Tummelisa

Plot

En kvinna vill ha ett barn. Hon ber en häxa om hjälp. Häxan ger kvinnan en kornknopp. Hon säger till kvinnan att plantera det och vänta på vad som kommer att hända. Kornet planteras och en blomma växer. När kvinnan kysser blomman öppnas den och avslöjar den lilla Tummelisa.

En natt sover Tummelina i sin vagga av valnötskal. Hon förs bort av en padda som hoppar in genom ett öppet fönster. Paddan vill ha den lilla flickan som brud till sin son. Hon lägger Tummelina på en liljekonvalj för att den ska vara i säkert förvar. Tummelina flyr från paddan med hjälp av vänliga fiskar och en vit fjäril. Hon flyter iväg på liljekonvaljen.

Plötsligt rycks hon bort av en snopp (skalbagge). Skalbaggens vänner är stolta och arroganta. Tummelina tillhör inte deras samhällsklass. De tycker genast illa om henne. Skalbaggen släpper henne utan en tanke och flyger iväg.

Tummelina lever ensam så gott hon kan på fälten. När vintern kommer måste hon hitta ett ställe att bo på. Till slut får hon ett hem hos en gammal fältmus. Tummelina tackar musen genom att ta hand om sitt lilla hus.

Musen tycker att Tummelina borde gifta sig med sin granne, en smart och välbärgad mullvad. Tummelina tycker att tanken på att gifta sig med en sådan varelse är avskyvärd. Han tillbringar trots allt alla sina dagar under jorden och ser aldrig solen eller himlen.

Fältmusen lyssnar inte på Tummelinas protester. Hon fortsätter att kräva äktenskap. I sista minuten flyger Tummelina iväg med en svala till ett långt, soligt land. Tummelina har fått svalan att bli frisk under vintern. De har varit vänner sedan dess.

Svalan bär Tummelina till ett soligt land. På ett blomsterfält träffar Tummelina en liten blomsterfeprins i hennes storlek och som hon gillar. De gifter sig. Hennes make ger henne ett par vingar så att hon kan flyga med honom på hans resor från blomma till blomma. Hon får ett nytt namn, Maia.

På sagans sista sida har svalan flugit till en poet och berättar hela historien om Tummelisa för honom.

Mary Howitt var den första som översatte berättelsen till engelska. Hon tyckte inte om mötet med häxan. I sin översättning börjar hon berättelsen med att en tiggarkvinna ger en bondkvinna ett kornkorn i utbyte mot mat. När kornkornet planteras kommer den lilla Tummelina (Tommelise) fram ur blomman.

Bakgrund

Hans Christian Andersen föddes i Odense i Danmark den 2 april 1805. Hans far var Hans Andersen, en skomakare. Hans mor var Anne Marie Andersdatter, en tvätterska. Andersen var ensambarn och ett bortskämt barn. Han delade sin kärlek till böcker med sin far. Fadern läste Arabiska natten och Jean de la Fontaines fabler för honom. Tillsammans byggde de panoramor, pop-up-bilder och leksaksteatrar. Far och son tog långa promenader på landsbygden.

Andersens far dog 1816. Från och med då fick Andersen klara sig själv. Andersen var en lång och smal pojke som mobbades av andra pojkar. Han ville fly från dem och från sin fattiga, analfabetiska mor. Han annonserade sina konstnärliga talanger till medelklassen i Odense. Han sjöng och dansade i deras hem. Den 4 september 1819 lämnade den fjortonårige Andersen Odense för Köpenhamn med penninggåvor som han hade fått av sina grannar. Han hade med sig ett rekommendationsbrev till ballerinan Madame Schall och drömde om att bli poet, balettdansare eller skådespelare.

Efter tre år i Köpenhamn utan någon som stödde honom hittade Andersen slutligen en intresserad herre i Jonas Collin, direktör för Kungliga teatern. Collin trodde på pojkens talanger. Han lyckades få kungen att skicka Andersen till ett gymnasium i Slagelse, en landsortsstad på västra Själland. Han trodde att Andersen vid rätt tidpunkt skulle fortsätta sin utbildning vid Köpenhamns universitet.

