Bernini föddes i Neapel i Italien. Han var son till Pietro Bernini (1562-1629) som var en välkänd skulptör. När han var omkring sju år gammal tog hans far med honom till Rom.
Som pojke och ung man i Rom såg han många kända konstnärers verk. Han såg de berömda freskomålningarna i Sixtinska kapellets tak av Michelangelo, en av 1500-talets mest kända konstnärer. Målningarna berättade den bibliska berättelsen om skapelsen. Han såg Peterskyrkans enorma kupol som Michelangelo ritade och den nya tillbyggnaden av byggnaden som Carlo Maderna höll på att bygga.
En konstnär som Bernini kände väl var Annibale Carracci, som målade scener på taket i rummen för påven. Scenerna berättade historier, ofta gamla romerska legender. Carracci tog med Bernini in i Peterskyrkan. Bernini föll på knä och bestämde sig i det ögonblicket för att han ville göra något vackert och praktfullt för att hedra Sankt Peter.
En annan konstnär vars verk Bernini såg var Caravaggio. Caravaggios målningar var inte alls som Carraccis. Carraccis bilder var ljusa, livliga och färgglada. Caravaggios bilder var mörka, sorgliga och ofta skrämmande. Men att titta in i Caravaggios målningar var som att titta på något som verkligen hände medan man tittade på. Människorna i Caravaggios målningar såg ut som om de kunde andas, tala och känna smärta.
När han var 20 år gammal var Bernini skulptör och skulpterade statyer i marmor. Han hade lärt sig mycket, inte bara att skulptera marmor, vilket han lärde sig av sin far, utan också att göra figurer som berättade historier, som Carraccis och Michelangelos, och som verkade vara levande, som Caravaggios. En viktig man i den romersk-katolska kyrkan, kardinal Scipione Borghese, såg hans arbete och blev hans beskyddare och betalade Bernini för att göra många vackra skulpturer åt honom och hans familj. Snart fick kardinalens farbror höra talas om Bernini. Han var påven Urban VIII, den mäktigaste mannen i Italien. Han bad Bernini att arbeta för honom i Peterskyrkan. Bernini tillbringade 40 år av sitt liv där, hela tiden med undantag för en resa till Frankrike och kortare besök i andra städer.
Berninis skulptur
De flesta skulpturer på den tiden bestod av en enda figur. Men Bernini hade sett Michelangelos berömda skulptur "Pieta" som visade Jungfru Maria som sörjde över kroppen av sin döda son Jesus. Bernini gjorde figurer som var i grupper och berättade historier. En av hans berömda grupper kommer från den romerska mytologin. Den visar guden Apollon som jagar en vacker skogsnymf (en sorts fe) som han hade blivit kär i. Men hennes far hade magiska krafter och förvandlade plötsligt sin dotter till ett träd. Bernini skulpterade just det ögonblick då hennes tår förvandlas till rötter, hennes ben blir till stam och blad springer ut ur hennes händer och långa hår. Hon har munnen öppen och en förskräcklig blick i ansiktet. Ingen hade någonsin tidigare försökt att skulptera något liknande i marmor. Det som är så fantastiskt med Berninis skulptur är att han har fått köttet, träet, bladen och håret att se så verkligt ut, trots att allt är hugget i vit sten.
Berninis mest kända skulptur är den heliga Theresa i extas. Den berättar historien om ett helgon som fick en vision av en ängel. Hennes vision var så vacker att hon svimmade. Bernini har skulpterat visionen, där den heliga Theresa ligger på ett moln med den skrattande ängeln framför sig. Deras kläder blåser runt och det är svårt att tro att hela scenen, som är placerad mot en vägg, inte egentligen svävar. Bernini designade inte bara statyerna. Han ritade också väggarna i kapellet runt omkring, som är som en scenuppsättning, gjord av vackert mönstrad marmor. Mot en annan vägg har han skulpterat en balkong och flera människor i vit marmor som tittar på scenen. De är medlemmar av den familj som betalade för kapellet.
