Yoko Ono – japansk konstnär och musiker | Kort biografi
Yoko Ono – japansk konstnär och musiker. Kort biografi om hennes liv, konst och musik, äktenskap, barn och inflytande på samtida konst och kultur.
Yoko Ono (小野 洋子, Ono Yōko, född 18 februari 1933) är en japansk musiker och konstnär. Hon är änka efter John Lennon. Innan hon gifte sig med Lennon var hon gift med Toshi Ichiyanagi 1956-1963 och Anthony Cox 1963-1969. Hon har två barn, Kyoko Chan Cox (med Cox) och Sean Lennon (med Lennon).
Tidiga år och utbildning
Yoko Ono föddes i Tokyo 1933 i en välbärgad familj. Hon flyttade tidigt till USA för studier och gick bland annat på Sarah Lawrence College, där hon blev intresserad av experimentell konst och konceptuell konst. Under 1950- och 1960-talen etablerade hon sig inom avantgardet i både New York och Tokyo.
Konstnärligt arbete och Fluxus
Ono är framför allt känd för sitt arbete inom konceptkonst och performance. Hon var nära kopplad till Fluxus-rörelsen och samarbetade med konstnärer som John Cage och Nam June Paik. Bland hennes mest kända konstverk och aktioner finns Cut Piece (1964), ett performanceverk där hon uppmanade publiken att klippa bort bitar av hennes kläder, och boken Grapefruit (1964), en samling "instructions" som blivit ett exempel på konceptuell konst.
Musik och samarbeten
Parallellt med konstverksamheten utvecklade Ono en musikkarriär, ofta under namnet Yoko Ono/Plastic Ono Band. Hon kombinerade experimentella ljudlandskap med sång och talade texter. Viktiga skivor i hennes katalog är bland annat:
- Yoko Ono/Plastic Ono Band (1970)
- Fly (1971)
- Approximately Infinite Universe (1973)
- Season of Glass (1981)
- Between My Head and the Sky (2009)
Hon har också samarbetat musikaliskt med många andra artister och återkom i olika konstellationer genom decennierna. Under 2000-talet nådde flera remixade versioner av hennes låtar framgång på klubb- och dance-listor, där hon fick flera toppplaceringar på bland annat Billboard Dance Club Songs.
Samarbete med John Lennon och fredsengagemang
Efter att ha mött John Lennon blev Ono en central figur i både hans konstnärliga och politiska liv. Paret genomförde uppmärksammade fredsaktioner, bland annat de så kallade "bed-ins" i Amsterdam och Montreal 1969, där de protesterade mot krig och uppmuntrade till fred. Inspelningen av Give Peace a Chance från Montreal blev en av tidens mest kända protestsånger.
Senare karriär och arv
Efter Lennons död 1980 fortsatte Ono att skapa konst och musik. Hennes arbete har ställts ut internationellt och hon räknas i dag som en inflytelserik röst inom konceptuell konst och experimentell musik. Hennes konstnärskap är ofta föremål för både stark kritik och uppskattning — många ser henne som en nyskapande pionjär som utmanat gränser mellan konst, musik och aktivism.
Personligt liv
Yoko Ono har två barn: Kyoko Chan Cox (född 1963) och Sean Lennon (född 1975). Hennes relation med John Lennon och hans död 1980 har påverkat både hennes privata liv och offentliga image starkt. Hon har fortsatt arbeta och uppträda, ofta tillsammans med sonen Sean eller i egna projekt, och hon är aktiv i freds- och humanitära frågor.
Utvalda verk och aktioner
- Cut Piece (performance, 1964)
- Grapefruit (bok med instruktioner, 1964)
- Bed-ins for Peace (1969, fredsaktion med John Lennon)
- Album och musikaliska samarbeten under namnet Plastic Ono Band
Yoko Ono förblir en omstridd men betydande konstnärlig figur vars verk fortsätter att diskuteras, ställas ut och inspirera nya generationer av konstnärer och musiker.
Tidigt liv
Båda hennes föräldrar kom från välbärgade familjer. Hennes far, som var ättling till Japans tidigare kejsare, hade varit konsertpianist, men gav upp musiken för att bli bankman. Ono fick privatundervisning och skickades sedan till exklusiva privatskolor där hon studerade klassisk musik och konst och även lärde sig engelska. Hon besökte Förenta staterna före andra världskriget med sin familj. Hennes far var på en affärsresa till USA när kriget började, och han fängslades tillsammans med många andra japaner i landet. Han kunde inte kommunicera med sin familj på många år. Onos mamma tog henne, hennes bror och syster bort från Tokyo och de bodde i ett landsbygdsområde.
