Wende: DDR:s fredliga revolution och vägen till tysk återförening

Wende: DDR:s fredliga revolution 1989–1990 — hur massrörelser och politiska reformer ledde till tysk återförening. Lär dig om vägen till frihet och demokrati.

Wende ("vändning") avser en historisk process i Tyska demokratiska republiken (DDR) under åren 1989 och 1990, efter Michail Gorbatjovs sovjetiska reformer. Det kommunistiska Socialistiska enhetspartiet i Tyskland (Sozialistische Einheitspartei Deutschlands, kort SED) förlorade sin makt och en demokratisk regering upprättades. Den nya regeringens politik ledde slutligen till Tysklands återförening i oktober 1990.

Wende var känd för att vara mycket fredlig. De som var emot SED och kommunismen ville inte använda våld, och därför kallas dessa händelser också för den fredliga revolutionen (på tyska: Friedliche Revolution).

Bakgrund

Under 1980-talet hade DDR stora ekonomiska problem, stagnation och en alltmer isolerad politisk kultur. Samtidigt innebar Gorbatjovs reformer i Sovjetunionen – glasnost och perestrojka – att Moskva inte längre automatiskt stödde hårdhänta ingripanden i andra östblocksstater. I DDR överskuggades vardagen av övervakning från statens säkerhetstjänst (Stasi), begränsningar i resandet och avsaknad av demokratiska friheter. Kyrkor och nya medborgargrupper började organisera sig och kräva förändring.

Viktiga händelser under 1989–1990

• Våren–sommaren 1989: Flera DDR-medborgare lämnar landet via Ungern och Jugoslavien efter att Ungern öppnat sin gräns mot Österrike. Flyktvägar genom ambassader i Prag och Warszawa skapar internationell uppmärksamhet.
• Måndagsdemonstrationerna: Från hösten 1989 växte massprotester i städer som Leipzig, där tusentals samlades för fredliga demonstrationer och krävde politiska reformer. Dessa manifestationer spelade en avgörande roll för att mobilisera offentlig opinion.
• Avgången för Erich Honecker: Den långa SED-ledaren Erich Honecker avgick i oktober 1989 under internt tryck i partiet.
• 9 november 1989 – Berlinmurens fall: En felaktigt formulerad meddelande vid en presskonferens ledde till att gränsreglerna öppnades omedelbart, vilket gjorde att folk vällde genom gränsövergångarna och delar av Berlinmuren öppnades. Händelsen blev en symbol för Wende.
• Runda bordet och övergångsregering: Efter murens fall förhandlade oppositionsgrupper, kyrkan och reformorienterade SED-medlemmar i så kallade "Runda bordet" om övergångsarrangemang och nya val.
• 18 mars 1990 – fria val: DDR höll sina första fria och demokratiska val till Volkskammer, vilket banade väg för en regering som stödde en snabbintegrering med Förbundsrepubliken.
• Unionsprocessen: Under 1990 genomfördes förhandlingar både internt och mellan öst/väst-Tyskland samt de allierade. Den 31 augusti 1990 undertecknades Einigungsvertrag (återföreningstraktaten) mellan DDR och Förbundsrepubliken. De fyra segrarmakterna slöt också 12 september 1990 ett överenskommet slutligt avtal ("Two Plus Four Treaty") som normaliserade Tysklands suveränitet. Den formella återföreningen skedde den 3 oktober 1990.

Aktörer och rörelser

Den fredliga karaktären i Wende berodde i hög grad på civilsamhällets organisering. Viktiga aktörer var oppositionsgrupper som Neues Forum, kyrkor, initiativ för mänskliga rättigheter och enskilda dissidenter. Många av dem förespråkade icke-våld och demokratiska reformer. I processen ingick även förhandlingar med delar av det tidigare styrande partiet, något som underlättade en relativt fredlig maktövergång.

Efterverkningar och utmaningar

Återföreningen skapade stora möjligheter men också svåra ekonomiska och sociala problem. Den snabba övergången från planekonomi till marknadsekonomi innebar strukturrationaliseringar, privatiseringar genom Treuhandanstalt och betydande arbetslöshet i de tidigare östliga länen. Många DDR-medborgare upplevde en identitetskris och känslor av utsatthet under omställningen. Samtidigt öppnades gränserna, demokratiska institutioner byggdes upp och rättigheterna stärktes.

