Dunkleosteus – bepansrad jättefisk från devon (360 miljoner år sedan)

Dunkleosteus var en förhistorisk artrodire och en av de mest kända fiskarna från den senare devoniska perioden, för cirka 360 miljoner år sedan. Dunkleosteus var en kraftigt bepansrad placoderm med ett massivt pansar över huvud och bål, och mycket kraftiga käkar försedda med skivformade benplattor i stället för egentliga tänder. Fossil har hittats i Marocko, Afrika, Polen, Belgien, Kina och USA, vilket visar att släktet hade en vidsträckt utbredning i de devoniska haven.

Utseende och storlek

Dunkleosteus kännetecknas av ett kraftigt, segmenterat pansar som täcker huvud och främre delen av kroppen. Bakre delen var mjukare och mer fisklik, och kroppen kunde vara strömlinjeformad nog för att göra snabba utfall. Istället för tänder hade den två par skarpa, växande benplattor som fungerade som en gapande, skärande och krossande käke. En led i pannpansaret gav möjlighet till mycket vid öppning av gapet, vilket tillsammans med den snabba muskelmekaniken gav ett våldsamt bett.

Vuxna individer uppskattas ofta ha nått stora storlekar. Den bäst kända arten, Dunkleosteus terrelli, uppskattas vanligen till omkring 4–6 meter i längd, och vissa uppskattningar föreslår att exemplar kan ha blivit ännu större. Exakta viktuppskattningar varierar beroende på metod, men det rörde sig sannolikt om flera hundra kilogram upp till över ett ton för de största individerna.

Jakt, föda och ekologi

Dunkleosteus var troligen ett topprovdjur i sina ekosystem. De kraftiga käkarna och de skärande benplattorna kunde fälla byten som andra fiskar, blötdjur med skal och även hårdare, bepansrade byten. Den kombination av ett snabbt öppnande gap och en stark till slutsning av käken gjorde den särskilt effektiv för att klippa itu eller krossa föda. Fossil och bitteskador på andra fossil tyder på att den jagade en mängd olika byten och kunde konkurrera med andra stora rovdjur i devoniska hav.

Systematik, ursprung och utdöende

Placodermi uppträdde för första gången i silur, och gruppen dog ut under övergången från devon till karbon, utan att lämna några ättlingar. Klassen varade i knappt 50 miljoner år, i jämförelse med hajarnas 400 miljoner år långa historia. Dunkleosteus och andra placodermers försvinnande kopplas till de omfattande miljöförändringar och massutdöenden som ägde rum i slutet av devonperioden.

Namnet Dunkleosteus hedrar paleontologen David Dunkle, och arten Dunkleosteus terrelli är den bäst kända inom släktet tack vare relativt kompletta och stora fossil som hittats i flera fyndorter.

Fossil och populärkultur

Fossil av Dunkleosteus återfinns ofta i devoniska sediment och skiffer, och museer i Nordamerika och Europa visar monterade exemplar eller rekonstruerade skallar och pansar. På grund av sin imponerande storlek och sitt kraftfulla utseende har Dunkleosteus blivit populär i böcker, dokumentärer och utställningar om förhistoriska hav.

Sammanfattningsvis var Dunkleosteus en specialiserad, kraftigt bepansrad rovdjursfisk från senare devon, känd för sina massiva käkar och sin roll som ett av tidens topprovdjur. Fynden från olika kontinenter ger viktig information om devoniska havens ekologiska struktur och om placodermernas mångfald innan deras utdöende.

Frågor och svar

F: Vad är Dunkleosteus?

F: Vilka fysiska egenskaper hade Dunkleosteus?

Fråga: I vilka länder har fossiler av Dunkleosteus hittats?

F: När dök Placodermi upp för första gången?

F: När dog gruppen Placodermi ut?

F: Hur länge fanns gruppen Placodermi kvar?

Fråga: Hur gammal är Dunkleosteus?

Sök med bokstav