Ur — möjligen jordens äldsta superkontinent (3,1 miljarder år)

Upptäck Ur — möjlig jordens äldsta superkontinent (3,1 miljarder år) och dess roll i formationen av Rodinia, Pangaea och tidig jordhistoria.

UR var en superkontinent på jorden som bildades för 3,1 miljarder år sedan under den tidiga arkaiska eon (under den mesoarkaiska eran). Den kan ha varit den äldsta kontinenten på jorden, en halv miljard år äldre än Arctica. En annan superkontinent, Vaalbara, kan dock ha kommit före Ur. Vaalbara kan ha bildats för cirka 3,6 miljarder år sedan.

Ur förenades med kontinenterna Nena och Atlantica för cirka 1 miljard år sedan och bildade superkontinenten Rodinia. Ur hade överlevt som en enda enhet tills den separerades när superkontinenten Pangaea bröts sönder i Laurasia och Gondwana.

Vad betyder "Ur" och hur stor var den?

Ur brukar i forskningssammanhang användas som beteckning på en mycket tidig, sammanhängande massa av kontinental skorpa. Termen syftar inte nödvändigtvis på en superkontinent i modern mening (som Pangaea), utan kan också beskrivas som en tidig kontinental kärna eller flera sammanvuxna kratoner. Den exakta arealen är osäker: Ur var troligen mycket mindre än dagens kontinenter och kan ha bestått av flera stabiliserade arkaiska block som senare deltog i större superkontinentalyft.

Bevis och metoder

Idén om Ur bygger på flera typer av geologiska och geokronologiska bevis:

• Radiometrisk datering (t.ex. U–Pb i zirkon) visar att stora delar av kontinental skorpa bildades under den arkaiska eran för 3–3,5 miljarder år sedan.
• Paleomagnetiska rekonstruktioner används för att försöka bestämma hur olika kratoner förhöll sig till varandra i jordens tidiga historia.
• Jämförelser av bergarters sammansättning, ålder och struktur mellan olika arkaiska kratoner ger ledtrådar om vilka delar som en gång kunde ha varit sammanlänkade.

Det finns dock betydande osäkerhet. Tolkningen av paleomagnetiska data så långt tillbaka i tiden är svår, och den geodynamiska situationen under Arkeikum (till exempel om modern platttektonik redan fungerade) är föremål för vetenskaplig debatt.

Var finns spåren av Ur idag?

Fragment som föreslagits härstamma från Ur kan finnas bevarade i flera moderna kontinenter, men exakt vilka kratoner som ursprungligen ingick i Ur är omtvistat. Många arkaiska kratoner i Afrika, Australien, Indien och andra områden innehåller gamla bergarter och zirkonåldrar som gör dem till kandidater för att ha varit en del av tidiga kontinentalmassor. På grund av senare omkonstruktioner, sammanslagningar och sprickbildningar har spåren spridits och modifierats genom jordens historia.

Betydelse och kontroverser

Ur är viktigt för förståelsen av hur kontinenter bildas och utvecklas. Studier av tidiga superkontinentkandidater belyser:

• när och hur stabil kontinental skorpa uppstod
• hur kontinenter växer genom ackretion och sammanslagning av kratoner
• om platttektonik i form liknande dagens redan var aktiv under Arkeikum

Samtidigt finns en aktiv debatt: vissa forskare ifrågasätter om begreppet "superkontinent" är lämpligt för så tidiga massor av skorpa, medan andra ser Ur och liknande enheter som viktiga byggstenar i senare superkontinenter. Konkurrerande hypoteser (t.ex. att Vaalbara eller Arctica var äldst) illustrerar osäkerheten i rekonstruktioner så långt tillbaka i tiden.

Sammanfattning

Ur är en hypotes om en mycket tidig kontinental massa från cirka 3,1 miljarder år sedan. Den kan ha varit en av jordens första stora kontinentalenheter och senare ingått i större superkontinenter som Rodinia. Exakta detaljer om Ur:s utbredning, sammansättning och öde är fortfarande föremål för forskning och debatt, eftersom bevisen är fragmentariska och tolkningarna osäkra.

Sök med bokstav