Kvinnlig rösträtt
Kvinnors rösträtt är kvinnors rätt att rösta och bli valda till ett ämbete. Rätten har i allmänhet givits efter långa politiska kampanjer. I många länder har den erkänts före den allmänna rösträtten. Före slutet av 1800-talet hade ingen kvinna rätt att rösta i något politiskt val.
Den moderna rörelsen för kvinnors rösträtt startade i Frankrike i slutet av 1700-talet. Den franskarepubliken hade grundats efter en revolution, och statsvetaren Antoine Condorcet och aktivisten Olympe de Gouges drev en kampanj för att kvinnor skulle få rösta i de nationella valen.
I de tidiga fallen av kvinnlig rösträtt fick endast de kvinnor som uppfyllde vissa krav rösträtt i vissa typer av val. I Sverige fanns villkorad kvinnlig rösträtt under frihetstiden (1718-1771). Ogifta kvinnor som ägde egendom fick rösta i New Jersey från 1776 till 1807. I valet 1792 i Sierra Leone fick alla hushållsöverhuvuden - varav en tredjedel var kvinnor - rösta.
Flera brittiska kolonier erkände kvinnlig rösträtt före de flesta andra länder. De kvinnliga ättlingarna till Bounty-mutinerarna som bodde på Pitcairnöarna fick rösta från och med 1838. Denna rättighet behölls när de flyttade till NorfolkIsland 1856. Kvinnor i South Australia fick rösta i lokala val från 1861, och kvinnorna på Isle of Man fick rösta i parlamentsval från 1881. År 1893 blev Nya Zeeland det första oberoende landet som gav alla vuxna kvinnor rösträtt i nationella val. Kvinnorna i södra Australien fick samma rätt 1894 och blev de första att få rätt att ställa upp (kandidera) för platser i parlamentet.
Många länder gjorde detsamma kort därefter, efter liknande strider. Kvinnor fick också begränsad rösträtt i flera västländer i slutet av 1800-talet, bland annat i Sverige, Finland och Storbritannien. Ryska imperiet var det första europeiska land som införde kvinnlig rösträtt, 1906. Det valde också världens första kvinnliga parlamentsledamöter i valet 1907. Vid den tiden var det en del av det ryska imperiet. Under åren före första världskriget fick även kvinnor i Norge (1913) och Danmark (1915) rösträtt, liksom kvinnor i de andra australiska delstaterna. I de flesta andra västländer fick kvinnor rösträtt i slutet av första världskriget.
Ceylon, som nu heter Sri Lanka, erkände rätten 1931. I valet 1960 valdes världens första kvinnliga regeringschef, Sirimavo Bandaranaike. Kvinnors rösträtt erkändes uttryckligen som en rättighet av FN 1979.
Kvinnlig rösträtt
Tretton av de totalt nitton kvinnliga parlamentsledamöterna. Det var de första kvinnliga parlamentsledamöterna i världen som valdes i Finlands riksdagsval 1907.
Annan sida
- Suffragette
Frågor och svar
F: Vad är kvinnors rösträtt?
S: Kvinnors rösträtt är kvinnors rätt att delta i val, vilket innebär att rösta på en kandidat och att kunna bli vald till ett politiskt ämbete.
F: När startade den moderna rörelsen för kvinnlig rösträtt?
S: Den moderna rörelsen för kvinnlig rösträtt startade i Frankrike i slutet av 1700-talet.
F: Vilket år var Nya Zeeland det första självständiga landet som gav alla vuxna kvinnor rösträtt?
S: Nya Zeeland blev det första självständiga landet som gav alla vuxna kvinnor rätt att rösta i nationella val 1893.
Fråga: Vilket var det första europeiska land som införde kvinnlig rösträtt?
S: Ryska imperiet var det första europeiska land som införde kvinnlig rösträtt 1906.
Fråga: Vem valdes till världens första kvinnliga regeringschef?
Svar: Sirimavo Bandaranaike valdes till världens första kvinnliga regeringschef i Ceylon (nuvarande Sri Lanka) i valet 1960.
Fråga: När erkände FN kvinnors rösträtt som en rättighet?
Svar: Kvinnors rösträtt erkändes uttryckligen som en rättighet av FN 1979.
