Wende

Början

Wende-händelserna var en del av kommunismens fall i hela Östeuropa, till exempel i Polen, Ungern och Tjeckoslovakien. Snart genomfördes reformer i dessa länder. I augusti 1989 öppnade Ungern sina gränser mot Österrike, och många turister från Östtyskland korsade gränsen och flydde till västländerna.

I september fick östtyskar inte längre resa till Ungern. Snart tog sig allt fler östtyskar till Västtysklands ambassader i Warszawa och framför allt i Prag. Snart fanns det mer än 4 000 personer på ambassaden i Prag. Västtyskland kunde nå att Östtyskland lät sitt folk åka. Den 30 september 1989 kom Västtysklands utrikesminister Hans-Dietrich Genscher till Prag och sa till östtyskarna i ambassadens trädgård att de kunde gå. De reste till Västtyskland med tåg som gick genom DDR. Under de första dagarna i oktober reste ännu fler östtyskar till Västtyskland från Prag.

Måndagens demonstrationer

I själva DDR grundades några oppositionella grupper, till exempel Neues Forum ("Nytt forum"), Demokratischer Aufbruch ("Demokratiskt uppvaknande") eller Demokratie Jetzt ("Demokrati nu").

Sedan oktober 1989 har det varit många demonstrationer mot SED och för demokrati och mänskliga rättigheter. I Leipzig träffades människor varje måndag i en kyrka som heter Nikolaikirche. De bad för fred och frihet, och efter det gick de ut och demonstrerade. Dessa demonstrationer kallas Montagsdemonstrationen ("måndagsdemonstrationer").

Den 7 oktober 1989 firades DDR:s 40-årsdag. SED anordnade stora firanden och festivaler i Östberlin och andra städer. Samtidigt protesterade mängder av människor på gatorna och mer än 1 000 av dem arresterades. I Plauen, i södra Östtyskland, möttes många människor för en demonstration. Två dagar senare, den 9 oktober, hölls nästa måndagsdemonstration i Leipzig. Omkring 70 000 människor gick fredligt genom stadens centrum, och polisen eller statssäkerheten (Stasi) gjorde ingenting för att stoppa dem.

Den 18 oktober beslutade SED:s främsta ledare att deras ordförande Erich Honecker måste avgå. Egon Krenz blev ny ledare för SED (Generalsekretär des Zentralkomitees der SED, "generalsekreterare för SED:s centralkommitté") och statschef (Staatsratsvorsitzender, "ordförande för statsrådet"). Han sade att han ville starta en "Wende", men demonstranterna ville fortfarande att SED skulle ge upp all makt.

Demonstration i Plauen den 30 oktober 1989

Murens fall

Den 4 november hölls en mycket stor demonstration på Alexanderplatz i Östberlin. Mer än 400 000 personer deltog och demonstrationen visades direkt i östtysk TV.

DDR:s regering diskuterade en ny lag om resor till Västtyskland och andra länder. På kvällen den 9 november 1989 hölls en presskonferens med Günter Schabowski, pressekreterare för SED:s centralkommitté. Strax före presskonferensen hade Egon Krenz gett Schabowski ett papper om den nya reselagen. Innan presskonferensen avslutades ställde en journalist från Italien en fråga till Schabowski om resefrihet. Schabowski läste upp sitt papper, där det stod att alla borde få lämna landet och komma tillbaka när de vill. På frågan om när denna regel skulle träda i kraft svarade Schabowski "genast" och "omedelbart".

Många människor såg denna presskonferens på TV, och de västtyska massmedierna rapporterade att DDR ville öppna gränserna "omedelbart". Så fler och fler östtyskar gick till muren för att se om detta var sant. När de såg att muren fortfarande var stängd blev de mer och mer arga. Efter 23.00 öppnades gränsen vid en gränskontrollstation, vid Bornholmer Straße, och snart följde de andra kontrollstationerna efter. Under den natten åkte många människor till Västberlin och tillbaka. Under de följande dagarna och veckorna besökte tusentals människor Västtyskland.

Schabowskis presskonferens den 9 november 1989


Östtyska resenärer på väg till Västtyskland, 12 november 1989

"Runda bord" och slutet på Stasi

Den 13 november 1989 blev Hans Modrow Östtysklands nya ministerpresident. Han inrättade en rundabordskonferens för politiska beslut. I rundabordssamtalet ingick medlemmar från SED och dess massorganisationer, från oppositionella grupper och från kyrkorna. I städer och byar inrättades också många andra rundabordssamtal.

Många människor i DDR var fortfarande rädda för ministeriet för statssäkerhet, som kallades "Stasi". Modrow döpte om ministeriet till Amt für Nationale Sicherheit ("Byrån för nationell säkerhet", AfN). AfN började förstöra de dokument som de hade samlat in under årens lopp. Oppositionella krafter ville att dokumenten skulle bevaras och därför ockuperade de alla Stasikontor i landet i december 1989 och januari 1990. Det sista var Stasis högkvarter i Östberlin den 15 januari 1990.

Fritt val

Den 18 mars 1990 hölls fria val till Östtysklands parlament, Volkskammer ("folkkammaren"). Valet vanns av Allianz für Deutschland ("Alliansen för Tyskland"), en grupp av partier som ville att DDR skulle annekteras av Västtyskland. Det viktigaste partiet i alliansen var CDU, och dess ordförande, Lothar de Maizière, blev DDR:s nya ministerpresident. Den nya regeringen inledde återföreningsprocessen, som slutligen avslutades den 3 oktober 1990.