Efter krigsslutet återförenades familjen och flyttade till New York för att arbeta för hennes far. Ono skrev in sig på Sarah Lawrence College, men slutade under sitt tredje år. Hon blev intresserad av avantgardistisk konst och musik och började skriva poesi. Många av hennes dikter var instruktioner för att skapa konstverk. Hon publicerade senare några av dessa i en bok med titeln Grapefruit. Hennes föräldrar var inte glada över att Ono valde att göra sin egen väg, i stället för att följa familjens önskemål för hennes liv. När hon gifte sig med Toshi Ichiyanagi, en ung pianist, tog hennes föräldrar avstånd från henne.
Äktenskapet fungerade inte och Ono hyrde en egen lägenhet på loftet. Hon blev vän med lokala konstnärer i New York, däribland Andy Warhol och en grupp som kallades Fluxus. Hon anordnade små fester och "happenings" för sina konstnärsvänner och började göra egna konstverk. Detta gav henne med tiden en viss ryktbarhet, men inte berömmelse. Hon gifte om sig med Tony (Anthony) Cox och de fick en dotter som hette Kyoko.
Giftermål med Lennon
Ono reste till London med Cox och Kyoko 1966 för att främja sin karriär som konstnär. John Lennon, som var medlem i The Beatles, besökte en av hennes konstutställningar. Han gillade den surrealistiska (fantasiliknande) kvaliteten på hennes verk. Ono och Lennon blev vänner, och senare älskare, när de båda förlorade intresset för sina makar. Lennon ville att de skulle vara tillsammans så mycket som möjligt. Han bröt mot en regel som Beatles hade om att aldrig ta med sig en fru eller flickvän till inspelningarna. Han tog med henne när han kunde. De gifte sig i mars 1969, efter att de båda hade skilt sig.
Många Beatles-fans beskyllde Ono för att ha "splittrat" bandet genom sitt inflytande på Lennon. Många tyckte att han verkade ha "blivit galen" sedan han träffade henne. Vissa menar att Ono helt enkelt uppmuntrade Lennon att göra saker som han redan hade velat göra, men låtit sig övertalas att inte göra i det förflutna - bland annat att lämna Beatles. Ono och Lennon startade en ny grupp på deltid som de kallade Plastic Ono Band. De försökte också få ett barn tillsammans. Ono fick missfall flera gånger, tills deras son Sean Lennon föddes 1975, på Lennons 35-årsdag. Ono lyckades också återförenas med sin familj, under 1970-talet.
Ono var Lennons "musa" och inspirerade hans musik och hans kreativa sida under resten av hans liv. De två arbetade tillsammans med både hans post-Beatles-skivor och Onos önskan att också ha en musikkarriär. Hon var mer intresserad av "experimentell" musik än av klassisk eller populärmusik. Onos sånger och unika stil lät konstigt för de flesta lyssnare. Det var stötande för många människor, som tyckte att Lennon antingen borde ha stannat kvar hos Beatles eller gjort mer musik i deras stil. Ono ändrade sin stil och började skriva och spela in fler poplåtar, men hennes musik blev aldrig populär. Flera år senare erkände vissa yngre musiker (som The B-52's) att de hade gillat Onos musik. De var inspirerade av den, precis som Lennon hade varit det.
Sedan 1980-talet
Efter Lennons död 1980 spelade Ono in flera soloalbum. Det första hade titeln Season of Glass. Hennes senare skivor hyllades av vissa musikkritiker. De uppskattades till och med av vissa Lennon-fans, men skivorna sålde aldrig bra. Ono gav upp sin egen musikaliska karriär och blev "förvaltare" av Lennons dödsbo (de saker han lämnade efter sig när han dog) och hans verk som inte tillhörde Beatles.
När Sean Lennon växte upp blev han också musiker. Han hjälpte Ono att sammanställa (samla in och ordna) sina gamla inspelningar och göra några nya. Hon återupplivade också några av sina tidigare konstverk och gav pengarna från försäljning och utställningar till välgörenhetsorganisationer. Ono framträdde nyligen (2006) vid invigningen av Love, en Cirque du Soleil-föreställning med Beatles-musik, för att hjälpa till att marknadsföra den.
Sök