Bulimia nervosa (bulimi) är en sjukdom och en typ av ätstörning. Det är när en person äter stora mängder mat och sedan tvingar sig själv att spy upp den eller rensa ut den. Andra sätt att få ut det ur kroppen är laxermedel och träning. De flesta som har det känner sig feta och vill vara smala.

 

Vad är bulimi?

Bulimia nervosa är en psykisk sjukdom där återkommande episoder av hetsätning (stora mängder mat under en begränsad tid med känsla av förlorad kontroll) följs av kompensatoriska beteenden för att undvika viktuppgång. Kompensationen kan vara självframkallad kräkning, överdriven användning av laxermedel eller diuretika, fasta eller överdriven motion. Personer med bulimi kan ha normal vikt, vara underviktiga eller överviktiga.

Vanliga symtom

  • Återkommande hetsätning: stora mängder mat på kort tid med känsla av kontrollförlust.
  • Kompensatoriska beteenden efter hetsätning (se ovan).
  • Stark oro för kroppsvikt och kroppsform.
  • Skam, hemlighållande och skuld kring ätandet.
  • Fysiska tecken: tandemaljskador, sår i halsen, svullna spottkörtlar, mag‑ och tarmproblem, trötthet.
  • Vid svåra fall: yrsel, hjärtklappning eller medvetslöshet till följd av salt- och vätskebalansrubbningar.

Orsaker och riskfaktorer

Exakt varför bulimi uppstår varierar och är ofta en kombination av biologiska, psykologiska och sociala faktorer. Vanliga riskfaktorer är:

  • Press att ha en viss kroppstyp eller utseende.
  • Tidigare bantning eller kraftiga viktförändringar.
  • Höga krav, perfectionism och låg självkänsla.
  • Familjehistoria av ätstörningar eller annan psykisk ohälsa.
  • Stress, trauma eller känslomässig påfrestning.

Komplikationer

Utan behandling kan bulimi leda till flera medicinska och psykiska komplikationer, bland annat:

  • Elektrolytstörningar som kan påverka hjärtats rytm.
  • Tandproblem och frätskador i mun och svalg.
  • Gastrointestinala besvär som reflux, magsmärta och förstoppning.
  • Depression, ångest och ökad självmordsrisk.

Utredning och diagnos

Utredning görs av läkare eller psykiater och innefattar medicinsk bedömning, blodprover och samtal om ätbeteenden, vikt och psykisk hälsa. Diagnoskriterierna bygger på frekvent hetsätning och kompensatoriska beteenden under en tidsperiod (enligt gängse riktlinjer). Ofta samarbetar man med dietist, psykolog och ibland tandläkare.

Behandling

Behandling är effektiv för många. Vanliga insatser är:

  • Kognitiv beteendeterapi (KBT) anpassad för ätstörningar (CBT‑E) är förstahandsval och syftar till att förändra hetsätning och kompensatoriska beteenden samt tankar kring kropp och mat.
  • Interpersonell terapi (IPT) och andra samtalsmetoder kan också hjälpa, särskilt när relationsproblem bidrar till besvären.
  • Läkemedel: Vissa antidepressiva, framförallt fluoxetin, kan minska hetsätning och kräkningar hos vuxna i kombination med psykoterapi.
  • Näringsrådgivning: Dietist kan hjälpa med måltidsstruktur och normalisering av ätandet.
  • Medicinsk uppföljning: Kontroller av vikt, blodprover och hjärtfunktion vid behov för att upptäcka komplikationer.
  • Familjebaserad behandling: Kan vara viktig för ungdomar och i familjer där stöd behövs.

När söka vård akut

Sök omedelbar vård vid tecken på allvarliga medicinska problem, till exempel:

  • Bröstsmärtor eller andfåddhet.
  • Medvetslöshet, svimning eller svår yrsel.
  • Allvarlig uttorkning, kräkningar som inte slutar eller problemen efter snabb viktförlust.

Stöd i vardagen och för närstående

Det är viktigt att bemöta en person med bulimi utan skuld eller skam. Några råd för närstående:

  • Visa omtanke och lyssna utan att döma.
  • Uppmuntra till professionell hjälp och erbjud stöd att söka vård.
  • Avoid criticizing appearance or eating; fokusera på hälsa och välmående.
  • Informera dig om ätstörningar så du kan ge tryggt stöd.

Prognos och återhämtning

Många förbättras med rätt behandling, men återhämtning kan ta tid och inkluderar både framsteg och bakslag. Tidig upptäckt och helhetsinriktad behandling ökar chansen för ett gott resultat.

Var kan man få hjälp?

Kontakta din vårdcentral, psykiatrisk mottagning eller ätstörningsenhet för utredning och behandling. Många sjukhus och vårdcentraler har specialistteam för ätstörningar. Vid tvekan, börja med en läkarkontakt som kan vägleda vidare.

Obs: Informationen här är av allmän karaktär och ersätter inte medicinsk bedömning. Om du eller någon du känner lider av ätstörningar, sök professionell hjälp.