CIWA, ofta angiven som CIWA‑Ar (Clinical Institute Withdrawal Assessment for Alcohol, revised), är ett kliniskt hjälpmedel för att kvantifiera symtom vid alkoholavvänjning. Skalan används för att få en uppfattning om hur svåra patientens symtom är och för att följa förändringar över tid. Den är avsedd att komplettera, inte ersätta, den kliniska helhetsbedömningen.

Skala och komponenter

CIWA‑Ar består av tio bedömningsområden som ofta förekommer vid alkoholabstinens. Varje område betygssätts utifrån observerade eller rapporterade symtom och ges en poäng som summeras till ett totalvärde (högsta möjliga poäng är 67). De tio vanliga områdena är:

  • Illamående och kräkningar
  • Skakningar (tremor)
  • Paroxysmala svettningar
  • Ångest
  • Agitation
  • Taktila störningar (känselhallucinationer)
  • Auditiva störningar (hörselhallucinationer)
  • Visuella störningar (synnedsättning eller hallucinationer)
  • Huvudvärk eller tryckkänsla i huvudet
  • Orientering och kognitiv klarhet (mentalt status)

Tillämpning och tolkning

Totalpoängen används för att bedöma svårighetsgrad och styra vårdinsatser. Vanliga intervall som ofta används är: poäng upp till cirka 15 tyder vanligen på lindrig abstinens, 16–20 på måttlig grad och mer än 20 på allvarlig abstinens. I praktiken används skalan för att bestämma behov av läkemedelsbehandling och för att välja mellan fast schema eller symtomstyrd behandling.

En vanlig tillämpning är att använda CIWA‑Ar i en symtomstyrd behandlingsstrategi där läkemedel, exempelvis bensodiazepiner, ges vid upprepade mätningar över en viss poängtröskel enligt lokala rutiner. Bedömningar kan göras varannan till var fjärde timme initialt, beroende på hur allvarlig abstinensen är och vilken vårdmiljö det gäller.

Historia och utveckling

CIWA utvecklades för att standardisera bedömningen av alkoholabstinens och en reviderad version, CIWA‑Ar, togs fram för att förbättra tydligheten och användbarheten. Skalan har spridits till många länder och används i akutvård, psykiatri, beroendekliniker och slutenvård. Den reviderade varianten gjordes för att förenkla bedömningar och minska subjektivitet i tolkningen.

Begränsningar och praktiska anmärkningar

CIWA‑Ar kräver att patienten kan kommunicera och ge information om sina symtom; den är därför mindre lämplig för svårt påverkade, förvirrade eller icke‑kommunikativa patienter. Vissa tecken kan också påverkas av andra sjukdomstillstånd eller läkemedel, vilket gör att skalan bör tolkas i klinisk kontext. Observera att lokala riktlinjer kan ange andra trösklar eller kompletterande observationer.

Betydelse i klinisk praxis

Som ett standardiserat instrument bidrar CIWA‑Ar till ökad säkerhet vid avvänjning eftersom den möjliggör upprepade, jämförbara bedömningar. Användning i symtomstyrd behandling har i flera studier visat sig minska totalt behov av lugnande medicin och förkorta vårdtider jämfört med rutinmässig fast dosering, när den tillämpas korrekt. För mer bakgrundsinformation om abstinens och bedömning, se även relaterade källor.