Betydelse

Wende markerar en av 1900-talets mest dramatiska och snabba politiska omvandlingar i Europa. Processen ledde inte bara till Tysklands återförening, utan bidrog också till slutet för den kalla krigets delning av Europa och inspirerade andra rörelser för frihet och demokrati i Östeuropa. Den fredliga karaktären i protesterna är särskilt framträdande och ses ofta som ett exempel på hur folkligt tryck, civilt engagemang och förhandlingar kan förändra politiska system utan storskaligt våld.

Sammanfattningsvis var Wende en komplex process där interna krafter i DDR, internationella förändringar och fredliga massrörelser tillsammans ledde till regimen kollaps och till slut till en återförenad tysk stat den 3 oktober 1990.

Måndagens demonstrationer

I själva DDR grundades några oppositionella grupper, till exempel Neues Forum ("Nytt forum"), Demokratischer Aufbruch ("Demokratiskt uppvaknande") eller Demokratie Jetzt ("Demokrati nu").

Sedan oktober 1989 har det varit många demonstrationer mot SED och för demokrati och mänskliga rättigheter. I Leipzig träffades människor varje måndag i en kyrka som heter Nikolaikirche. De bad för fred och frihet, och efter det gick de ut och demonstrerade. Dessa demonstrationer kallas Montagsdemonstrationen ("måndagsdemonstrationer").

Den 7 oktober 1989 firades DDR:s 40-årsdag. SED anordnade stora firanden och festivaler i Östberlin och andra städer. Samtidigt protesterade mängder av människor på gatorna och mer än 1 000 av dem arresterades. I Plauen, i södra Östtyskland, möttes många människor för en demonstration. Två dagar senare, den 9 oktober, hölls nästa måndagsdemonstration i Leipzig. Omkring 70 000 människor gick fredligt genom stadens centrum, och polisen eller statssäkerheten (Stasi) gjorde ingenting för att stoppa dem.

Den 18 oktober beslutade SED:s främsta ledare att deras ordförande Erich Honecker måste avgå. Egon Krenz blev ny ledare för SED (Generalsekretär des Zentralkomitees der SED, "generalsekreterare för SED:s centralkommitté") och statschef (Staatsratsvorsitzender, "ordförande för statsrådet"). Han sade att han ville starta en "Wende", men demonstranterna ville fortfarande att SED skulle ge upp all makt.

Demonstration i Plauen den 30 oktober 1989

Murens fall

Den 4 november hölls en mycket stor demonstration på Alexanderplatz i Östberlin. Mer än 400 000 personer deltog och demonstrationen visades direkt i östtysk TV.

DDR:s regering diskuterade en ny lag om resor till Västtyskland och andra länder. På kvällen den 9 november 1989 hölls en presskonferens med Günter Schabowski, pressekreterare för SED:s centralkommitté. Strax före presskonferensen hade Egon Krenz gett Schabowski ett papper om den nya reselagen. Innan presskonferensen avslutades ställde en journalist från Italien en fråga till Schabowski om resefrihet. Schabowski läste upp sitt papper, där det stod att alla borde få lämna landet och komma tillbaka när de vill. På frågan om när denna regel skulle träda i kraft svarade Schabowski "genast" och "omedelbart".

Många människor såg denna presskonferens på TV, och de västtyska massmedierna rapporterade att DDR ville öppna gränserna "omedelbart". Så fler och fler östtyskar gick till muren för att se om detta var sant. När de såg att muren fortfarande var stängd blev de mer och mer arga. Efter 23.00 öppnades gränsen vid en gränskontrollstation, vid Bornholmer Straße, och snart följde de andra kontrollstationerna efter. Under den natten åkte många människor till Västberlin och tillbaka. Under de följande dagarna och veckorna besökte tusentals människor Västtyskland.

Schabowskis presskonferens den 9 november 1989


Östtyska resenärer på väg till Västtyskland, 12 november 1989

Frågor och svar

F: Vad är Wende?

F: Vad betyder termen Wende?

F: Vilka förlorade sin makt under Wende?

F: Var Wende fredligt?

F: Vilken politik förde den nya regering som bildades under Wende?

F: Vad är en annan term som används för de händelser som inträffade under Wende?

F: Använde de människor som var emot SED och kommunismen våld under Wende?

Sök med bokstav