Coppélia

Historien om baletten

Akt I. Coppélia utspelar sig i en liten by i Polen i slutet av 1700-talet. Swanhilda och Frantz är unga bönder. De är kära i varandra. Frantz flirtar dock med Coppélia, en märklig flicka i det mörka huset hos en dockmakare vid namn Dr Coppélius. Swanhilda är upprörd över sin älsklings beteende.

En kväll går doktor Coppélius hemifrån. Han tappar sin nyckel på gatan. Swanhilda hittar nyckeln. Hon öppnar hans dörr och går in i huset med sina flickvänner. Frantz går tyst in på gatan. Han ställer en stege mot ett fönster i huset. Coppelius återvänder och jagar bort Frantz.

Andra akten. Swanhilda och hennes flickvänner utforskar dr Coppélius arbetsrum. Det är fyllt med dockor i naturlig storlek. Swanhilda upptäcker att Coppélia också är en docka. Coppélius kommer in och jagar bort flickorna. Swanhilda gömmer sig. Frantz klättrar in genom fönstret. Coppélius välkomnar honom. Han behöver ett människooffer för att väcka Coppélia till liv.

Coppélius ger Frantz ett glas vin. Pojken somnar. Dockmakaren utför en magisk trollformel. Han försöker väcka Coppélia till liv med hjälp av Frantz livskraft. Swanhilda låtsas vara Coppélia. Hon förstör arbetsrummet och räddar Frantz liv. Coppélius svimmar när de förälskade flyr.

Akt III. En ny kyrkklocka välsignas. Swanhilda och Frantz (och andra par) ska gifta sig. De har alla fått en hemgift av herrn av herrgården. Dr Coppélius kommer in. Han är arg. Han vill ha betalt för skadorna i sitt arbetsrum. Swanhilda erbjuder sin hemgift.

Lord of the Manor låter Swanhilda behålla sin hemgift. Han går med på att betala för skadorna. Paren går in i kapellet. Festligheterna börjar med "Timedansen". Gryning, dag, bönestunden och andra danser framförs. De gifta paren återvänder. Alla gläds.

Från saga till balett

Flera ändringar gjordes i Hoffmanns mörka saga när den anpassades till den ljusa och glada Coppélia. I Hoffmanns saga kommer till exempel dockan till liv genom hjältens livskraft. I baletten förblir dock dockan en docka. Coppélius försök att väcka den till liv motarbetas av Swanhilda.

I ett annat exempel ser Hoffmanns hjälte dockan i en vision. Han faller sedan från ett torn och dör. Hjälten i Coppélia räddas däremot av sin älskling. Ett lyckligt slut ersätter ett tragiskt slut.

Balettens formgivare valde endast Dr Coppélius, den livsduktiga dockan, och den unga mannen som slits mellan sin attraktion till dockan och sin kärlek till en mänsklig älskling för att anpassa baletten. De utspelade sig i en enkel by på landet. Hoffmann utspelade sig i "det filosofiskt orienterade borgerliga samhället" i början av 1800-talet.

Coppélias anda är lättsam och glad. Balettens historia är enkel. De fantastiska detaljerna, som dockmakaren och hans verkstad, gör Coppélia enligt Lincoln Kirstein till "en bagatell som antas vara särskilt tilltalande för barn".

E. T. A. Hoffmann före 1819

Balettens utveckling

Coppélia är en av många (om inte den första) baletter som handlar om att väcka en docka till liv. Charles Nuitter började arbeta på librettot i slutet av 1866 eller början av 1867. Han hade en ung dansare vid namn Léontine Beaugrand i åtanke för rollen som Swanhilda. Delibes satte igång med att skriva musiken.

Repetitionerna har börjat. Opérachefen ville ha en stjärna med ett välkänt namn för att gestalta balettens hjältinna Swanhilda. Beaugrand var en vacker ung dansare, men hennes karriär hade precis börjat. Hon hade ännu inte fått det slags namn som skulle locka balettbesökare till teatern.

Adèle Grantzow, en tysk ballerina som dansade på Bolsjojteatern i Moskva, anställdes för att spela Swanhilda. Saint-Léon arbetade vid denna tid mellan Frankrike och Ryssland. Han kunde inte helt ägna sig åt Coppélia. Följaktligen repeterades baletten under en treårsperiod.

Coppélia förlorade sin stjärna när Grantzow blev skadad. Hon återvände till Ryssland. Beaugrand fick återigen inte rollen som Swanhilda. Giuseppina Bozzacchi var en sextonårig dansare i kompaniet. Det var hon som valdes ut för att spela Swanhilda.

Adèle Grantzow, 1877

Första framträdandet

Coppélia uruppfördes den 25 maj 1870 på Théâtre Impérial de l'Opéra. Giuseppina Bozzacchi spelade Swanhilda. Eugénie Fiocre spelade Frantz. Francois-Édouard Dauty spelade Dr Coppélius. En riktig mekanisk docka användes som Coppélia. Eftersom en kvinna spelade Frantz var det inte möjligt med ett pas de deux för Swanhilda och Frantz. Trots detta blev baletten en stor framgång.

Bozzacchi dansade 18 föreställningar av baletten innan teatern stängdes på grund av det fransk-preussiska kriget. Hon dog av feber under belägringen av Paris på sin sjuttonårsdag den 23 november 1870.

När teatrarna åter öppnade 1871 spelade Beaugrand Swanhilda med stor framgång. Frantz spelades återigen av en kvinna i herrkläder. Frantz skulle vara en travesty-roll på Paris Opéra fram till 1950-talet.

