Vlad III (Vlad Țepeș) – Valakiens furste och Draculas förebild

Valakiet var placerat mellan kungariket Ungern och Osmanska riket. Turkarna kämpade mot kungariket Ungern och detta gjorde Valakiet till ett slagfält mellan turkar och ungrare. Valakiets härskare valdes av de rumänska aristokraterna, som kallades bojarer. Härskaren kom ofta från ett adelshus, ibland var han eller hon en oäkta prins född utanför äktenskapet. Landshövdingarna kämpade med varandra, vilket ledde till instabilitet, familjekonflikter och mord.

Familjebakgrund

Vlad dödsmannen föddes år 1431. Hans far var Vlad II Dracul. Hans mor är okänd. Vlad II var gift med prinsessan Cneajna av Moldavien. Han hade flera älskarinnor. Vlad III uppfostrades av Cneajna med hjälp av hennes hushåll. Han hade två bröder, Mircea född omkring 1430 och Radu född 1435. Han hade också en halvbror, Vlad munken född omkring 1425-1430.

Vlad II gick som ung man till den heliga romerska kejsaren Sigismund av Luxemburgs hov. Sigismund stödde Vlad II i kampen om Valakiets tron och utnämnde Vlad II till riddare 1431 i drakorden (Societas Draconis på latin).

Den äldsta brodern, som troligen hette Mircea, skickades av Vlad II för att kämpa mot turkarna 1444. Detta krig som kallades slaget vid Varna förlorades. Mircea och hans far dog 1447.

Vlads halvbror. Vlad munken väntade i Transsylvanien på en chans att få styra Valakiet. Vlad munken var munk tills han blev prins av Valakiet 1482.

Radu, känd som Radu III den sköna eller Radu den stilige, den yngsta brodern, var också Vlad's viktigaste rival då han ständigt försökte ersätta Vlad på tronen.

Äktenskap

Från sitt första äktenskap fick Vlad dödsmannen (eller Vlad III) en son, senare prins av Valakiet, som Mihnea den onda. Hans första hustru, vars namn vi inte känner till, dog under kriget 1462. Vlad III Impaler kämpade mot turkarna. Legenden säger att den turkiska armén omringade Vlads slott, slottet Poienari, under ledning av hans bror Radu den stilige. Vlads hustru kastade sig från tornet ner i floden Argeş nedanför slottet. Enligt legenden anmärkte hon att hon "hellre skulle låta sin kropp ätas upp av fiskarna i Argeş än att bli tillfångatagen av turkarna". Vlad fick ytterligare två söner med sin andra hustru Ilona Szilágyi, en broderlig kusin till kung Matthias Corvinus av Ungern. Vissa historiker tror starkt att de också kan ha haft en dotter vid namn Maria Zaleska (prinsessan Zaleska).

Tidiga år

Vlad föddes sannolikt i staden Sighişoara i Transsylvanien, som då var en del av kungariket Ungern, under vintern 1431. Sighişoara var en militär fästning vid den tiden. Han föddes som andra son till sin far Vlad Dracul. Han hade en äldre bror, Mircea, och en yngre bror, Radu den stilige. Även om hans hemland var Valakiet levde familjen i exil i Transsylvanien eftersom hans far hade jagats bort av pro-osmanska bojarer.

En gisslan i det ottomanska riket

Vlads far utsattes för påtryckningar från den (turkiska) ottomanska sultanen. Han lovade att bli sultanens vasall och gav sina två yngre söner som gisslan för att han skulle hålla sitt löfte.

Vlad led mycket av ottomanerna och blev inlåst i ett underjordiskt fängelse, men hans yngre bror Radu fick upp ögonen för sultanens son. Radu släpptes och konverterade till islam, och han släpptes in i det ottomanska kungahuset.

Dessa år hade ett stort inflytande på Vlad. De formade Vlad's karaktär. Han blev ofta piskad och slagen av turkarna för att han var envis och oförskämd. Han utvecklade ett välkänt hat mot Radu och mot Mehmed, som senare skulle bli sultan.

Kort regeringstid och exil

Vlad's far och Vlad's äldre bror Mircea var döda vid denna tidpunkt. Turkarna invaderade Valakiet och sultanen satte Vlad III på tronen som sin marionettregent. Hans styre vid denna tid var kort; Hunyadi invaderade Valakiet och jagade bort honom samma år. Vlad flydde till Moldavien och ställdes under sin farbror Bogdan II:s beskydd.

