Folkomröstning om medlemskap i Europeiska unionen i Förenade kungariket
Folkomröstningen om medlemskap i Europeiska unionen ägde rum den 23 juni 2016 i Storbritannien och Gibraltar. Den skulle avgöra om Storbritannien skulle stanna kvar i Europeiska unionen (EU).
Folkomröstningen slutade med att 51,9 % av rösterna var för att lämna EU.
Den 24 juni meddelade den dåvarande konservativa partiledaren och premiärministern David Cameron att han skulle avgå. Han ersattes den 13 juli av Theresa May.
Banderoll "Rösta för att stanna" i Kirk Deighton, North Yorkshire.
Kampanjen för att stanna kvar
Medlemmarna i Remain-kampanjen ville att Storbritannien skulle stanna kvar i Europeiska unionen. Politiska partier som ville att Storbritannien skulle stanna kvar i EU var bland annat Labour Party, Liberaldemokraterna och Scottish National Party. De menade att det faktum att vara med i EU gav Storbritannien många fördelar inom handeln.
Premiärminister David Cameron stödde ett fortsatt EU-medlemskap, men det konservativa partiet var neutralt. Det var upp till varje parlamentsledamot att ha sin egen åsikt. Andra välkända konservativa som ville stanna kvar i EU är George Osborne, Theresa May och Philip Hammond.
Lämna-kampanjen
Medlemmarna i leave-kampanjen, allmänt kallad Brexit, ville att Storbritannien skulle lämna Europeiska unionen. Politiska partier som stödde ett utträde ur EU är bland annat United Kingdom Independence Party, Respect Party och många medlemmar av det konservativa partiet. De som stödde "leave" var särskilt oroade över EU:s politik för "öppna gränser" och massinvandring.
Några välkända medlemmar av det konservativa partiet som ville lämna EU var Iain Duncan Smith, Michael Gove och Boris Johnson.
Parternas politik
I tabellerna förtecknas de politiska partier som vid tidpunkten för folkomröstningen hade platser i underhuset eller överhuset, Europaparlamentet, det skotska parlamentet, Nordirlands församling, Wales eller Gibraltars parlament.
Storbritannien
Position | Politiska partier | Ref | |
Förbli | Gröna partiet i England och Wales | ||
Plaid Cymru - Wales' parti | |||
Skotska gröna partiet | |||
Skotska nationalpartiet (SNP) | |||
Lämna | |||
UK Independence Party (UKIP) | |||
Neutral |
Nordirland
Position | Politiska partier | Ref | |
Förbli | Allianspartiet i Nordirland | ||
Gröna partiet i Nordirland | |||
Sinn Féin | |||
Ulster Unionist Party (UUP) | |||
Lämna | |||
Demokratiska unionistpartiet (DUP) | |||
Alliansen Människor före vinst (PBP) | |||
Gibraltar
Position | Politiska partier | Ref | |
Förbli | Gibraltars socialdemokrater | ||
Gibraltar Socialist Labour Party | |||
Liberala partiet i Gibraltar |
Slutliga resultat
Folkomröstning om medlemskap i Europeiska unionen i Storbritannien, 2016 | ||
Val | Röster | % |
Förbli medlem i Europeiska unionen. | 16,141,241 | 48.11 |
Lämna Europeiska unionen | 17,410,742 | 51.89 |
Totalt antal röster | 33,551,983 | 100.00 |
* Totalantalet röster inkluderar endast giltiga röster. Omkring 25 359 var ogiltiga eller tomma. Källa:
Regionala resultat i Storbritannien
Region | Valdeltagande, | Röster | Andel av rösterna | |||
Förbli | Lämna | Förbli | Lämna | |||
| 74.2% | 1,033,036 | 1,475,479 | 41.18% | 58.82% | |
| Östra England | 75.7% | 1,448,616 | 1,880,367 | 43.52% | 56.48% |
| London | 69.7% | 2,263,519 | 1,513,232 | 59.93% | 40.07% |
| 69.3% | 562,595 | 778,103 | 41.96% | 58.04% | |
| Nordvästra England | 70% | 1,699,020 | 1,966,925 | 46.35% | 53.65% |
| 62.7% | 440,707 | 349,442 | 55.78% | 44.22% | |
| 67.2% | 1,661,191 | 1,018,322 | 62.00% | 38.00% | |
| 76.8% | 2,391,718 | 2,567,965 | 48.22% | 51.78% | |
| 76.7% | 1,503,019 | 1,669,711 | 47.37% | 52.63% | |
| 71.7% | 772,347 | 854,572 | 47.47% | 52.53% | |
| West Midlands | 72% | 1,207,175 | 1,755,687 | 40.74% | 59.26% |
| Yorkshire och Humber | 70.7% | 1,158,298 | 1,580,937 | 42.29% | 57.71% |
Lämna Förbli Av lokala distrikt
Reaktioner
Kort efter att resultatet tillkännagavs meddelade David Cameron att han skulle avgå i oktober 2016. Efter ett ledarval blev Theresa May premiärminister den 13 juli.
Den skotska regeringen meddelade den 24 juni 2016 att den planerade att hålla en andra folkomröstning om självständighet. Den nordirländska politikern Martin McGuinness krävde också en folkomröstning om Irlands återförening. En rörelse för Londons självständighet uppstod till och med, med en petition på nätet som nådde tusentals underskrifter.
William Oliver Healey föreslog en petition om "Bregret"/"Regrexit" den 24 maj 2016. Den gjordes för att stödja inrättandet av en andra folkomröstning om medlemskap i Europeiska unionen. Den 25 juni hade mer än två och en halv miljon människor skrivit under petitionen. Kraven på en andra folkomröstning avvisades senare av regeringen.
Theresa May utlöste officiellt artikel 50 den 29 mars 2017. Detta innebär att förhandlingar har inletts mellan den brittiska regeringen och Europeiska unionen. Dessa samtal förväntas pågå i två år och efter att de är avslutade kommer Storbritannien att lämna EU.
Frågor och svar
F: Vad handlade folkomröstningen om?
S: Folkomröstningen skulle avgöra om Storbritannien skulle stanna kvar i Europeiska unionen (EU).
F: När ägde folkomröstningen rum?
S: Folkomröstningen ägde rum den 23 juni 2016.
F: Var ägde den rum?
Svar: Den ägde rum i Storbritannien och Gibraltar.
F: Vad blev resultatet av folkomröstningen?
S: 51,9 % av rösterna var för att lämna EU.
Fråga: Vem meddelade att han eller hon avgick efter resultatet av folkomröstningen?
Svar: David Cameron, dåvarande ledare för det konservativa partiet och premiärminister, meddelade att han avgick efter resultatet av folkomröstningen.
Fråga: När blev Theresa May premiärminister?
S: Theresa May blev premiärminister den 13 juli.
Fråga: Vem ersatte David Cameron som premiärminister efter hans avgång?
Svar: Theresa May ersatte David Cameron som premiärminister efter att han avgått.