Woodrow Wilson — USA:s president 1913–1921 och grundare av Nationernas förbund
Thomas Woodrow Wilson (28 december 1856-3 februari 1924) var USA:s president mellan 1913 och 1921. Han föddes i Virginia och växte upp i Georgia. År 1917, efter att USA hade varit neutralt, blev det inblandat i första världskriget. På grund av Wilson grundades Nationernas förbund. Därför fick han Nobelpriset för fred 1919. Mellan 1890 och 1902 arbetade Wilson som professor i juridik vid Princeton University.
Han var en av initiativtagarna till Nationernas förbund, vars inrättande han stödde starkt.
Tidiga år och utbildning
Woodrow Wilson föddes i en prästfamilj i Virginia och studerade vid College of New Jersey (senare Princeton University), där han tog sin kandidatexamen. Han studerade därefter juridik vid University of Virginia en kort tid och fortsatte med forskning i statsvetenskap vid Johns Hopkins University där han också avlade en doktorsexamen. Hans akademiska bakgrund gjorde honom ovanlig bland amerikanska presidenter – han var den förste med doktorsexamen i statsvetenskap och hade en lång karriär som lärare och universitetsadministratör.
Akademisk och politisk karriär före presidentämbetet
Efter åren som professor vid Princeton avancerade Wilson till universitetets rektor (president) och blev uppmärksammad för sina reformidéer inom högre utbildning. Han gick senare in i politiken och valdes till guvernör i New Jersey 1910–1912, en post där han vann stöd genom reformer mot korruption och för effektivare statlig förvaltning. Hans framgång i delstatsvalet banade väg för hans kandidatur till presidentposten.
Inrikespolitik — "New Freedom" och reformer
Som president lanserade Wilson ett program som kallades "New Freedom" med mål att bekämpa monopol, sänka tullar och främja fri konkurrens. Under hans första mandatperiod antogs flera viktiga reformer:
- Federal Reserve Act (1913) som reformerade USA:s banksystem och inrättade Federal Reserve.
- Underwood Tariff (1913) som sänkte tullar och banade väg för en federal inkomstskatt.
- Clayton Antitrust Act (1914) och skapandet av Federal Trade Commission (1914) för att motverka företagsmonopol och oschysst konkurrens.
Utrikespolitik, första världskriget och Fourteen Points
I början av första världskriget höll Wilson fast vid en neutral linje men eskalerande tyska ubåtsattacker, särskilt återupptagen oförbehållsam ubåtskrigföring 1917, tvingade slutligen in USA i kriget på de allierades sida. Under kriget betonade Wilson att USA skulle föra ett moraliskt grundat krig för att "göra världen säker för demokratin".
I januari 1918 presenterade han sina berömda "Fourteen Points", ett program för en rättvis och varaktig fred som bland annat förespråkade självbestämmande för folk, fri sjöfart och bildandet av en internationell organisation för samarbete mellan stater.
Nationernas förbund och fredsapparaten
Wilson var drivande i upprättandet av Nationernas förbund, en internationell organisation avsedd att förebygga framtida krig genom diplomati och kollektivt säkerhetsarbete. För sitt arbete med fredsförhandlingarna och idéerna om internationellt samarbete tilldelades han Nobelpriset för fred 1919. Trots hans insatser ratificerade den amerikanska senaten aldrig fredsfördraget i form av Versaillesfreden, huvudsakligen på grund av opposition från senatorer som fruktade att medlemskap i Nationernas förbund skulle innebära att USA förlorade sin självständiga rätt att föra krig eller fatta utrikespolitiska beslut.
Kontroverser och kritik
Wilson är en kontroversiell figur. Å ena sidan hyllades han som reformvän och internationell idealist. Å andra sidan kritiseras han för sina rasåtgärder: under hans administration skedde en återinförsel av segregation i flera federala myndigheter och hans uttalanden om rasfrågor har kommit att färga hans historiska arv. Vidare kritiserades hans regering för inskränkningar i yttrandefrihet och politiska rättigheter under kriget, bland annat genom Espionage Act (1917) och Sedition Act (1918).
Sjukdom, sista år och arv
Under sin sista mandatperiod drabbades Wilson av svår sjukdom. I oktober 1919 fick han en kraftig stroke som till stor del gjorde honom oförmögen att leda. Hans maka Edith Wilson spelar enligt vissa historiker en påtaglig roll i att hantera presidentskapsaffärer under hans återstående tid i Vita huset. Wilsons hälsa och oförmåga att kompromissa med senaten om Versaillesfördraget bidrog till att USA aldrig anslöt sig till Nationernas förbund. Efter att ha lämnat ämbetet 1921 drog han sig tillbaka och avled 1924.