Krig

Bogdan mördades. Vlad tog en chansning och flydde till Ungern. Hunyadi var imponerad av Vlads kunskaper om det osmanska riket och benådade honom och tog in honom som rådgivare. Senare gjorde Hunyadi honom till kungadömet Ungerns kandidat till Valakiets tron.

År 1456 invaderade Ungern Serbien för att jaga bort turkarna, och samtidigt invaderade Vlad III Valakiet. Båda invasionerna var framgångsrika. Hunyadi dog plötsligt i pesten. Vlad blev prins av Valakiet.

Huvudsaklig regeringstid (1456-62)

Vlad tillbringade den mesta tiden vid hovet i staden Târgovişte. Han stiftade lagar, träffade utländska ambassadörer och dömde i rättegångar. Han förstärkte några slott och njöt förmodligen av att jaga med sina vänner. Det ständiga krigstillståndet sedan hans farfar Mircea den äldres död 1418 ledde till ökad brottslighet och minskad jordbruksproduktion. Handeln hade nästan försvunnit i Valakiet.

Vlad försökte lösa dessa problem med hårda metoder. Han behövde ett ekonomiskt stabilt land.

Vlad ville eliminera alla hot mot sin makt, främst de rivaliserande adelsgrupperna, såsom bojarerna. Detta gjordes främst genom att döda dem och minska deras ekonomiska roll. Den valaxiska adeln hade förbindelser med de saxiska köpmännen. Saxarna bodde i de fria städerna i Transsylvanien, vilket gjorde att handeln blomstrade. Vlad skar av deras städers handelsprivilegier med Valakiet och inledde krig mot dem.

Vlad gav nyckelpositioner i prinsens råd till personer av lägre rang som var lojala mot honom. Vlad föredrog att rida män från de fria bönderna. Vlad III var alltid på sin vakt mot Dăneşti-klanen. En del av hans attacker i Transsylvanien kan ha varit försök att döda eller tillfångata Dăneşti-prinsen. Flera medlemmar av Dăneşti-klanen dog i Vlads händer. Rykten säger att tusentals medborgare i de fria städer som skyddade hans rivaler spetsades av Vlad. En tillfångatagen Dăneşti-prins tvingades läsa sitt eget begravningstal medan han knäböjde vid en öppen grav före sin avrättning.

Personligt korståg

Det var krig mellan det osmanska riket och det ungerska kungariket. I enlighet med familjetraditionerna beslutade Vlad att ställa sig på ungrarnas sida. Till slutet av 1450-talet talades det återigen om ett krig mot turkarna, där Ungerns kung Matthias Corvinus skulle spela huvudrollen. Med vetskap om detta slutade Vlad 1459 att betala pengar till ottomanerna, och omkring 1460 slöt han en ny allians med Corvinus. Turkarna gillade inte detta och försökte avsätta honom från makten men misslyckades. Vintern 1461 attackerade Vlad och ödelade området mellan Serbien och Svarta havet och lämnade över 20 000 människor döda.

Som svar på detta drog sultan Mehmed II till Valakiet med en armé på 60 000 man våren 1462. Med sin armé på 20 000-30 000 man kunde Vlad inte hindra turkarna från att gå in i Valakiet. Turkarna ockuperade huvudstaden Târgovişte (4 juni 1462) och jagade bort Vlad. Vlad gömde sig och gjorde små attacker mot turkarna. Natten till den 16 juni gick Vlad och några av hans män in i det turkiska huvudlägret, iklädda turkiska kläder, och försökte döda Mehmed. Senare drog sig den turkiska armén tillbaka och lämnade kvar Vlads bror Radu den stilige som ny härskande furste. Radu den stilige samlade stöd från adeln och Vlad flydde till Ungern. I augusti 1462 gjorde Radu en överenskommelse med den ungerska kronan.

I fångenskap

Vlad levde i exil eftersom han var rädd för valakiernas pojkar. Vlad flydde till Ungern men sattes i fängelse där. Den exakta tiden för Vlads fångenskap är inte säkert känd. Tydligen var hans fångenskap inte alltför farlig. Han lyckades gradvis vinna tillbaka till kung Matthias gunst. Han kunde träffa och gifta sig med en medlem av den kungliga familjen (kusin till kung Matthias). Vissa tror dock inte att det var troligt att det skulle hända att en fånge fick tillåtelse att gifta sig i den kungliga familjen.

Han fick två söner med sin nya fru. Vlad blev också medlem i den romersk-katolska kyrkan. Diplomatiska brev och skrifter från Buda under den här tiden visar att Vlad faktiskt var kort i fängelse.