Musik

Coppélia var det första balettpartituret som Delibes skrev helt och hållet. Han studerade för Adolphe Adam. Adam var kompositören till den romantiska baletten Giselle och den förste som använde ledmotiv i balett. Delibes, liksom sin lärare, använde ledmotiv för att identifiera personer och platser i Coppelia. Swanhilda har en vals och Frantz har två ledmotiv. Coppélius har ett torrt klingande motiv och dockan har ett udda klingande litet motiv. En livlig, livlig musik identifierar torget i byn. Oroväckande musik identifierar Coppélius verkstad.

Delibes uppskattade den östeuropeiska folkmusiken. Han skrev både en polsk dans som kallas mazurka och en ungersk dans som kallas czardas för baletten. Delibes czardas var den första som skrevs för en balett. Annan etnisk musik i baletten är bland annat en spansk bolero och en skotsk jigg. Frantz har ingen solodans i originalbaletten eftersom en kvinna spelade rollen. En pas de deux för Frantz och Swanhilda var inte möjlig av samma anledning. Den pas de deux som nu finns i baletten är ett tillägg av Marius Petipa. Han lade in en pas de deux i baletten när han ändrade musiken för sin produktion i Sankt Petersburg 1884.

Lincoln Kirstein beskriver musiken som "livlig" och "den mest hållbara sedan Adams Giselle". Dansmusiken hade blivit dansens "eländiga tjänare", påpekar Kirstein, fram till Delibes färgstarka, rytmiskt varierade och rikt orkestrerade Coppélia. Även om musiken inte förändrade själva dansdesignen i sig, skriver han, gav den ett kriterium för framtida balettmusik.

Delibes, datum okänt

Recensioner

Le Figaros kritiker skrev den 28 maj 1870: "M. Léo Delibes har för de tre scenerna i Coppélia komponerat ett förnämligt, pikant och färgstarkt partitur, utmärkt orkestrerat ... Det är mycket svårt att skriva för ben med lite konstnärlighet, smak och stil. Balletter som Giselle improviseras till exempel inte i dussintal. M. Delibes har undvikit det vardagliga i ett stycke där det har all rätt att lyckas."

Kritikern av Le Ménestrel skrev om Bozzacchi den 29 maj 1870: "Titeln underbarn borde ha utformats för henne om den inte hade missbrukats i så många andra fall; trots att hon knappt är femton år gammal är hon redan en mycket skicklig dansare, och vad som är ännu bättre enligt vår åsikt är att hon är en graciös och kvick skådespelerska; lägg därtill en välproportionerad, söt liten kropp och hon bjuder på de vackraste dragen i världen. Om hon uppfyller alla sina första löften kommer hon att bli en maktfaktor i sitt yrke."

Andra prestationer

Frankrike

Coppelia var, och är fortfarande, mycket populär. Paris Opéra Ballet har framfört Coppelia 711 gånger under 90 år. År 1996 skapade Patrice Bart en ny version av baletten. Han gick tillbaka till Hoffmanns saga. I samband med detta gav han balettens karaktärer ett psykologiskt djup. Han satte till och med in en av Hoffmanns ursprungliga karaktärer, professor Spalanzani, i sin nya version. Bart använde också musik från Delibes operor Le Roi l'a dit och Lakmé.

England

Coppélia uruppfördes i England på Empire Theatre i London den 14 maj 1906. Adeline Genée dansade Swanhilda. Royal Ballet satte upp Coppélia för första gången 1933. Denna uppsättning var Nicholas Sergejevs version baserad på 1800-talets omarbetning av Lev Ivanov och Enrico Cecchetti. Dame Ninette de Valois dansade Swanilda i Sergejevs version från 1933. År 1954 skapade de Valois sin egen version baserad på de ryska versionerna av Coppélia.

Ryssland

Coppélia uruppfördes i Ryssland 1884. Marius Petipa anpassade den ursprungliga koreografin för denna produktion. År 2009 rekonstruerade Sergei Vikharev Coppélia för Bolsjojbaletten utifrån Mariinskijteaterns inspelningar från 1894. Denna version innehöll nya mönster och 24 dansare i "Timmarnas dans". Vikharevs version sattes upp i London 2010 som en del av Bolsjojens sommarturné.

Förenta staterna

Coppélia uruppfördes i USA av American Opera Company på Metropolitan Opera i New York den 11 mars 1887. Marie Giuri dansade Swanhilda och Felicita Carossa dansade Frantz. Anna Pavlova gjorde sin amerikanska debut i rollen som Swanhilda på Metropolitan Opera den 28 februari 1910. George Balanchine och Alexandra Danilova koreograferade en version av Coppélia 1974. I deras uppsättning användes den traditionella berättelsen i de två första scenerna, men de strök den tredje scenens "Timedans" för att i stället hylla baletten i allmänhet.

Australien

Coppelia spelades för första gången i Australien i Melbourne 1913. Adeline Gennée och medlemmar av den kejserliga ryska baletten framförde baletten på premiärkvällen av sin turné i Australien. Denna version producerades av Alexandre Volonine och kompletterades med musik av C. J. M. Glaser.

Den första australiska produktionen hade premiär 1931 i Sydney, Australien. Den var designad och iscensatt av Louise Lightfoot och framfördes av First Australian Ballet. Australiensiska balettälskare fick sedan se utdrag ur baletten samt kompletta, fullständiga produktioner av både australiska och utländska kompanier under de följande decennierna.

Kina

En version av Coppélia uppfördes av Kinas nationalbalett i Peking 2002. Danserna för denna produktion var designade av Par Isberg. Föreställningen hade premiär på Tianqiao Theatre den 1 maj 2002. Wang Qiming spelade Coppélia. Föreställningen höll sig nära originalet, men historien förenklades och gjordes modern. Kostymerna bestod av jeans för män och korta, snäva kjolar för kvinnor. Några av kvinnorna dansade på rullskridskor.

Adeline Genée i rollen som Swanhilda