningar, grottor och avancerade skyttegravar. Inspirationen till japanska försvarstekniker och envis strid utgjorde ett tungt hinder och förlängde operationslängden. Efter hårda strider ockuperade de allierade slutligen ön, som fortfarande är japanskt territorium i dag.
Planer, kontext och alternativen
Slaget inramades av större strategiska överväganden. Den amerikanska planeringen för en invasion av de japanska huvudöarna, kallad Operation Downfall, var ett potentiellt nästa steg; erfarenheterna från Okinawa bidrog till uppskattningar av kostnader i liv och materiel. Händelserna i augusti 1945 – användningen av atombomben över Hiroshima och Nagasaki och Sovjetunionens inträde i kriget mot Japan – påskyndade Japans kapitulation och gjorde en invasion överflödig.
Förluster och humanitära konsekvenser
Slaget utmärktes av extrema förluster bland både soldater och civila. Stridens intensitet har gett den engelska etiketten "ståltyfon" och lokala japanska benämningar som beskriver det sammanfattande artillerieldens våldsamhet. Till skillnad från exempelvis Iwo Jima fanns en omfattande civilbefolkning på Okinawa, vilket förvärrade människotillfogar och lidandet. Uppskattningar från samtida redogörelser anger minst 150 000 dödade eller skadade civila och tiotusentals militära offer.
Exempel på siffror och beteenden
- Amerikanska förluster: cirka 18 900 dödade eller saknade och ungefär 53 000 sårade.
- Japanska soldater: omkring 100 000 dödade och cirka 7 000 fångar.
- En stor del av öns befolkning omkom — uppskattningsvis en tredjedel — i samband med strid eller våld som följde.
Flera japanska soldater valde dödlig utväg framför fångenskap, genom ritualer som seppuku eller genom att spränga sig själva, medan några civila, ofta efter påverkan från japanska propagandan, såg amerikanerna som barbarer och begick kollektivt tragiska handlingar för att undvika uppfattad vanära.
Efterspel och historisk betydelse
Okinawa blev en symbol för krigets slutskede i Asien och en indikator på hur kostsam en invasion av japanska huvudöar förväntades bli. I efterkrigstiden har öns upplevelser studerats ingående för att förstå civila konsekvenser i moderna krig. Slaget har beskrivits av ledare och historiker som en av de mest avgörande och intensiva i modern militärhistoria; bland annat kommenterade Winston Churchill dess intensitet. Erfarenheterna formade också amerikansk efterkrigspolitik i regionen och förklarar delvis den fortsatta närvaron av utländska baser på Okinawa.
Noter och jämförelser
Studier av Okinawa jämförs ofta med strider som Iwo Jima och Guadalcanal samt med kampanjer på Guadalcanal för att sätta förluster, taktik och civilt lidande i perspektiv. Slaget erbjuder ett omfattande case study i amfibieoperationer, försvar i komplex terräng och konsekvenser för civilbefolkning i totalsabotagekrig.
För den som vill läsa vidare finns detaljerade beskrivningar av stridsdagar, commandostrukturer och vittnesmål i många källor och arkiv, både japanska och allierade, samt akademiska analyser av krigets inverkan på den moderna japanska historien.
Ytterligare läsning och primärkällor: andra världskriget, Okinawa, Ryukyuöarna, Japan, det japanska imperiet, militära, de allierade, Normandie, ockuperade, japanskt territorium, Operation Downfall, atombomben, Hiroshima, Nagasaki, Sovjetunionen, ståltyfon, Iwo Jima, civila, dödade eller skadade, Iwo Jima och Guadalcanal, Guadalcanal, seppuku, sprängde sig själva, japanska propagandan, barbarer, Winston Churchill.
Order of battle (slagordning)
Allied
Den övergripande allierade ledningen för slaget var Femte flottan (under amiral Raymond A. Spruance). Femte flottan var uppdelad i flera insatsstyrkor och grupper.
TF 56 var den största styrkan inom TF 50 och byggdes upp kring 10:e armén. Armén hade två kårer under sitt befäl. Totalt hade armén över 102 000 soldater (av dessa var mer än 38 000 artillerietrupper, stridsstöds- och högkvarterstrupper och ytterligare 9 000 servicetrupper), över 88 000 marinkårssoldater och 18 000 marinkårssoldater (mestadels Seabees och sjukvårdspersonal).
I början av slaget vid Okinawa hade 10:e armén 182 821 man under sitt befäl. Den amerikanska flottan hade fler förluster i denna operation än i något annat slag under kriget.
Japanska
Den japanska landkampanjen (huvudsakligen defensiv) hade 67 000 man (77 000 enligt vissa källor). Dessutom fanns det 9 000 soldater från den kejserliga japanska flottan (IJN) vid Oroku flottbas. Det fanns också 39 000 lokala Ryukyuanbor som tvingades kämpa.
Sjöslag
Förenta staternas flottas Task Force 58 befann sig öster om Okinawa. Den hade 6-8 förstörare och 13 hangarfartyg. Amiral Chester W. Nimitz gav sina marinchefer tid att vila.
De japanska flygattackerna hade varit svaga under de första dagarna efter landstigningen. Men den 6 april gjordes en attack med 400 plan från Kyushu. Under perioden 26 mars-30 april sänktes 20 amerikanska fartyg och 157 skadades.
Japanerna hade förlorat upp till 1 100 flygplan i slaget.
Mellan den 6 april och den 22 juni genomförde japanerna 1 465 kamikazeattacker. Flera hangarfartyg skadades allvarligt.
