Konk (Strombus) – äkta havssnäckor: arter, utbredning och skydd
Konk (Strombus) – allt om äkta havssnäckor: arter, utbredning, livsmiljöer och skydd (CITES), från drottningsnäckan till tropiska sjögräsängar.
En konk (engelska "conch") är ett havslevande blötdjur i gruppen havssnäckor. Engelska ordets slutljud kan uttalas både hårt och mjukt, och på svenska används ofta formen "konk".
Taxonomi och begrepp
Många arter som i vardagligt språk kallas konkar eller snäckor tillhör familjen Strombidae. I äldre litteratur grupperas många av dessa i släktet Strombus, som traditionellt avsågs som "äkta konkar". Nyare morfologiska och molekylära studier har dock omgrupperat flera arter till närbesläktade släkten (t.ex. Lobatus, Aliger med flera), så namngivningen kan skilja mellan källor.
Arter och utbredning
De flesta strombidarter är kända från fossil, men minst 65 arter lever fortfarande i dag. De flesta nu levande arter finns i Indo‑Stilla havet, medan omkring sex arter förekommer i den större karibiska regionen. Exempel på välkända arter är drottningmusslan (Strombus gigas, ofta i modern litteratur angiven som Lobatus gigas) och den västindiska stridsyxan (Strombus pugilis).
Habitat och ekologi
Många konkar lever i grunda tropiska vatten, särskilt bland sjögräsängar och sandiga eller grusiga bottnar. De är främst växtätare och fodrar på sjögräs och bottenalger, vilket gör dem viktiga för ekosystemens funktion genom att påverka sjögräsängarnas tillväxt och sammansättning. Ungar återfinns ofta i skyddade sjögräsbälten där de växer till innan de sprider sig.
Skalen är ofta kraftiga med ett tydligt siphonalrör och hos vuxna arter bildas ofta en utbredd, flikig ytterläpp. Strombider har dessutom en karakteristisk rörelse: de "hoppar" fram genom att använda sitt hårda operculum som stöd och skjuta sig fram med foten — en ovanlig gångstil bland snäckor.
Livscykel
Konkar har vanligtvis skilda könen (hona och hane) och inre befruktning. Honor lägger ofta gelatinösa äggsträngar eller äggkapslar som utvecklas till planktoniska veligerlarver. Efter en planktonisk fas söker larverna upp bottensubstrat och genomgår metamorfos till juvenila snäckor. Tillväxten är relativt långsam, vilket gör populationer känsliga för intensivt fiske.
Hot och skydd
Strombus gigas är upptagen i bilaga II till UNEP:s CITES-lista över hotade arter och internationell handel med levande individer och skal är därför starkt reglerad. [1]
- Hot: överfiske för kött och skal, förlust och nedbrytning av sjögräsängar, vattenföroreningar och habitatfragmentering.
- Skyddsåtgärder: nationella fredningstider och minimimått, kvoter, marina skyddsområden, återplantering av sjögräs samt utsättningsprojekt för att återställa bestånd.
Mänsklig användning och betydelse
Konkskal används för köttproduktion, som prydnadsföremål och souvenirer, samt i vissa kulturer som blåsinstrument (konk-trumpet). Hållbart fiske och reglerad handel är avgörande för att bevara arter som traditionellt varit en viktig resurs för kustsamhällen.
Forskning och framtida åtgärder
Taxonomin inom Strombidae är under fortsatt revision och molekylära studier fortsätter att förfina släktindelningar. Fortsatt forskning om beståndsstruktur, reproduktion, habitatkrav och effekter av fisketryck behövs för att utforma effektiva förvaltningsplaner och bevarandeåtgärder.
Anatomi
Snäckor har spiralformade skal. Beroende på art (eller avvikande tillväxtmönster) kan skaltillväxten vara sinistral (vänsterhänt) eller dextral (högerhänt).
Nålar har långa ögonstjälkar, en lång och smal öppning och en siphonal kanal med en fördjupning nära den främre änden. Denna fördjupning kallas för en stromboidisk skåra. De har också en fot som slutar i ett spetsigt, sickelformat, hornigt operculum. De får en utställd läpp på skalet när de blir könsmogna.
Näsborrar har en karakteristisk hopprörelse, där de använder sitt spetsiga, sickelformade, horniga operculum för att driva sig framåt. De lägger sina ägg i långa, gelatinösa strängar.
Användning av människor
Djuret inuti skalet äts antingen rått, som i sallader, eller tillagat, som i frityrer, chowders, gumbos och hamburgare. I östasiatiska kök skärs köttet ofta i tunna skivor och ångas eller steks under omrörning. Snäckor och snäckor förväxlas ofta med scungilli, som snarare är valskött.