Vlad's bror Radus öppet turkvänliga politik var förmodligen en orsak till att Vlad behandlades väl i fängelset. Det är intressant att notera att de ryska texterna, som vanligtvis är mycket positiva till Vlad Ţepeş, berättar att han inte ens i fångenskap kunde ge upp sina favoritlekar; han fångade ofta fåglar och möss som han torterade och lemlästade, och några spetsades på små spjut.

Åren före sin slutliga frigivning 1474 (då han började göra upp planer för återerövringen av Valakiet) bodde Vlad med sin nya fru i ett hus i den ungerska huvudstaden. Hans söner var ungefär tio år gamla när han återerövrade Valakiet 1476.

Återkomst till Valakiet och död

Omkring 1475 invaderade Vlad och Stefan Báthory från Transsylvanien Valakiet med en blandad styrka bestående av transsylvanier, några missnöjda valakiska bojarer och moldaver som skickats av prins Stefan III av Moldavien, Vls kusin. Vlads bror, Radu den stilige, hade dött ett par år tidigare och hade ersatts på den valakiska tronen av en annan turkisk kandidat, prins Basarab den äldre, en medlem av Dăneşti-klanen. När Vlads armé anlände flydde prins Basarabs armé, en del till turkarna, andra till bergen. Efter att ha satt Vlad Ţepeş på tronen återvände Stephen Báthory och hans styrkor till Transsylvanien, vilket lämnade Vlad i en mycket svag ställning. Vlad hade inte mycket tid att få stöd innan en stor turkisk armé gick in i Valakiet för att sätta tillbaka prins Basarab på tronen. Vlads grymheter under åren fick bojarerna att tro att de hade en bättre chans att överleva under prins Basarab. Till och med bönderna, som tröttnade på Vlads grymhet, övergav honom. Vlad var tvungen att möta turkarna med de små styrkor han hade till sitt förfogande, som bestod av mindre än fyra tusen man.

Det finns flera varianter av Vlad III död. Vissa källor säger att han dödades i strid mot turkarna nära Bukarest i december 1476. Andra säger att han dödades av illojala valakiska bojarer i kriget mot turkarna, eller under en jakt. Andra tror att Vlad dödades i kriget, omgiven av kropparna av sina lojala moldaviska livvakter. Ytterligare andra rapporter hävdar att Vlad dödades av misstag av en av sina egna män. Vlads kropp halshöggs av turkarna och hans huvud skickades till Istanbul konserverat i honung. Sultanen lät visa upp det på en påle som bevis för att Kazıklı Bey var död. Den exakta platsen för hans grav är okänd.

Sagor och legender om Vlad förblev en del av folkloren bland de rumänska bönderna. Genom att ständigt återberätta dem har de blivit förvirrade och skapat en idealbild av en stor nationalhjälte. Bland de rumänska bönderna kom Vlad Ţepeş ibland ihåg som en prins som försvarade sitt land.

Men ibland minns man honom som en mycket grym och ofta nyckfull härskare. Det finns flera händelser som är gemensamma för alla sagor. En berättelse handlar om utländska ambassadörer som Vlad Ţepeş träffade i Târgovişte. Alla versioner är överens om att Vlad, som svar på någon verklig eller inbillad förolämpning (kanske för att de vägrade ta av sig hattarna i Vlads närvaro), lät spika fast deras hattar på deras huvuden.

En bra beskrivning av Vlad Dracula finns kvar, tack vare Nicholas av Modrussa, som skrev:

Han var inte särskilt lång, men mycket kraftig och stark, med ett grymt och fruktansvärt utseende, en lång rak näsa, utspända näsborrar, ett tunt och rödaktigt ansikte där de stora vidöppna gröna ögonen var omgärdade av svarta ögonbryn, vilket gjorde att de verkade hotfulla. Hans ansikte och haka var rakade utom en mustasch. De svullna tinningarna ökade huvudets storlek. En tjurhals stödde huvudet, från vilken svarta lockiga lockar föll ner till hans breda axel.

Hans berömda porträtt återupptäcktes i slutet av 1800-talet i skräckgalleriet i Innsbrucks slott Ambras.

Vlad III Ţepeş har beskrivits som mycket grym. Det gamla rumänska ordet för drake är Dracul, som på modern rumänska betyder "djävul". Wallachierna gav Vlad III Impaler detta smeknamn Dracul, på grund av hans grymhet. Spetsning var Ţepeş föredragna tortyr- och avrättningsmetod. Hans tortyrmetod var att en häst fästes vid vart och ett av offrets ben medan en vass påle tvingades in i kroppen. Vlad lät ofta placera pålarna i mönster. Det vanligaste mönstret var en ring utanför en stad som var hans mål. Höjden på spjutet angav offrets rang. Liken lämnades ofta kvar där i månader.

