Thomas Woodrow Wilson (28 december 1856-3 februari 1924) var USA:s president mellan 1913 och 1921. Han föddes i Virginia och växte upp i Georgia. År 1917, efter att USA hade varit neutralt, blev det inblandat i första världskriget. På grund av Wilson grundades Nationernas förbund. Därför fick han Nobelpriset för fred 1919. Mellan 1890 och 1902 arbetade Wilson som professor i juridik vid Princeton University.
Han var en av initiativtagarna till Nationernas förbund, vars inrättande han stödde starkt.
Tidiga år och utbildning
Woodrow Wilson föddes i en prästfamilj i Virginia och studerade vid College of New Jersey (senare Princeton University), där han tog sin kandidatexamen. Han studerade därefter juridik vid University of Virginia en kort tid och fortsatte med forskning i statsvetenskap vid Johns Hopkins University där han också avlade en doktorsexamen. Hans akademiska bakgrund gjorde honom ovanlig bland amerikanska presidenter – han var den förste med doktorsexamen i statsvetenskap och hade en lång karriär som lärare och universitetsadministratör.
Akademisk och politisk karriär före presidentämbetet
Efter åren som professor vid Princeton avancerade Wilson till universitetets rektor (president) och blev uppmärksammad för sina reformidéer inom högre utbildning. Han gick senare in i politiken och valdes till guvernör i New Jersey 1910–1912, en post där han vann stöd genom reformer mot korruption och för effektivare statlig förvaltning. Hans framgång i delstatsvalet banade väg för hans kandidatur till presidentposten.
Inrikespolitik — "New Freedom" och reformer
Som president lanserade Wilson ett program som kallades "New Freedom" med mål att bekämpa monopol, sänka tullar och främja fri konkurrens. Under hans första mandatperiod antogs flera viktiga reformer:
- Federal Reserve Act (1913) som reformerade USA:s banksystem och inrättade Federal Reserve.
- Underwood Tariff (1913) som sänkte tullar och banade väg för en federal inkomstskatt.
- Clayton Antitrust Act (1914) och skapandet av Federal Trade Commission (1914) för att motverka företagsmonopol och oschysst konkurrens.
Utrikespolitik, första världskriget och Fourteen Points
I början av första världskriget höll Wilson fast vid en neutral linje men eskalerande tyska ubåtsattacker, särskilt återupptagen oförbehållsam ubåtskrigföring 1917, tvingade slutligen in USA i kriget på de allierades sida. Under kriget betonade Wilson att USA skulle föra ett moraliskt grundat krig för att "göra världen säker för demokratin".
I januari 1918 presenterade han sina berömda "Fourteen Points", ett program för en rättvis och varaktig fred som bland annat förespråkade självbestämmande för folk, fri sjöfart och bildandet av en internationell organisation för samarbete mellan stater.
Nationernas förbund och fredsapparaten
Wilson var drivande i upprättandet av Nationernas förbund, en internationell organisation avsedd att förebygga framtida krig genom diplomati och kollektivt säkerhetsarbete. För sitt arbete med fredsförhandlingarna och idéerna om internationellt samarbete tilldelades han Nobelpriset för fred 1919. Trots hans insatser ratificerade den amerikanska senaten aldrig fredsfördraget i form av Versaillesfreden, huvudsakligen på grund av opposition från senatorer som fruktade att medlemskap i Nationernas förbund skulle innebära att USA förlorade sin självständiga rätt att föra krig eller fatta utrikespolitiska beslut.
Kontroverser och kritik
Wilson är en kontroversiell figur. Å ena sidan hyllades han som reformvän och internationell idealist. Å andra sidan kritiseras han för sina rasåtgärder: under hans administration skedde en återinförsel av segregation i flera federala myndigheter och hans uttalanden om rasfrågor har kommit att färga hans historiska arv. Vidare kritiserades hans regering för inskränkningar i yttrandefrihet och politiska rättigheter under kriget, bland annat genom Espionage Act (1917) och Sedition Act (1918).
Sjukdom, sista år och arv
Under sin sista mandatperiod drabbades Wilson av svår sjukdom. I oktober 1919 fick han en kraftig stroke som till stor del gjorde honom oförmögen att leda. Hans maka Edith Wilson spelar enligt vissa historiker en påtaglig roll i att hantera presidentskapsaffärer under hans återstående tid i Vita huset. Wilsons hälsa och oförmåga att kompromissa med senaten om Versaillesfördraget bidrog till att USA aldrig anslöt sig till Nationernas förbund. Efter att ha lämnat ämbetet 1921 drog han sig tillbaka och avled 1924.
Sammanfattning
Woodrow Wilsons presidentskap präglades av stora inrikespolitiska reformer och ett starkt engagemang i internationell fredsbyggnad. Hans idéer om kollektiv säkerhet och internationellt samarbete hade stor påverkan på 1900-talets diplomati, även om delar av hans inrikespolitik och hans hantering av rasfrågor och frihetliga rättigheter har väckt stark kritik i efterhand. Hans arv är därför komplext: både betydande reformer och djupa kontroverser präglar hans plats i amerikansk och internationell historia.