Turkiska stater – definition, länder och grundläggande fakta
Upptäck definitionen av turkiska stater, lista över länder (Turkiet, Azerbajdzjan, Turkmenistan, Kazakstan, Kirgizistan, Uzbekistan) och viktiga historiska och språkliga fakta.
Turkiska staterna är länder där en majoritet av befolkningen talar ett turkiskt språk som modersmål eller där stora delar av befolkningen har turkiska anor. Begreppet används både i språklig, kulturell och politisk mening för att beskriva stater som delar historiska, språkliga och kulturella band med de turkiska folken.
Vilka länder räknas som turkiska stater?
- Turkiet — huvudstad: Ankara. Turkiet är det största och mest inflytelserika av de turkiska länderna och var inte en del av Sovjetunionen.
- Azerbajdzjan — huvudstad: Baku. Tidigare en sovjetrepublik, nära historiska och språkliga band till Turkiet.
- Turkmenistan — huvudstad: Asjchabad. Ett centralasiatiskt land med stark turkisk identitet.
- Kazakstan — huvudstad: Nur-Sultan (tidigare Astana). Stort territorium i Centralasien.
- Kirgizistan — huvudstad: Bisjkek. Bergigt land i Centralasien med rik nomadisk tradition.
- Uzbekistan — huvudstad: Tasjkent. Ett centrum för historiska silkesvägsstäder och centralasiatiskt kulturarv.
De fyra centralasiatiska länderna — Turkmenistan, Kazakstan, Kirgizistan och Uzbekistan — kallas ofta gemensamt för "Stans" i vardagligt språkbruk. Alla utom Turkiet var tidigare republiker inom Sovjetunionen fram till dess sammanbrott 1991.
Språk och alfabet
Språken i dessa stater tillhör den turkiska språkfamiljen. Grad av förståelighet mellan språken varierar — vissa närliggande språk är mer ömsesidigt begripliga än andra. När det gäller skriftspråk använder de sex turkiska staterna inte det arabiska alfabetet för sina officiella nationella språk. I korthet:
- Turkiet använder det latinska alfabetet (infört 1928).
- Azerbajdzjan och Turkmenistan använder latinska alfabet.
- Kazakstan och Uzbekistan använde historiskt det kyrilliska alfabetet, men båda länderna genomför eller planerar övergångar till latinska alfabetet i modern tid.
- Kirgizistan använder fortfarande i stor utsträckning det kyrilliska alfabetet.
Observera att flera turkiska folk som lever utanför dessa stater använder andra skriftsystem: exempelvis använder uigurerna i Xinjiang ett arabiskt-deriverat skriftsystem för sitt språk (se uigurerna, är en del av de turkiska folken).
Religion, kultur och historia
Majoriteten i de turkiska staterna är muslimer, oftast sunnimuslimer, men graden av sekularism, religiös praktik och relationen mellan religion och stat skiljer sig från land till land. Kulturarvet omfattar nomadiska traditioner, historiska riken som Göktürk-riket och Osmanska riket, samt betydelsefulla handelsvägar som Sidenvägen som format regionens språk, konst och arkitektur.
Politik och samarbete
Efter Sovjetunionens sönderfall 1991 utvecklades olika styrelseformer och utrikespolitiska inriktningar i de centralasiatiska republikerna. Turkiet har täta politiska, ekonomiska och kulturella band med flera av de turkiska republikerna. På regional nivå finns samarbetsformer som bland annat Organization of Turkic States (Turkic Council) för att främja samarbete inom kultur, ekonomi, utbildning och utrikespolitik; samtidigt har vissa länder, exempelvis Turkmenistan, valt en mer neutral och isolerad hållning i utrikespolitiska frågor.
Specifika fall: Xinjiang och norra Cypern
Det finns betydande turkiska folkgrupper utanför de sex erkända turkiska staterna. Folket i Xinjiang, uigurerna, är en del av de turkiska folken, men området kontrolleras av Kina och räknas därför inte som en självständig turkisk stat. Ett annat exempel är norra Cypern, som till största delen består av turkiskt folk och utropade självständighet 1983; dock är det enbart Turkiet som formellt erkänner att landet är en stat, vilket gör att dess status i internationell rätt och diplomati är särskilt komplicerad.
Sammanfattning
Begreppet "turkiska stater" omfattar i första hand sex suveräna länder med gemensamma språkliga och kulturella rötter: Turkiet, Azerbajdzjan, Turkmenistan, Kazakstan, Kirgizistan och Uzbekistan. De delar historiska band och många kulturella likheter, men skiljer sig avsevärt när det gäller politik, alfabet, ekonomi och grad av internationell integration. För den som vill fördjupa sig finns rik historia, varierande språkbruk och aktuella politiska processer (bland annat skriv-/alfabetreformer och regionala samarbetsinitiativ) att studera vidare.
Frågor och svar
F: Vad menas med turkiska stater?
S: Turkiska stater är länder där de flesta invånarna talar ett turkiskt språk som sitt första språk eller har turkiska anor.
F: Hur många länder anses vara turkiska stater?
S: Det finns sex länder som anses vara turkiska stater: Turkiet, Azerbajdzjan, Turkmenistan, Kazakstan, Kirgizistan och Uzbekistan.
F: Vilka är de länder som brukar kallas "Stans"?
S: De sista 4 länderna är allmänt kända som "Stans".
F: Var alla de turkiska staterna tidigare delar av Sovjetunionen?
S: Ja, alla utom Turkiet var tidigare en del av Sovjetunionen fram till dess fall 1991.
F: Vilket är skriftspråket i de flesta av de turkiska staterna?
S: Antingen använder de det latinska alfabetet, som Turkiet, Azerbajdzjan och Turkmenistan, eller så använder de det kyrilliska alfabetet, som Kazakstan, Kirgizistan och Uzbekistan.
F: Räknas folket i Xinjiang som en del av de turkiska staterna?
S: Även om folket i Xinjiang, uigurerna, är en del av de turkiska folken, anses det inte officiellt vara en del av de turkiska staterna eftersom det kontrolleras av Kina.
F: Vilket annat land än Turkiet erkänner norra Cypern som stat?
S: Turkiet är det enda andra land som erkänner Nordcyperns status som stat, eller att den är en stat.
Sök