En berättelse säger att 10 000 spetsades i den transsylvanska staden Sibiu (där Vlad den onde en gång bodde) år 1460. En annan berättelse säger att på Saint Bartholomeus dag (i augusti) lät Vlad den Impaler spetsa 30 000 invånare i den fria transsylvanska staden Braşov. Ett av de mest berömda träsnitten från perioden visar Vlad den Impaler som festar bland en skog av pålar utanför Braşov, medan en närliggande bödel skär upp andra offer. Spetsning var inte hans enda tortyrmetod. Andra metoder var spik i huvudet, avhuggning av lemmar, strypning, bränning, avklippning av näsor och öron, lemlästning av könsorganen (särskilt när det gällde kvinnor), skalpering, flåning, utsättande för väder och vind eller för djur och kokning levande.

Bland hans offer fanns kvinnor, barn, bönder, stora herrar, ambassadörer från främmande makter och köpmän. Den stora majoriteten av hans europeiska offer kom dock från köpmännen och bojarerna i Transsylvanien och Valakiet. De flesta köpmännen där var tyskspråkiga saxare som sågs som dåliga människor eftersom de inte var rumänska. Han såg bojarerna som människor som inte var lojala (Vlads egen far och äldre bror mördades av bojarer).

Nästan så snart han kom till makten gav han en fest för sina pojkar och deras familjer för att fira påsken. Dessa adelsmän var en del av konspirationen kring hans fars död. Vlad, för att hämnas sin fars död, lät arrestera alla de samlade adelsmännen. De äldre pojkarna spetsades på plats. De yngre adelsmännen och deras familjer marscherade norrut från Târgovişte till ruinerna av slottet Poienari i bergen ovanför floden Argeş. Bojarerna och deras familjer tvingades arbeta i månader med att bygga upp det gamla slottet igen. Enligt rapporterna arbetade de tills kläderna föll av deras kroppar och tvingades sedan fortsätta arbeta nakna. Mycket få överlevde byggandet av Vlads slott.

Vlad Ţepeş tros också ha torterat och spetsat några av de turkiska styrkorna. Det rapporterades att en invaderande ottomansk armé vände om när de såg tusentals ruttnande lik spetsade på flodens stränder. År 1462 återvände Mehmed II till Konstantinopel efter att ha blivit sjuk av att se 20 000 spetsade lik utanför Vlads huvudstad Târgovişte. Många av offren var turkiska krigsfångar.

Mycket av den information vi har om Vlad III Ţepeş kommer från texter som publicerades i det heliga romerska riket i tyska texter från 1488 och böcker skrivna på ryska. Dessa var underhållning i ett samhälle där tryckpressen var ny. Texterna trycktes om under de trettio åren efter Vlads död. I de tyska texterna stod det att Vlad Ţepeş var en person som terroriserade landet och dödade oskyldiga. De ryska texterna sa att hans handlingar var berättigade eftersom Vlad hjälpte dem. Texterna är överens om vissa detaljer.

Enligt texterna var han särskilt grym mot kvinnor och ville att hans folk skulle arbeta hårt. Köpmän som lurade sina kunder skulle sannolikt dödas på grund av detta.

Den fiktiva vampyren i Bram Stokers roman Dracula inspirerades av legenderna om denna valachiska prins. Impalerns grymma person var en lämplig karaktär för Stokers syften, eventuellt i kombination med Oscar Wilde, en poet som dejtade Stokers fru och som avslöjades som homosexuell i samband med att Stokers berömda roman skrevs. Händelserna i Vlads liv utspelade sig i en region av världen som fortfarande var medeltida på Stokers tid.

Även om det fanns vampyrberättelser som hade sitt ursprung på andra håll, hade vampyren, som han blev känd i Europa, sitt ursprung i sydslavisk och grekisk folklore. Vampyrberättelsen är praktiskt taget obefintlig i den rumänska kulturen. Vampyrismen blev en del av populärkulturen i Europa med början i slutet av 1600-talet. Filosofer i västvärlden började studera fenomenet. Det var under denna period som Dom Augustine Calmet skrev en berömd text om vampyrism i Ungern. Det var också under denna period som författare och dramatiker för första gången började utforska vampyrlegenden. Stokers roman var ett verk i en lång rad verk som inspirerades av de rapporter som kom från Balkan.