Sammanfattning
Woodrow Wilsons presidentskap präglades av stora inrikespolitiska reformer och ett starkt engagemang i internationell fredsbyggnad. Hans idéer om kollektiv säkerhet och internationellt samarbete hade stor påverkan på 1900-talets diplomati, även om delar av hans inrikespolitik och hans hantering av rasfrågor och frihetliga rättigheter har väckt stark kritik i efterhand. Hans arv är därför komplext: både betydande reformer och djupa kontroverser präglar hans plats i amerikansk och internationell historia.
Livet
Woodrow Wilson, son till Joseph Ruggles Wilson och Janet "Jessie" Woodrow Wilson, föddes i Staunton, Virginia, USA. Wilsons far var en presbyteriansk präst. Wilson hade en bror och två systrar. Han studerade 1875-1879 vid universitetet i Princeton i New Jersey. Mellan 1879 och 1883 studerade Wilson juridik vid University of Virginia. År 1885 doktorerade han vid Johns Hopkins University i Baltimore. Hans avhandling handlade om "Congressional Government". Samma år gifte sig Wilson med Ellen Louise Axson.
Wilson började undervisa i statsvetenskap vid Princeton University 1886. Han blev direktör för Princeton University 1902. Wilson behöll denna position fram till 1910. Wilsons mål var att förändra det pedagogiska systemet, det sociala systemet och stilen på campuset.
Politisk karriär
Han valdes till guvernör i New Jersey för det demokratiska partiet 1911. Den 4 november 1912 blev Wilson USA:s 28:e president. Han vann med 42 procent mot den sittande presidenten William Howard Taft. Hans tid som president började i mars 1913.
Under sin första mandatperiod tog Wilson främst hand om inrikesfrågor. Han antog lagar för att förhindra att monopol bildades, införde några företagsregleringar, antog lagar för att skydda arbetare och skapade Federal Reserve. Under sin andra mandatperiod hjälpte han också kvinnor att få rösträtt.
År 1914 dog hans fru Ellen i Bright's sjukdom. Hans läkare, Cary Grayson, presenterade honom för en flicka vid namn Edith Galt, vars man också var död. Efter två månader blev de förälskade och gifte sig. Under en lång tid fokuserade han på henne istället för på sitt jobb som president. Men snart kom han tillbaka till arbetet.
År 1917 inledde Wilson första världskriget för landet. Amerika hade tidigare varit neutralt, men tyska ubåtar fortsatte att sänka amerikanska fartyg som seglade på brittiskt vatten och försökte till och med uppmuntra Mexiko att invadera Förenta staterna, vilket var det sista droppen för Wilson. Första världskriget var ett krig mot centralmakterna (Tyskland, Österrike-Ungern och Osmanska riket) och de allierade makterna (England, Frankrike och Italien). Amerika stod på de allierades sida. De allierade vann kriget ett år senare.
Wilson tog ett fartyg till Europa för att tala med ledarna för de andra allierade om vad han skulle göra med Tyskland. De kom fram till Versaillesfördraget. En del av Versaillesfördraget sa att det skulle finnas en grupp länder som kallas Nationernas förbund. Många människor i Amerika gillade inte Nationernas förbund eftersom de tyckte att det inte var USA:s sak att lägga sig i andra länders problem.
Wilsons politiska fiende, senator Henry Lodge från Massachusetts, gjorde en annan version av Versaillesfördraget. Trots att Wilson var mycket sjuk reste han runt i landet och bad folk att gilla fördraget och förbundet. Det slutade med att Wilson fick en stroke. Det var första gången han fick en sådan. Det var mycket illa och Wilson kunde inte styra landet så gott han kunde. Hans tänkande var inte heller särskilt bra på grund av stroken. Men han förblev president och uppmanade kongressen att inte rösta för Henry Lodges nya fördrag. Kongressen lyssnade men sa också nej till Wilsons fördrag.
Wilson fick kritik för många av sina beslut. Theodore Roosevelt kritiserade honom för att han gick in i kriget för sent.
Wilson förstatligade privata industrier som telegraf, telefon och järnvägar, och priserna steg exponentiellt. När priserna började stiga började en lågkonjunktur och rasistiska upplopp började som ledde till 150 dödsfall. Hans oförmåga att dämpa rasstriderna och skapandet av den federala reserven gör honom till en av de mest betydelsefulla presidenterna genom tiderna.
