Paraves är en grenbaserad klad som innehåller fåglar (kladen Aves) och andra närbesläktade dinosaurier. Till paraverna hör Avialae, till exempel Archaeopteryx, och Deinonychosauria, som omfattar dromaeosauriderna och troodonterna. Paraves omfattar alltså de grupper av maniraptorana dinosaurier som ligger närmast de moderna fåglarna och spelar en nyckelroll för att förstå hur flygförmågan och fågelkaraktärer utvecklades.
Definition och historia
Namnet Paraves skapades av Paul Sereno 1997. Kladen definierades av Sereno 1998 som en grenbaserad klad som innehåller alla Maniraptora som står närmare moderna fåglar än Oviraptor. Denna definition markerar en tydlig fylogenetisk indelning inom maniraptorerna och används för att avgränsa den evolutionära släktlinjen som ledde fram till fåglarna.
Kännetecken
- Fjäderbeklädnad: Många paraver uppvisar avancerade pennor och fjädrar på både armar och ibland ben, vilket indikerar att fjädrar ursprungligen hade andra funktioner än endast flygning, till exempel isolering, visuell kommunikation och balans.
- Maniraptoranatomi: Typiska drag inkluderar en halv-månformad karpalben (semi-lunate carpal) i handleden, förkortade bäckenben, förlängda armar och ibland en furcula (nyckelben), alla strukturer som underlättar wing-bevægelse och fågel-liknande rörelser.
- Anpassningar för klättring och glidning: Vissa tidiga paraver visar avvikelser som långa bakre extremiteter med stora pennor, vilket lett till hypoteser om fyrvingade glidning eller hjälp vid klättring.
- Tänder och skallform: Vissa paraver behöll tänder (till skillnad från senare fåglar), medan andra visar tecken på reducering eller förändrad käkfunktion mot mer fågelliknande näbbformer.
Fylogeni och viktiga grupper
Inom Paraves återfinns flera välkända undergrupper. Avialae inkluderar de tidiga fågelliknande formerna och de verkliga fåglarna. Deinonychosauria omfattar bland annat dromaeosauriderna (de ofta välbekanta, rovliknande "raptor"-dinosaurierna) och troodonterna. Dessa grupper visar en mosaik av egenskaper, där vissa former var nära fåglar i anatomi och beteende medan andra hade mer typiska dinosaurieegenskaper.
Fyrvingade paraver och vad de säger om flygets ursprung
Xu och hans kollegor har gett exempel på basala och tidiga paravianer med fyra vingar, inklusive medlemmar av Avialae (Pedopenna), Dromaeosauridae (Microraptor) och Troodontidae (Anchiornis). Dessa fynd, särskilt från fyndplatsen i Liaoning (Nordöstra Kina), har visat att långa pennor inte bara fanns på frambenen utan ibland även på bakbenen, vilket ger stöd åt scenarier där flygförmågan utvecklades stegvis genom glidning, wing-assisted incline running (WAIR) eller kombinationer av klättring och korta flygningar.
Evolutionär betydelse
Paraves utgör det evolutionsmässiga skedet där många "fågelkaraktärer" först uppträder: komplexa fjädrar, förändringar i handledens och handens struktur, samt beteenden kopplade till locomotion och display. Studiet av paraverna hjälper oss att förstå övergången från marklevande theropoder till flygande fåglar, och visar att utvecklingen av flyg var ett flerstegsfenomen med flera mellanstadier.
Fossil och utbredning
De mest informativa fossilen av paraver har hittats i gott bevarade lager från sen jura till krita, särskilt i Kina (Liaoning), men även i Europa och Nordamerika finns viktiga fynd. Bevarade fjäderstrukturer, ibland i otrolig detalj, har möjliggjort studier av färgteckning, fjädertyp och vingfunktion hos många taxa.
Exempel på paravener
- Archaeopteryx – ett klassiskt exempel på övergångsform mellan icke-flygande dinosaurier och fåglar.
- Microraptor – en liten, fyrvingad dromaeosaurid med långa pennor på både fram- och bakben.
- Anchiornis – en tidig troodontid/avialan med välbevarade fjädrar som visar detaljerad färgteckning.
- Pedopenna (inom Avialae) – ett exempel på en basal avialan med bakre pennor.
Pågående frågor och forskning
Trots många framsteg finns fortfarande diskussioner om detaljer i paravens fylogeni (till exempel exakt hur Troodontidae förhåller sig till övriga grupper), om den primära drivkraften för fjäderutveckling och om de exakta mekanismerna för övergången till aktiv flygning. Nya fynd och tekniker för att analysera fjäderstruktur, biomekanik och färg beaktar kontinuerligt dessa frågor och förbättrar vår förståelse av Paraves roll i fåglarnas evolution.