Snäckskal används ibland som dekoration, som dekorativa planteringsfat och för att göra kaméer. Liksom andra blötdjursskal mals de till en ingrediens i porslin. I klassisk mayakonst visas snäckor som används på många olika sätt, bland annat som färg- och bläckhållare för elitskrivare, som horn eller trumpet och som handvapen (som hålls av kämpar genom att de för in sina händer i öppningen).
I vissa länder säljs rengjorda snäckor av Queen Conch (Strombus gigas) eller polerade fragment, främst till turister, som souvenirer eller smycken. Utan tillstånd är dock export ett brott mot CITES-bestämmelserna och kan leda till arrestering [2]. Detta inträffar troligen vid återkomsten till turistens hemland när han eller hon klarar av tullen. I Storbritannien är snäckskal den nionde mest beslagtagna importen. [3]
Ibland används musselskal som byggnadsmaterial, antingen i stället för tegel eller som bulk för deponering.
Den tros också ha använts som vapen av de första karibiska urinvånarna. []
Floridas stridsschaktning, Strombus alatus
Spela på snäckskalet
Ibland görs musselskal till grova hornspelare genom att ta bort den lilla spetsen av skalet för att bilda ett munstycke. Sådana instrument används på öarna i Stilla havet och i många delar av Asien. Även om det saknar mässingsinstrumentens räckvidd och tonkvalitet är snäckskalet fortfarande ett intressant instrument att spela på. Eftersom det inte har något munstycke eller ventiler är embouchure viktigt vid skalspel. De flesta snäckor spelar naturligt bara en ton, men med tonhöjdsmanipulationer kan man få fram flera ljud. Införandet av handen och fingrarnas placering kommer också att förändra skalets tonhöjd. Det sägs att snäckskalet är sjöjungfrus och sjömännens musikinstrument. Steve Turre är den ledande innovatören av snäckan. Den förekommer ibland i klassiska verk, till exempel i symfonistycket "La Noche de Los Mayas", eller "Mayornas natt", som uruppfördes 1939 med Jacob Watkins på slagverk och snäckor.
Religiös symbolik
Hinduistisk tradition
Snäckskalet är en viktig hinduisk böneartikel som används för att basunera ut alla slags meddelanden. Bevarandets gud Vishnu sägs hålla en speciell snäckskal, Panchajanya, som representerar livet så som det har kommit ut ur livgivande vatten. I berättelsen om Dhruva spelar den gudomliga snäckan en särskild roll. Krigarna i det gamla Indien blåste i snäckor för att tillkännage strid, vilket är känt i början av kriget vid Kurukshetra i Mahabharata, det berömda hinduiska eposet. Snäckskalet är en djup del av den hinduiska symboliska och religiösa traditionen. Än i dag använder många hinduer snäckan som en del av sina religiösa sedvänjor och blåser i den under gudstjänsten på särskilda platser, tillsammans med ceremoniella klockor.
Se även: Krishna
Buddhistisk tradition
Buddhismen har också införlivat snäckan i sin symbolik. Se: Buddhistisk symbolik.
En hinduisk präst blåser i en snäckan under en puja.
Litteratur
William Goldings bok Lord of the Flies innehåller ofta hänvisningar till "The Conch". I romanen blåser man i en snäckskal för att samla de andra pojkarna. Den hålls i handen av den som talar på mötena, vilket symboliskt representerar demokrati och ordning. När Roger, Jacks löjtnant, slår sönder snäckan är det ett tecken på att den civiliserade ordningen har kollapsat och att Jacks dominans har börjat.
Media
|
|
| ||||
| Problem med att lyssna på den här filen? Se hjälp för media. | |||||
Frågor och svar
F: Vad är en mussla?
S: En mussla är ett havslevande blötdjur.
F: Vilken typ av snäckor är en mussla?
S: En snäckan är en havssnäckan.
F: Hur uttalas "snäckor"?
S: Ch:et i slutet av "conch" kan uttalas hårt eller mjukt.
F: Är alla snäckor med "snäckor" i namnet riktiga snäckor?
S: Nej, många andra snäckor har vanliga namn med "conch" i, men de är inte riktiga snäckor i familjen Strombidae.
F: Vad är släktet Strombus?
S: Släktet Strombus består av de äkta snäckorna.
F: Är alla Strombid-arter utdöda?
S: Nej, minst 65 arter finns fortfarande kvar, även om de flesta finns i Indo-Stilla havet och sex i den större karibiska regionen.
F: Vilka är några levande arter av äkta snäckor?
S: Några levande arter av äkta musslor är drottningmusslan och den västindiska fighting conch.
Sök