En (Juniperus communis) — art med störst utbredning bland vedväxter

En (Juniperus communis) – upptäck enbusken med störst utbredning bland vedväxter: habitat, utbredning över Nordamerika, Europa & Asien samt viktiga fakta.

Juniperus communis är en art i släktet Juniperus i familjen Cupressaceae. Den har det största utbredningsområdet av alla vedartade växter. Den finns över hela det svala tempererade norra halvklotet. Den finns i Nordamerika, Europa och Asien.

Utseende

En (Juniperus communis) varierar mycket i form: den kan vara en låg buske, krypande eller upprätt och i gynnsamma lägen utveckla ett litet träd. Vanligtvis blir den 1–6 meter hög, men kan bli upp till 10 meter i skyddade lägen. Bark är tunn och fjällig. Bladen är barrliknande, smala och spetsiga, ofta i kransar om tre. Hos äldre plantor kan bladen vara mer fjälllika. Frukten är det som i vardagligt tal kallas ”en” eller enbär – köttiga, blåsvarta kotliknande kottar som mognar under 2–3 år och innehåller frön.

Utbredning och habitat

Arten har världsomspännande utbredning på norra halvklotet och förekommer i ett stort spann av miljöer: kusthedar, bergsängar, kalfjäll, hedmarker, torra skogsbryn och steniga sluttningar. Den tål kalla vinterklimat och växer ofta på magra, väl-dränerade jordar med låg näringsnivå. I bergsområden kan den nå upp till trädgränsen och bilda utlöpare som klarar hårda vindar och snö.

Ekologi och fortplantning

• Könsfördelning: Arten är vanligtvis tvåbyggare (dioik), med separata han- och honplantor, men monosika (ensamma kön) individer förekommer.
• Pollinering: Frövind pollinerar hanblommorna och transporterar pollen till honplantornas kottar.
• Spridning: De köttiga kottarna äts av fåglar och däggdjur som sprider fröna med avföringen. Detta gör att fröna ofta sprids långt från moderväxten.
• Livslängd: En är långsamväxande och kan bli mycket gammal; vissa individer lever flera hundra år.

Användning

• Krydda och dryck: Enbär används som krydda i matlagning, särskilt i viltkött och i nordisk husmanskost. De är också huvudingrediens i gin.
• Medicinskt: Traditionellt har enbär använts som folkmedicin mot magbesvär och som antiseptikum. Eterisk olja ur enbär innehåller terpener och har använts i aromaterapi och läkemedel, men höga doser kan vara giftiga och bör användas med försiktighet.
• Trädgård och landskap: Många sorter odlas som prydnadsbuskar i trädgårdar för sin form, vintergröna barr och dekorativa kottar.
• Hantverk och ved: Träet är hårt och aromatiskt och har använts till småhantverk och som rökved i vissa traditioner.

Underarter och variation

Juniperus communis omfattar flera underarter och lokala former som skiljer sig i växtsätt, barrstorlek och fruktstorlek. Dessa varianter är anpassade till allt från låga, krypande former i kalla fjäll till upprätta buskar i mildare klimat.

Hotbild och skötsel

Generellt är arten inte hotad globalt och är vanlig i många områden. Lokalt kan dock bestånd påverkas av:

• Övergödning och konkurrens från snabbväxande lövträd och gran när betestrycket minskar.
• Överbetning av vilda och tama djur som äter unga skott och hindrar föryngring.
• Sjukdomar och svampangrepp i vissa områden samt markanvändningsförändringar.

Vid plantering trivs en på soliga, väldränerade lägen med mager jord. Den kräver i regel liten skötsel när den etablerat sig.

Observera

Enbär bör användas sparsamt i matlagning och av gravida kvinnor rekommenderas att undvika större mängder på grund av risk för biverkningar. Små mängder i kryddning är däremot vanliga och säkra för de flesta.

Sammanfattningsvis är Juniperus communis en mångsidig och hårdför art med världens största utbredning bland vedväxter, viktig både ekologiskt och kulturellt i många delar av norra halvklotet.

Beskrivning

Juniperus communis är en buske eller ett litet barrträd som är vintergrönt. Det är en låg, utbredd buske. Ibland kan den bli 10 meter hög.

Frökottarna är bärliknande. De är gröna när de mognar. Efter 18 månader blir de lila-svarta med ett blått vaxliknande överdrag.

 

Juniperus communis subsp. alpina, Vitosha, Bulgarien.  

Använder

Hantverk

Den är för liten för att användas för timmer. I Skandinavien används enbärsvirke dock för att tillverka behållare. I dessa behållare förvaras små mängder mejeriprodukter som smör och ost. I Estland uppskattas enbärsträ för sin långvariga och behagliga doft. Olika dekorativa föremål (ofta matredskap) är vanliga i de flesta estniska hantverksbutiker och hushåll.

Kulinariskt

Dess sammandragande blå-svarta frön, allmänt kända som "enbär", är för bittra för att ätas råa. De säljs vanligtvis torkade och används för att smaksätta kött, såser och fyllningar. De krossas vanligtvis innan de används för att frigöra sin smak. Bären används för att smaksätta vissa öl och gin. Den slovakiska nationella alkoholhaltiga drycken Borovička är också smaksatt med enbärsextrakt.

Traditionell medicin

Enbär har länge använts som medicin i många kulturer. Enbär fungerar som ett starkt desinfektionsmedel för urinvägarna om de äts. De användes av indianerna som ett växtbaserat botemedel mot diabetes. Västamerikanska stammar kombinerade bären från Juniperus communis med Berberis rotbark i ett örtte. Amerikanska urinvånare använde också enbär som preventivmedel för kvinnor.

 

Blad och bär  

Sök med bokstav