I Slagelse undervisades Andersen av den korta, tjocka, flintskalliga trettiofemårige Simon Meisling. Denne man var intresserad av antikens Grekland och Rom och hade översatt Vergilius Aeneis. Andersen var inte den smartaste eleven i klassen, och Meisling gav Andersen sitt skarpa ogillande. "Du är en dum pojke som aldrig kommer att lyckas", sa Meisling till honom. Meisling tros vara modellen för den lärda mullvaden i "Tummelisa".

Äventyrs- och folkloreforskarna Iona och Peter Opie tror att "Tummelina" är en "avlägsen hyllning" till Andersens väninna Henriette Wulff, den danska Shakespeares översättares lilla, ömtåliga och handikappade dotter. Hon älskade Andersen som Tummelina älskar svalan, men det finns inga skriftliga bevis för att stödja teorin om en "avlägsen hyllning".

Andersen 1836 av Constantin Hansen

Första tryckning och kritiskt mottagande

Andersen tryckte två häften med sagor berättade för barn år 1835. Det första häftet trycktes i maj och det andra i december. "Tummelina" trycktes för första gången i decemberhäftena av C. A. Reitzel den 16 december 1835 i Köpenhamn. "Tummelina" var den första sagan i häftet. Häftet innehöll två andra sagor: "Den stygga pojken" och "Den resande följeslagaren". "Tummelina" trycktes på nytt i samlingar av Andersens verk 1850 och 1862.

I det andra häftet av sagor berättade för barn fanns "Tinderboxen", "Stora Claus och lilla Claus", "Prinsessan och ärtan" och "Lilla Idas blommor". Det tredje häftet, som trycktes 1837, innehöll "Den lilla sjöjungfrun" och "Kejsarens nya kläder".

De första recensionerna av de sju berättelserna från 1835 publicerades inte förrän 1836. De danska kritikerna gillade dem inte. De tyckte att sagornas informella, pratsamma stil och bristen på moral inte passade för barnberättelser. En kritiker tyckte dock att "Tummelina" var "den mest förtjusande saga man kan önska sig".

Kritikerna ansåg inte att Andersen skulle skriva andra sagor. I en tidning nämndes de sju första sagorna inte alls. En annan rådde Andersen att inte slösa sin tid på att skriva sagor. En kritiker konstaterade att Andersen "saknade den vanliga formen för den sortens poesi [...] och skulle inte studera förebilder". Andersen kände att han arbetade mot deras idéer om vad en saga skulle vara. Han återgick till att skriva romaner och trodde att detta var hans sanna kall. Kritikernas reaktion på sagorna från 1835 var så hård att Andersen väntade ett år innan han tryckte "Den lilla sjöjungfrun" och "Kejsarens nya kläder". Dessa två sagor dök upp i det tredje och sista häftet av Fairy Tales Told for Children år 1837.

Engelska översättningar

Mary Howitt var den första som översatte "Tommelise" till engelska. Hon tryckte den 1846 som "Thumbelina" i Wonderful Stories for Children. Hon godkände dock inte öppningsscenen med häxan. I stället lät hon den barnlösa kvinnan ge bröd och mjölk till en hungrig tiggarkvinna. Den barnlösa kvinnan belönades sedan med ett kornkorn.

Charles Boner översatte också sagan 1846 som "Little Ellie". Madame de Chatelain kallade det lilla barnet för "Little Totty" i sin översättning från 1852. Redaktören av The Child's Own Book (1853) kallade barnet genomgående för "Little Maja". H. W. Dulckens i stor skala tryckta volymer av Andersens sagor utkom 1864 och 1866. Fru H. B. Paulli översatte namnet till "Little Tiny" i slutet av 1800-talet.

På 1900-talet översatte Erik Christian Haugaard namnet till "Inchelina" 1974. Jeffrey och Diane Crone Frank översatte namnet till "Thumbelisa" 2005. Moderna engelska översättningar av "Thumbelina" finns i Jean Hersholts sexbandiga fullständiga utgåva av Andersens sagor från 1940-talet. Erik Christian Haugaards översättning av de fullständiga sagorna publicerades 1974.

