Kalākaua I (16 november 1836–20 januari 1891) var den siste kungen av Hawaii. Hans fullständiga namn var David Laʻamea Kamanakapuʻu Mahinulani Nalaiaehuokalani Lumialani Kalākaua. Han kallades ibland för The Merrie Monarch. Han regerade från den 12 februari 1874 tills han dog den 20 januari 1891.

Tidiga år och bakgrund

Kalākaua föddes i en hawaiisk chieffamilj och utbildades både i traditionell hawaiisk kultur och i västerländska skolor. Han engagerade sig politiskt och tjänstgjorde i olika ämbeten innan han valdes till kung av parlamentet efter kung Lunalilos tidiga död 1874. Valet ledde till att hans rival, drottning Emma, fick många anhängare och valet följdes av upplopp i Honolulu, som slutligen stoppades med hjälp av brittiska och amerikanska trupper.

Regeringstid och inrikespolitik

Som regent arbetade Kalākaua för att stärka kungadömets prestige och bevara hawaiisk kultur. Han gav stöd åt hula och andra traditioner som hade försvagats under missionärernas inflytande, och hans hov blev ett centrum för sång, dans och konst. Kalākaua beställde också byggandet och moderniseringen av kungliga residenset ʻIolani Palace, en av de mest praktfulla byggnaderna i Oceanien på sin tid.

Under hans regeringstid moderniserades också vissa delar av infrastrukturen och administrationen. Kalākaua var en ambitiös regent med stora planer, vilket både väckte beundran och kritik. Hans hovliv och kostsamma projekt ledde till anklagelser om slöseri, något som ökade spänningarna mellan monarkin och den växande gruppen av utländska affärsintressen på ön.

Utrikespolitik, världsturné och ekonomiska frågor

Kalākaua arbetade aktivt med att säkra Hawaiis självständighet i en tid när stormakter och affärsintressen visade stort intresse för Stilla havet. 1881–1882 företog han en omtalad världsturné och blev därmed den första sittande monarken i modern tid som reste jorden runt. Resan hade flera syften: diplomatiska kontakter, handelsavtal och att studera tekniska och militära möjligheter.

Under sin tid som kung stödde han också kulturella projekt som ledde till kompositionen av nationalsången Hawaiʻi Ponoʻī (text av Kalākaua, musik av hans kapellmästare Henry Berger), som än i dag är en viktig symbol för Hawaii.

Konstitutionell kris och maktförskjutning

Mot mitten av 1880‑talet ökade trycket från företagare och främmande makter på Hawaiis politiska system. 1887 tvingades Kalākaua under hot att acceptera den så kallade "Bayonet Constitution", som kraftigt begränsade kungens maktbefogenheter och överlät mer politisk kontroll åt den ekonomiska eliten och röstberättigade utlänningar. Detta markant försvagade monarkin och lade grunden för de händelser som senare ledde till rikets fall efter Kalākauas död.

Slutet och eftermäle

Kalākaua avled plötsligt i San Francisco den 20 januari 1891 under en vistelse utomlands. Han efterträddes av sin syster Liliʻuokalani. Trots kontroverser kring hans styre ses Kalākaua ofta som en kulturens beskyddare som försökte bevara och vitalisera hawaiisk identitet i en snabbt föränderlig tid.

Arv

Kalākauas insatser för att återuppliva hula och hawaiisk musik har haft långvarig betydelse. Hans smeknamn The Merrie Monarch lever vidare genom den årliga Merrie Monarch Festival, en av världens främsta hula‑ och kulturfestivaler, som firar hawaiisk tradition och konst. Samtidigt påminner de politiska konflikterna under hans regeringstid om den starka utländska påverkan på Hawaiis moderna historia.