Gökar (Cuculidae) – gökfamiljen, arter och bo-parasitism

Den vanliga göken, Cuculus canorus, (vanligtvis bara kallad "gök" i de länder där den lever) är en vårflyttare i Europa och norra Asien. Den övervintrar i Afrika och södra Asien. Det är en gråaktig fågel med smal kropp, lång svans och starka ben. Den ser lite ut som en liten rovfågel när den flyger. Hanen är mörkgrå ovanifrån med en svartbrun svans som är prickig och spetsig med vitt och ojämnt streckad i svart. Honan är likadan men lite mer rödaktig på övre bröstet. Den äter gärna håriga larver. Den hittas ofta där skogar gränsar till öppen mark.

Gökens namn beror på att hanen sjunger två toner som låter som ordet "cu - ckoo". Honan gör inte detta ljud. Hon har ett högt bubblande rop.

Lägger sina ägg

Den vanliga göken bygger inget eget bo och föder inte upp sina egna ungar. I stället lägger honan sina ägg i andra fåglars bon. Varje gökhonan är specialiserad på en enda värdart och lägger kamouflerade ägg i den fågelns bo. En gök som lägger sina ägg i rörsångarens bo kommer till exempel att lägga ägg som ser ut som rörsångarens ägg.

Gökhonan tillbringar mycket tid med att titta på fåglarna vid boet där hon vill lägga ägg. Hon måste komma fram till den exakta tidpunkten när hon ska lägga sitt ägg medan värdföräldrarna inte tittar. Om gökungen lägger sitt ägg i boet innan den andra fågeln lägger det, märker rörsångaren det och vet att det inte är hennes ägg, så hon gör sig av med det. Om göken lägger sitt ägg för sent, när rörsångaren har lagt sitt ägg, märks det också.

När gökhonan tycker att det är rätt tillfälle flyger hon ner till rörsångarnas bo, trycker ut ett ägg från rörsångaren ur boet, lägger sitt ägg och flyger iväg. Detta tar bara cirka 10 sekunder. Vassångaren märker ingenting och fortsätter att ta hand om äggen. När gökungen kläcks växer den snart mycket snabbt. Den tränger ut de andra äggen eller rörsångare-ungarna ur boet. Vid 14 dagars ålder är den ungefär tre gånger så stor som de vuxna rörsångarna. Kycklingen har en enorm mun som den öppnar mycket brett. Den gör också ett mycket snabbt "pipande" ljud som låter som ett bo fullt av rörsångarungar. Detta får föräldrarna att bete sig som om de hade ett bo fullt av sina egna ungar.

Ungefär 56 av gökarterna i den gamla världen och 3 av gökarterna i den nya världen är yngelparasiter som lägger sina ägg i andra fåglars bon. Dessa arter är obligatoriska yngelparasiter, vilket innebär att de bara förökar sig på detta sätt. Äggskalet på ägg av yngelparasiter är tjockt. De har två olika lager med ett yttre kalkskikt som tros ge motståndskraft mot sprickbildning när äggen släpps i värdboet.

Värdspecifika linjer

De parasitära gökhonorna specialiserar sig och lägger ägg som ser ut som ägg från den valda värden. Detta är ett resultat av det naturliga urvalet, eftersom vissa fåglar kan skilja gökägg från sina egna, vilket leder till att de ägg som är minst lika värdens ägg kastas ut ur boet.

Värdarter kan vidta direkta åtgärder för att hindra gökar från att lägga ägg i sina bon. Fåglar vars bon löper stor risk för gökägg mobbar ofta gökarna och driver bort dem från området.

Parasitiska gökar är indelade i gentes: varje gens är specialiserad på en viss värdart. Detta gör det möjligt för varje gens att utveckla en särskild äggfärgning. På så sätt parasiterar arten som helhet på en mängd olika värdar, men varje linje av honor är specialiserad på en enda värdart.

De gener som reglerar äggfärgen är endast nedärvda i moderns linje, utan tvekan på könskromosomen. Detta gör det möjligt för honorna att lägga efterliknande ägg i sin värdarts bo.

Honorna tros präglas av den värdart som fött upp dem, och senare parasiterar de endast på bon av den arten. Gökhannar befruktar honor av alla linjer, så genflödet sker mellan de olika moderlinjerna.

Detaljerna och den nästan perfekta parasiteringen av gökboet och värdfåglarnas försvar är enastående. Många av värdarterna kan upptäcka och kasta ut nästan perfekta gökägg. Detta system är ett utmärkt exempel på en evolutionär kapprustning, en typ av samevolution. Det finns andra fåglar som utövar parasitism i boet (t.ex. kofåglarna), men dessa andra system är mycket mindre specialiserade.

Hanarna och de grå honorna ser lite ut som en sparvhök när de flyger. Det kan skydda dem från andra fåglars mobbning (Batesian mimicry). Fördelen med de rufusfärgade honorna är inte känd. Det kan vara så att de, eftersom de är mindre vanliga, inte känns lika bra igen av andra fågelarter.

Gökungen stannar bara på sin sommarplats i ungefär 10 veckor. I Storbritannien anländer den till exempel i april och de vuxna göken åker till Afrika i slutet av juni eller början av juli. De anländer till Afrika (eller Asien) i augusti.

De byter fjäderdräkt två gånger om året, delvis på sommaren och helt på vintern.