Mary Howitt, ca. 1888

Kommentarer

Sago- och folklivsforskarna Iona och Peter Opie har skrivit att "Tummelina" är en äventyrsberättelse ur kvinnlig synvinkel. De anser att sagan lär läsaren att människor är lyckligast med sina egna. Tummelina är en passiv karaktär och ett offer för omständigheterna, påpekar de. Hennes manliga motsvarighet Tom Thumb (en av sagans inspirationskällor) är en aktiv karaktär. Han gör sig påmind och anstränger sig.

Folkloristen Maria Tatar ser "Tummelina" som en berättelse om en bortsprungen brud. Hon noterar att den har betraktats som en allegori över arrangerade äktenskap. Hon påpekar att "Tummelina" är en fabel om att vara trogen sitt hjärta. "Tummelina" upprätthåller uppfattningen att en prins' kärlek ska värderas högre än allt annat.

Tatar påpekar att i hinduisk tro finns det en tumstockstor varelse som kallas det innersta jaget eller själen och som bor i hjärtat på alla varelser, både människor och djur. Detta begrepp kan ha absorberats av europeisk folklore, som sedan tog form som Tom Thumb och Thumbelina. Båda karaktärerna söker förvandling och förlösning. Hon ser paralleller mellan Andersens saga och den grekiska myten om Demeter och hennes dotter Persefone. Trots de hedniska referenserna i sagan noterar hon att "Tummelina" hänvisar till Kristi lidande och uppståndelse och det kristna begreppet frälsning.

Andersen-biografen Jackie Wullschlager skriver att "Tummelina" var den första av Andersens sagor som dramatiserade lidandet och svårigheterna för den som är annorlunda. Eftersom Tummelina är annorlunda blir hon föremål för hån. Det var också den första av Andersens sagor som använde svalan som symbol för den poetiska själen. Andersen identifierade sig med svalan som en flyttfågel vars livsmönster hans egna resdagar började likna.

Roger Sale anser att Andersens känslor av social och sexuell underlägsenhet uttrycktes i sagan genom att skapa karaktärer som är sämre än sina älskare. Den lilla sjöjungfrun har till exempel ingen själ, medan hennes mänskliga älskade har en själ som födslorätt. I "Tummelina" antyder Andersen att paddan, skalbaggen och mullvaden är Tummelinas underordnade. De bör förbli på sin plats i stället för att vilja ha sin överordnade. Sale antyder att de inte är underlägsna Tummelina utan helt enkelt annorlunda. Han menar att Andersen kan ha gjort viss skada på djurvärlden när han färgade sina djurkaraktärer med sina egna känslor av underlägsenhet.

Jacqueline Banerjee ser berättelsen som en berättelse om misslyckande. "Det är inte förvånande att "Tummelina" nu ofta läses som en berättelse om kvinnlig självförtroende. Susie Stephens anser att Tummelina själv är en grotesk. Hon konstaterar att "det groteska i barnlitteraturen är [...] en nödvändig och välgörande komponent som ökar den unga läsarens psykologiska välbefinnande". Barn dras till groteskens katartiska egenskaper, menar hon.

Sidney Rosenblatt anser i sin uppsats "Thumbelina and the Development of Female Sexuality" att sagan kan analyseras utifrån Freuds psykosexuella utveckling. Han menar att sagan handlar om kvinnlig onani. Han menar att Tummelina själv skulle kunna symbolisera klitoris, hennes rosenbladsöverdrag blygdläpparna, den vita fjärilen "de spirande könsorganen" och mullvaden och prinsen anala respektive vaginala öppningar.

Anpassningar

Tummelina har anpassats till olika medier. Den tidigaste animerade versionen av sagan är en stum, svartvit version av regissören Herbert M. Dawley från 1924. Lotte Reiniger släppte 1954 en 10 minuter lång filmatisering med sina "silhuett"-dockor.

Don Bluths animerade långfilm Thumblina är kanske en av de mest kända versionerna. Berättelsen har också anpassats till tv-programmet Faerie Tale Theatre. I denna produktion hade Carrie Fisher huvudrollen. Den animerade filmen Barbie Presents Thumbelina, som är direkt tillgänglig på DVD, släpptes 2009. Ryssland och Japan har också släppt animerade produktioner.