Klamydia – orsaker, symtom, smittvägar och behandling

Klamydia: läs om orsaker, vanliga symtom, smittvägar och effektiva behandlingar. Info om asymtomatiska fall, risker, diagnos och förebyggande råd för snabb hjälp och vård.

Klamydiainfektion (från grekiskans χλαμύδος som betyder "kappa") är en vanlig sexuellt överförbar infektion hos människor. Den orsakas av bakterien Chlamydiatrachomatis. Den kan behandlas med antibiotika. Termen Chlamydiainfektion kan också avse infektioner som orsakas av någon art som tillhör bakteriefamiljen Chlamydiaceae. C. trachomatis förekommer endast hos människor. Chlamydia är en viktig infektionsorsak till sjukdomar i människans könsorgan och ögon.

Infektionen är en av de vanligaste sexuellt överförbara infektionerna i världen - cirka 2,8 miljoner fall av klamydiainfektion inträffar i USA varje år. Det är den vanligaste bakteriella könssjukdomen hos människor.

C. trachomatis lever naturligt endast i mänskliga celler. Klamydia kan överföras vid vaginalt, analt eller oralt sex. Det kan också överföras från en infekterad mor till sitt barn under vaginal förlossning. Många personer med klamydia visar inga symtom på infektion. Mellan hälften och tre fjärdedelar av alla kvinnor som har klamydia har inga symtom och vet inte att de är smittade. Obehandlade klamydiainfektioner kan orsaka allvarliga reproduktions- och andra hälsoproblem med både kortsiktiga och långsiktiga konsekvenser.

Chlamydia konjunktivit eller trakom är en vanlig orsak till blindhet i hela världen. Världshälsoorganisationen uppskattar att den stod för 15 procent av blindhetsfallen 1995, men endast 3,6 procent 2002.

Orsak

Klamydia orsakas av bakterien Chlamydia trachomatis. Bakterien har flera olika serotyper som kan ge upphov till olika sjukdomsuttryck — från okomplicerade urogenitala infektioner till trakom (ögoninfektion) och den mer sällsynta formen lymphogranuloma venereum (LGV), som ger lymfatiska och proktitliknande besvär.

Symtom

Många är asymtomatiska. När symtom finns kan de vara:

• Kvinnor: ökad flytning, smärta vid urinering, mellanblödningar eller blödning efter samlag, smärta i nedre delen av buken (kan vara tecken på bäckeninflammation).
• Män: flytning från penis, sveda vid urinering, smärta eller svullnad i testiklar (epididymit).
• Rektal infektion: smärta, flytning eller blödning från ändtarmen — ofta efter analt sex.
• Faryngal infektion: ofta utan symtom eller med lätt halsont efter oralsex.
• Nyfödda: konjunktivit (ögoninflammation) och i svårare fall lunginflammation hos barn födda av infekterade mödrar.

Smittvägar

Klamydia sprids främst via sexuella kontakter: vaginalt, analt och oralt sex. Smittrisk finns även vid överföring från mor till barn vid förlossning (se ovan). Kondom minskar risken men eliminerar den inte helt, särskilt om andra slemhinnor är i kontakt.

Diagnos

Diagnos görs vanligen med ett nukleinsyraamplifieringstest (NAAT) på första del av urinprov (first-catch) eller på sekret från livmoderhals, urinrör, rektum eller svalg beroende på exponeringsväg. Det är viktigt att prov tas från de anatomiska platser som varit utsatta (till exempel rektum efter analt sex).

Eftersom många är utan symtom rekommenderas riktad provtagning för riskgrupper (t.ex. unga sexuellt aktiva personer) och undersökning vid symtom eller efter konstaterad exponering.

Behandling

Klamydia kan behandlas med antibiotika. Behandlingsval beror på infektionens lokalisation och om patienten är gravid.

• Vanliga förstahandsalternativ för icke-gravida vuxna är doxycyklin i en kortare kurer (vanligtvis flera dagar) eller azitromycin som engångsdos beroende på lokala riktlinjer. Val av preparat bör ske enligt uppdaterade lokala rekommendationer.
• För gravida och ammande kvinnor väljs antibiotika som är säkra i graviditet (rådgör alltid med barnmorska eller läkare).
• Alla sexuella partner till en smittad person bör informeras och erbjudas utredning och behandling för att förhindra återinfektion.

Efter behandling rekommenderas ofta att avstå från oskyddat sex tills behandlingen är avslutad och alla partner är behandlade. I vissa fall rekommenderas kontrollprov (retest) efter cirka 3 månader för att utesluta reinfektion.

Komplikationer

• Kvinnor: bäckeninflammation (PID), ärrbildning i äggledare, ökad risk för ektopisk graviditet, infertilitet och kronisk bäckensmärta.
• Män: epididymit, i sällsynta fall nedsatt fertilitet.
• Allmänna: ökad mottaglighet för andra sexuellt överförbara infektioner inklusive HIV, samt reaktiv artrit (före detta Reiters syndrom) hos vissa individer.
• Nyfödda: konjunktivit och pneumoni vid överföring från mor under förlossningen.

Förebyggande

• Använd kondom vid samlag för att minska risken för smitta.
• Regelbunden testning för personer med hög risk eller vid byte av sexpartner.
• Snabb utredning och behandling av symtom eller känd exponering samt kontaktspårning för att behandla partner.
• Ingen vaccin finns i klinisk användning i dagsläget.

Vad du bör göra

Om du har symtom eller vet att du har haft oskyddat sex med en person som kan vara smittad — sök vård för provtagning och behandling. Informera tidigare eller nuvarande sexpartners så att de också kan testas och behandlas.

Rådgör alltid med vårdpersonal för individuell bedömning och aktuell behandling enligt lokala riktlinjer.

Frågor och svar

F: Vad är klamydiainfektion?

F: Hur överförs klamydia?

F: Finns det några symtom på klamydiainfektioner?

F: Vilka är konsekvenserna av obehandlade klamydiainfektioner?

F: Är klamydiell konjunktivit en vanlig orsak till blindhet i världen?

F: Kan C. trachomatis leva naturligt utanför mänskliga celler?

Sök med bokstav