Troodontidae är en familj av fågelliknande theropoddinosaurier. De finns främst i Mongoliet, Kina och Nordamerika. Det första exemplaret, bara en enda tand, hittades i centrala Montana 1855 av Ferdinand Hayden.

Under lång tid var troodontidfossilerna få och fåtaliga. Nyligen har fler kompletta exemplar hittats. Det finns nu kompletta och artikulerade exemplar, inklusive fjädrar, ägg och embryon samt kompletta juveniler. År 1994 hittades ett fossil av en vuxen Troodon som satt på ett bo med åtta ägg.

Anatomiska studier av de mest primitiva troodonterna, som Sinovenator, visar på slående likheter med Archaeopteryx och primitiva dromaeosaurider. Detta bevisar att de är släkt: de utgör en klad som kallas Paraves.

Familjen har relativt stora hjärnor, en skalle med många luftfickor, en utdragbar andra tåklocka (den kan dras in) och många tänder. Antalet tänder varierar från 96 hos Saurornithoides mongoliensis till 120 hos Troodon.

Uppdelning, tidsmässig utbredning och taxonomi

Troodontider levde framför allt under kritaperioden, med rikast fossilt material från sen krita i Asien och Nordamerika, men släktingar finns även i äldre lager i Östasien. Taxonomin har varit föremål för mycket forskning och omklassificeringar; flera arter som tidigare placerats i släktet Troodon har föreslagits tillhöra andra släkten. Familjens placering nära fåglar och dromaeosaurider ingår i den bredare gruppen Paraves.

Anatomi och fysiologi

  • Hjärna: Troodontider hade ett välutvecklat hjärnvolym i förhållande till kroppsstorlek, vilket tyder på högre kognitiv förmåga än hos många andra icke-fågel theropoder.
  • Sinne: Stora ögon och inneröronstrukturer indikerar god syn och känslig hörsel; vissa arter kan ha varit delvis nattaktiva.
  • Tänder och käkar: Många, små tänder i käken ger tecken på en omställbar kost—tandformen varierar inom familjen och kan tyda på allätande beteenden.
  • Extremiteter: De hade långa bakben anpassade för löpning, samt en förstorad andra tåklo som liknar dromaeosauridernas "sickelklor", men ofta mindre specialiserad.
  • Skalle: Lättbyggd med luftfyllda hålrum som minskar vikt och är typiskt för många fågelliknande theropoder.

Fjädrar, beteende och ekologisk nisch

Fossila bevis visar att troodontider bar fjädrar. Fjädrarna användes troligen för värmereglering, visuell kommunikation och eventuellt för att förbättra manövrerbarhet vid löpning. Fyndet av bon och bevarade embryon visar att de vårdade sina ägg och utövade någon form av föräldravård — vuxna satt på boet likt nutida fåglar, ett beteende som förenar dem med fåglarna.

Reproduktion och utveckling

Klumpfynd av ägg och embryon tyder på att troodontider la relativt stora kullar och kunde rugga dem. Embryonala skelett visar fågellika proportioner redan innan kläckning. Vuxna exemplar har hittats i nära anslutning till ägg som sannolikt tillhörde dem, vilket tolkas som vård av avkomma.

Föda och ekologi

Troodontiders tänder och käkstruktur indikerar att de troligen var opportunistiska i sin kost — insekter, små ryggradsdjur, ägg och möjligen växtmaterial kan ha ingått. Deras goda syn, hörsel och rörlighet gjorde dem till effektiva jägare och förmodligen även åtsskådare i sina miljöer.

Betydelse vid studier av fåglarnas ursprung

Troodontider är viktiga i forskningen om övergången från icke-flygburna dinosaurier till fåglar. Deras kombination av fågel-liknande drag (fjädrar, hjärnvolym, boende- och ruggbeteenden) tillsammans med typiskt theropoda drag gör dem centrala för förståelsen av hur fåglarnas karakteristika utvecklades över evolutionär tid.

Sammanfattningsvis är troodontider en mångfacetterad grupp små till medelstora maniraptorer med komplexa biologiska egenskaper — från avancerade sinnen och stor hjärnvolym till fjädrar och föräldravård — som tydligt visar släktskapet med både dromaeosaurider och de tidigaste fåglarna.