Operation Ten-Go
Operation Ten-Go (Ten-gō sakusen) var en attack av tio japanska fartyg. Totalt förlorade den kejserliga japanska flottan 3 700 sjömän, däribland amiral Itō. USA förlorade endast 10 amerikanska flygplan och 12 flygare.
Brittiska Stillahavsflottan
Den brittiska Stillahavsflottan beordrades att attackera japanska flygfält på Sakishimaöarna.
Landslag
Landstriden pågick under cirka 81 dagar med början den 1 april 1945. De första amerikanerna som gick i land var soldater från 77:e infanteridivisionen som landsteg väster om Okinawa den 26 mars.
Den 31 mars landade marinsoldater från Fleet Marine Force Amphibious Reconnaissance Battalion utan motstånd på Keise Shima.
Norra Okinawa
XXIV:e kåren och III amfibiekåren genomförde huvudlandningen på Okinawas västkust den 1 april.
10:e armén rörde sig över den syd-centrala delen av ön. De intog flygbaserna Kadena och Yomitan.
Sex dagar senare, den 13 april, nådde 2:a bataljonen, 22:a marinregementet Hedo Point (Hedo-misaki) på norra delen av ön. De japanska styrkorna i norr befann sig på Motobuhalvön.
77:e infanteridivisionen anföll ön Ie (Ie Shima) den 16 april.
Södra Okinawa
Den amerikanska arméns 96:e infanteridivision och 7:e infanteridivisionen gick söderut över Okinawa. 96:e infanteridivisionen hade våldsamma strider med japanska trupper i befästa positioner. De hade 1 500 stridsförluster, samtidigt som de dödade eller tillfångatog cirka 4 500 japaner.
Nästa amerikanska mål var Kakazu Ridge. De japanska soldaterna gömde sig i grottor. Det fanns många förluster på båda sidor.
På kvällen den 12 april attackerade den 32:a armén amerikanska positioner. Anfallarna retirerade. En sista attack den 14 april stoppades återigen.
Den 19 april inledde de en ny attack med 324 kanoner, den största någonsin i kriget i Stilla havet. Därefter attackerade 650 plan från flottan och marinen med napalm, raketer, bomber och kulsprutor.
En stridsvagnsattack misslyckades med förlust av 22 stridsvagnar. XXIV Corps förlorade 720 män som dog, dog eller försvann.
Den 4 maj inledde den 32:a armén en ny attack. Den här gången försökte Ushijima landsätta trupper vid kusterna bakom de amerikanska linjerna. Det japanska artilleriet avfyrade 13 000 skott. Anfallet misslyckades.
Buckner inledde en ny amerikansk attack den 11 maj. I slutet av maj förvandlade monsunregn kullar och vägar till lera.
Den 29 maj beordrade generalmajor Pedro del Valle kompani A, 1:a bataljonen, 5:e marinkåren att inta Shuri Castle.
Den japanska reträtten flyttade nästan 30 000 man till sin sista försvarslinje på Kiyanhalvön. De 4 000 japanska sjömännen - inklusive amiral Minoru Ota - begick alla självmord.
Den 18 juni dödades general Buckner av fientlig artilleribeskjutning. De sista japanerna slutade strida den 21 juni, även om några japaner höll sig gömda.
Frågor och svar
F: Vad var slaget vid Okinawa?
S: Slaget vid Okinawa var ett stort slag under andra världskriget som ägde rum på ön Okinawa i Ryukyuöarna, söder om Japans fyra stora öar. Det stod mellan det japanska imperiets militära styrkor och de allierade, och det anses vara det sista stora slaget under andra världskriget.
F: När ägde slaget rum?
S: Slaget om Okinawa ägde rum mellan april och juni 1945.
F: Vilken status har Okinawa i dag?
S: Idag är Okinawa japanskt territorium, men det finns fortfarande amerikanska militärbaser där.
F: Hur många dödsoffer fanns det under slaget?
Svar: Det fanns minst 150 000 civila offer under slaget, 18 900 dödade eller saknade amerikanska soldater och 53 000 skadade amerikanska soldater. Dessutom dödades cirka 100 000 japanska soldater och 7 000 tillfångatogs.
F: Vilket namn har man gett slaget på engelska?
S: Detta slag har på engelska kallats "Typhoon of Steel".
Fråga: Hur reagerade vissa civila på den japanska propagandan om amerikaner?
S: En del civila trodde på japansk propaganda som sa att amerikanerna var barbarer som skulle göra fruktansvärda saker med fångarna om de tillfångatogs; som ett resultat av detta dödade en del civila sina familjer och sig själva hellre än att riskera att bli tillfångatagna av amerikanerna.
Källor
- history.army.mil : Okinawa: the last battle
- books.google.com : Creating Military Power: The Sources of Military Effectiveness
- history.navy.mil : "World War II Casualties"
- history.army.mil : "OKINAWA: THE LAST BATTLE, Chapter 4, Page 102"
- ibiblio.org : "Action in the North, Chp 6 of Okinawa: Victory in the Pacific by Major Chas. S. Nichols, Jr., USMC and Henry I. Shaw, Jr" · web.archive.org
- japanfocus.org : ""The World is beginning to know Okinawa": Ota Masahide reflects on his life from the Battle of Okinawa to the Struggle for Okinawa"
Relaterade artiklar
Författare
AlegsaOnline.com Slaget om Okinawa (april–juni 1945) Leandro Alegsa
URL: https://sv.alegsaonline.com/art/9524