Labyrintodont är en äldre benämning på vissa fossila amfibier. Även om namnet inte längre används som en strikt grupp i modern taxonomin är det fortfarande praktiskt som ett samlingsnamn för ett spektrum av närbesläktade, ofta ganska lika former — alltså en evolutionär grad snarare än en ren klad.

Tändernas och namnets ursprung

Namnet kommer av tändernas byggnad: i tvärsnitt visar dentinet och emaljen kraftiga inre veckningar som tillsammans bildar ett komplicerat, "labyrintlikt" mönster. Det är detta karakteristiska mönster som ofta bevaras i fossila tänder och som gav gruppen dess namn.

Systematik och benämningar

Gruppen har historiskt ofta kallats Temnospondyls, men begreppet "Labyrinthodontia" är inte en äkta klad eftersom det inte är monofyletiskt. I modern klassificering har många äldre grupper därför delats upp eller omplacerats och äldre namn används nu mer som informella samlingsbeteckningar. Labyrintodontgrupperna karakteriseras ofta som polyfyletiska eller parafyletiska i äldre litteratur.

Tidsmässig utbredning och mångfald

Dessa amfibier dominerade många ekosystem från mitten av devon till nedre trias — ungefär från omkring 390 till 210 miljoner år sedan — och uppvisar en stor variation i form och storlek. Vissa var små och knubbiga, andra stora och kraftigt byggda, med några arter som nådde flera meter i längd.

Kranium, pansar och ryggrad

Labyrintodontterna hade ofta ett kraftigt bepansrat kraniet med tjocka dermala ben och tydliga sensoriska fåror (lateral linje-system), vilket tyder på ett liv delvis i vatten. Det äldre samlingsnamnet Stegocephalia syftar just på det välutvecklade taket av kraniebenväv. Deras ryggradsuppbyggnad var komplex och skiljde sig från dagens amfibier; många arter hade karaktäristiska ryggradsstrukturer med flera element som i fossil registreras som ovanliga eller komplexa kotor (ryggkotor).

Ekologi och livscykel

Många labyrintodontter var toppe rovdjur i sjöar och flodsystem, där de kunde ligga i bakhåll efter byten. De flesta var åtminstone delvis akvatiska som vuxna, med larvstadier som bar yttre gälar, vilket tyder på reproduktion i vatten. Vissa släkten utvecklade mer marklevande vanor, men stora, halvvattenlevande former är de mest kända i fossilmaterialet.

Släktskap till nutida groddjur

Relationen mellan labyrintodontter och dagens groddjur (t.ex. grodor, salamandrar och maskgroddjur) är ett aktivt forskningsområde. En ofta diskuterad teori är att delar av temnospondylgruppen kan vara förfäder till dagens Lissamphibia, men alternativa hypoteser förespråkar andra ursprungslinjer. Därför är gruppens exakta position i ryggradsdjurens evolution fortfarande föremål för vetenskaplig debatt.

Utdöende och betydelse

De flesta av dessa amfibier minskade i mångfald och försvann i stora drag under och efter trias, i takt med att reptiler (inklusive dinosaurier och andra krafter) tog över många ekologiska nischer. Fossil av labyrintodontter är viktiga för förståelsen av övergången från fiskliknande förfäder till landlevande ryggradsdjur och för att studera utvecklingen av kranium, tänder och ryggrad hos tidiga tetrapoder.

Exempel på kända släkten

Några välkända representanter från olika tider och miljöer är exempelvis Eryops (en robust form från perm), Mastodonsaurus (stort, plattkranigt rovdjur med långa tänder), Metoposaurus (stor flodlevande form) och Archegosaurus. Dessa illustrerar gruppens morfologiska bredd — från kraftiga jägare i vatten till former som kunde röra sig på land.