Arbroathdeklarationen: Skottlands självständighetsförklaring från 1320

När kung Alexander III av Skottland dog 1086 var hans arvtagare hans barnbarn Margareta, jungfru av Norge. Englands kung Edvard I förhandlade om att hans son Edvard II av England skulle bli hennes make och dela på Skottlands krona 1289. Men Margareta dog på väg från Norge till Skottland 1290. Detta inledde en period i Skottland som kallas det första interregnumet (1290-1292). Skottland var utan en monark. Edward I trädde in för att välja vem som skulle bli kung bland de kandidater som hade anspråk på att bli kung. Han valde John av Skottland. Men Edward behandlade den skotska kungen illa. När kung John försökte bryta sig loss satte Edvard honom i fängelse och lät honom sedan bo i Frankrike. År 1296 invaderade Edward Skottland med sin armé för att ta allt för sig själv. Skottland förblev utan kung fram till 1306 då Robert the Bruce förklarade sig själv kung av Skottland och trotsade Edward I. Strax innan han gjorde detta hade Robert the Bruce varit inblandad i en tvist med John Comyn. De två möttes inför altaret i Greyfriars kyrka i Dumfries 1306 och ett slagsmål utbröt. John Comyn dödades och Robert the Bruce kröntes till kung tre veckor senare i Scone. Bruce anklagades för mordet på Comyn och bannlystes av påven. Under de krig som följde vann skottarna ett stort slag i slaget vid Bannockburn 1314. År 1317 uppmanade påven till en tvåårig vapenvila som Skottland ignorerade. Eftersom de inte lyssnade på honom bannlyste han hela Skottland.

Deklarationen var en del av en större plan för att visa påven och andra att Skottland var ett självständigt rike och hade rätt att styra sig själv. Den engelske kungen Edvard I hade skrivit till påven innan han bekräftade sin rätt att styra Skottland. Påven å sin sida vägrade att acceptera Robert the Bruce som kung av Skottland.

Deklarationen från Arbroath, daterad i april 1320, var ett brev till påven Johannes XXII i Avignon från femtio ledande män i Skottland. Det var 39 namn (åtta skotska grevar och trettioen baroner) som undertecknade dokumentet med sina sigill. På remsor längst ner i brevet finns sigill och namn på ytterligare elva personer som undertecknat. Bernard Linton, kansler i Skottland och abbot av Arbroath tros vara författaren. Det skrevs i klostret Arbroath i Skottland.

Brevet inleddes med att påven påminde om Skottlands omvändelse till kristendomen genom den helige Andreas. Under kyrkans beskydd hade Skottland levt i fred tills kung Edvard I av England låtsades vara deras vän. Han invaderade sedan deras land medan det var utan kung. Brevet berättade sedan om de svårigheter som de stod inför under det engelska styret. I brevet framhölls deras beslutsamhet:

...för så länge som vi är bara hundra kvar i livet kommer vi aldrig att ge vårt samtycke till att underkasta oss engelsmännens herravälde. För det är inte ära, inte rikedomar, inte heller ära, utan det är enbart frihet som vi kämpar och kämpar för, som ingen hederlig man kommer att förlora annat än med sitt liv.

Påven var imponerad av förklaringen och av de skotska baronernas löfte att stödja påvens korståg. Han uppmuntrade Edvard II att sluta fred med skottarna. Påven skickade två delegater. Den franske kungen ville också se fred mellan England och Skottland och skickade två delegater. Fredssamtalen pågick fram till 1321 utan att engelsmännen erkände Skottlands självständighet.

Engelsmännen övertygade påven om att det var skotternas fel att det inte gick framåt. Påven utfärdade sex domar mot skottarna där det stod att alla inkräktare på England skulle bannlysas och han utfärdade på nytt bannlysningen mot Robert the Bruce.

I oktober 1328 slöts slutligen ett fredsavtal mellan Skottland och England. Edvard III gav upp alla anspråk på Skottland. Interdiktet mot Skottland och exkommuniceringen av dess kung togs slutligen bort. I den andra delen av fördraget kom man överens om att Robert the Bruce' son, David II av Skottland, och systern till Edvard III av England skulle gifta sig. Bröllopet ägde rum den 12 juli 1338 när David II, som då var fyra år gammal, gifte sig med Joan of the Tower, sex år gammal, i kyrkan i Berwick i Skottland.

1998 beslutade USA:s kongress att USA:s självständighetsförklaring ska vara baserad på Arbroathdeklarationen. Det beslutades vidare att den 6 april från och med den dagen skulle vara officiellt National Tartan Day till minne av detta berömda dokument.

• Självständighetsförklaringen
• Förteckning över undertecknarna av Arbroathdeklarationen