Bathilde d'Orléans (Louise Marie Thérèse Bathilde; 9 juli 1750 – 10 januari 1822) var en fransk prinsessa av huset Orléans. Hon var syster till Philippe Égalité, moster till Louis-Philippe, Frankrikes kung och framstår i historieskrivningen som en person som rörde sig mellan hovliv, revolutionära idéer och ett ålderdomligt privat fromhetsliv. Genom födsel och äktenskap bar hon rang av en prinsessa av blodet.

Ungdom och familjeband

Bathilde föddes in i en av Frankrikes mäktigaste familjer och växte upp i hovets miljö. Familjens ställning gav henne en central roll i det aristokratiska nätverk som präglade 1700‑talets Frankrike. Genom sitt äktenskap blev hon också knuten till den gren av Bourbons som ofta kallas Bourbon‑Condé, och hon fick barn som senare kom att stå i centrum för de politiska konflikter som följde under och efter revolutionen — bland annat är hon känd som mor till den avrättade duc d'Enghien.

Under den franska revolutionen

När revolutionen bröt ut anpassade sig Bathilde till den nya tidens retorik på ett sätt som var ovanligt för många ur högadeln: hon antog det civila epitetet Citoyenne Vérité och uttryckte sympati för vissa revolutionära reformer. Samtidigt led familjen svårt av omvälvningarna — hennes bror, Philippe Égalité, spelade en omtvistad roll under revolutionen — och många släktmedlemmar tvingades i exil, fängslades eller drabbades av rättegångar och våld.

Fängelse, förluster och återkomst

Bathildes liv under de följande åren präglades av personliga prövningar. Familjens splittring och hennes sons tragiska öde under Napoleontiden (avrättningen av duc d'Enghien 1804) påverkade henne djupt. Liksom flera andra adliga kvinnor under denna period vandrade hon mellan exil, kortare friheter och perioder av isolering, och hon återvände så småningom till ett Frankrike som förändrats radikalt jämfört med hennes barndoms hov.

Senare år och arv

Under de sista decennierna av sitt liv drog sig Bathilde tillbaka från offentlig strid och ägnade mycket tid åt religiösa övningar och välgörenhet. Hon är i historieskrivningen ihågkommen både för sin ovanliga anpassningsförmåga under revolutionen (där hon kallade sig Citoyenne Vérité) och för de svåra personliga förluster hon upplevde. Hennes liv speglar på så vis de motsättningar som präglade fransk adel mellan ancien régime, revolutionära ideal och det nya 1800‑talets politiska ordningar.

Dödsdag: 10 januari 1822.