Klätterväxter: definition, klättringsmetoder och exempel

Upptäck klätterväxter: definition, smarta klättringsmetoder och inspirerande exempel för trädgård, balkong och vild mark — hitta rätt arter och skötselråd.

Klätterväxter är växter som klättrar upp i träd och andra höga föremål för att nå ljus eller utnyttja stöd. Många av dem är vinrankor vars stjälkar slingrar sig runt träd och grenar, men det finns många andra byggnader och strategier för att klättra. Klätterlivet innebär ofta särskilda anpassningar i stam, blad, rötter eller blomningsskott som gör att växten kan utnyttja vertikala ytor istället för att bygga en kraftig, självständig stam.

Klättringsvanan har utvecklats många gånger i olika växtgrupper. I de flesta fall har klätterväxterna varit mer varierade (haft fler arter) än sina icke klättrande systergrupper. Att kunna klättra är en evolutionär innovation som ofta ökar en arts förmåga att konkurrera om ljus och sprida sin fröproduktion.

Detta är en viktig innovation som varit mycket framgångsrik: över 130 växtfamiljer innehåller klätterväxter. I tropiska skogar kan vinarter utgöra mer än 40 % av artdiversiteten på vissa platser. Klättringsförmågan har uppstått oberoende i många familjer och visas i en mängd olika morfologiska lösningar.

Klättringsmetoder — översikt

Botaniker brukar dela in klätterväxter i två stora grupper beroende på hur de använder sin stjälk och andra strukturer för att fästa vid stöd:

• Bines, som snor sina stjälkar runt ett stöd. Bines skiljer sig från vanliga vinstockar genom att själva stjälken vrider sig runt underlaget; många har grova stjälkar eller nedåtriktade borst som underlättar greppet.
  • Humle (som används för att smaksätta öl) är en kommersiellt viktig bine.
  • Morgongloria, Ipomoea-arter, är ett annat exempel på bines.
  • Kaprifolium är också ofta twining (snurrande) i sitt växtsätt.
• Vinstockar som använder sig av rankor, sugkoppar eller andra specialiserade strukturer för att fästa.
  • Snirkliga bladskaft (t.ex. Clematis-arter) kan fungera som fästen.
  • Med hjälp av rankor, som kan vara specialiserade skott (Vitaceae), blad (Bignoniaceae) eller till och med blomställningar (blomställningar)(Passiflora).
  • Rankor med självhäftande kuddar i slutet — kuddarna fäster sig starkt vid stödet (till exempel i Parthenocissus, Virginia creeper).
  • Med hjälp av taggar eller andra krokiga strukturer, t.ex. klätterros eller krokiga grenar (t.ex. Artabotrys hexapetalus).
  • Med klängande rötter som fäster mot bark eller murverk (t.ex. murgröna, Hedera-arter).

Exempel på anpassningar

Olika klätterväxter har utvecklat olika anatomiska lösningar för samma funktion — att få fäste och stabilitet mot ett vertikalt stöd. Några vanliga anpassningar:

• Rankor: tunna, spiralformade utskott som kan slingra sig runt ett stöd.
• Tvinnande stjälkar (bines): hela stjälken vrider sig och fäster genom friktion och borst.
• Klängande rötter (adventitious roots): små rötter som växer ut från stammen och fastnar i till exempel bark eller tegel.
• Adhesiva dynor eller sugkoppsliknande strukturer: celler eller kuddar som klibbar mot ytan.
• Torn, krokar och taggar: mekaniska redskap för att haka fast.

Ett ovanligt exempel på klättring är Pieris phillyreifolia, en träig buske som kan klättra utan tydliga rötter, rankor eller törnen. Stammen söker sig in i sprickor i barken hos träd med fibrerande bark, plattas till och växer upp under värdträdets yttre bark, varifrån den sedan skickar ut grenar som växer upp mot kronan.

Ekologi och funktion

Att växa som klättrare har flera fördelar: växten behöver inte bygga ett tjockt, självstödjande stamverk utan kan istället spara resurser och snabbt nå höga, ljusa lägen där blomning och frösättning blir effektivare. I tropiska ekosystem fyller lianer och andra klättrare en viktig roll genom att skapa förbindelser mellan trädkronor, påverka trädtäthet och öka strukturell mångfald.

De flesta vinrankor är blommande växter och kan delas in i träiga vinrankor eller lianer, som t.ex. blåregn, kiwi och murgröna, samt örtartade (icke träiga) vinrankor som ofta dör tillbaka på vintern men återkommer från rotknölar eller frön nästa säsong.

Ovanliga klättrare

En särskilt anmärkningsvärd grupp är ormbunksläktet Lygodium, som kallas "klätterfarn" eller "klätterfarnar". Där är det inte stamens utväxter som klättrar utan fransarna (bladslidorna) rullar ut och växer vidare över andra växter, klippor och staket. Resultatet kan bli täta mattor eller nät av fronds som kan täcka stora ytor.

Sammanfattningsvis är klättring en mångfacetterad livsstrategi som har uppstått oberoende i många växtgrupper. Den omfattar allt från enkla mekaniska lösningar till mycket specialiserade organ och har stor betydelse både för enskilda arters framgång och för hela växtsamhällens struktur och funktion.

Exempel

• Bougainvillea
• Kalabalik
• Campsis
• Chayote
• Clematis
• Vanlig murgröna
• Gurka
• Cyclamen

• Druva
• Kaprifolium
• Hortensia
• Kudzu
• Luffa
• Lygodium
• Morgongloria
• Nepenthes
• Passionsfrukt
• Giftig murgröna
• Solanum
• Sötärta
• Virginia creeper
• Vitis
• Vilda druvor
• Wisteria

En klätterros

Frågor och svar

F: Vad är klätterväxter?

F: Hur många växtfamiljer innehåller klätterväxter?

F: Vad är skillnaden mellan bines och vinrankor?

F: Vilket är ett exempel på en kommersiellt viktig bine?

F: Är alla klätterväxter blommande växter?

F: Finns det en udda grupp av klätterväxter?

F: Hur klättrar fetterbush utan klättrande rötter eller rankor?

Sök med bokstav