Rom har många torg med fontäner. Påven Alexander ville göra staden vackrare, så under hans tid byggdes fler fontäner. Ett av de största torgen i Rom var Piazza Navona. På ena sidan av torget fanns kyrkan S:t Agnes, som byggdes av Borromini. Bernini tyckte att det var en ful byggnad. Han blev ombedd att göra "flodernas fontän" på torget, precis utanför kyrkan. Den har fyra figurer som är symboler för fyra floder. Bernini ristade en av flodfigurerna som tittar upp mot kyrkan och kastar händerna i luften i chock över dess fulhet. Borromini var mycket upprörd över Berninis skämt, som nu har funnits där i mer än 300 år.
Bernini i Peterskyrkan
Baldacchino och nischer
Berninis första arbete i Peterskyrkan var att rita "baldacchino", som är som ett tält eller en paviljong ovanför högaltaret. Denna fantastiska sak är 30 meter hög och är förmodligen världens största bronsverk. Den står under Michelangelos kupol och har fyra enorma vridna kolonner i brons som är dekorerade med olivblad och bin, eftersom bin var påven Urbans symbol. Påven Urban hade en systerdotter som han älskade mycket och han fick Bernini att sätta hennes ansikte och ansiktet på hennes nyfödda pojke på kolonnerna också.
Basilikans kupol hölls uppe av fyra enorma stenpelare (piers). Bernini hade en fantastisk idé för de stora pelarna. Han lät hugga in fyra ihåliga "nischer" i dem där fyra enorma statyer kunde stå. Detta fick en del människor att få panik eftersom de trodde att kupolen skulle falla ner, men det gjorde den inte.
Basilikan äger några värdefulla reliker: en bit av Jesu sanna kors, en slöja som en kvinna torkade Jesu ansikte med när han bar korset, spjutet som användes för att genomborra Jesu sida och benen av Sankt Andreas, bror till Sankt Petrus. Ingen vet säkert om dessa saker är verkliga eller inte, men i hundratals år har de varit värdefulla. Berninis plan var att göra fyra marmorstatyer av de fyra heliga människorna: Den heliga Helena som hittade korset, den heliga Longinus som var soldaten med spjutet, den heliga Veronica som torkade Jesus ansikte och den heliga Andreas. Även om designen är Berninis, gjordes statyerna, som alla är 5 meter höga, av fyra olika skulptörer. Endast den helige Longinus är Berninis verk.
S:t Petrus stol
Berninis nästa uppgift var att tillverka en speciell tron i brons som skulle ersätta den gamla tronen av trä och elfenben som hade funnits i basilikan i mer än 500 år. Den kallas Cattedra Petri eller "Peters tron". Tronen i brons, med den gamla trätronen inuti, hålls högt upp i slutet av basilikan av fyra viktiga helgon som kallas "kyrkans doktorer" eftersom de alla var stora författare och lärare. Statyerna är gjorda av brons. De är de heliga Ambrosius och Augustinus för Romkyrkan och de heliga Athanasius och Johannes Chrysostum för den ortodoxa kyrkan. Ovanför stolen finns ett fönster som inte är gjort av glas utan av tunn genomskinlig sten som kallas alabaster. Den heliga andens duva står i mitten av fönstret med ljusstrålar som sprider sig ut i basilikan genom en skulptur av gyllene moln och änglar. Bernini utformade detta för att det skulle se ut som ett fönster in i himlen. Det var ett stort firande när stolen sattes på plats den 16 januari 1666.
Piazza Sankt Petrus
Väster om basilikan ligger Piazza di San Pietro (Petersplatsen). Piazza ritades av Bernini och byggdes mellan 1656 och 1667. Det var inget lätt jobb eftersom designern hade många saker att tänka på. För det första var det många som klagade på att Madernas fasad på Petersplatsen såg för bred ut, så Bernini ville få den att se smalare ut, inte bredare. För det andra hade påven Sixtus V låtit uppföra ett monument på det gamla torget som fanns kvar från den gamla Peterskyrkan. Detta monument var en dyrbar gammal egyptisk obelisk (som är som en hög pelare, men med fyra platta sidor). Från basen till toppen av korset (som påven hade placerat på toppen) var den 40 meter hög och hade förts till Rom under antiken. Obelisken skulle egentligen stå i mitten av det nya torget, men den stod inte riktigt på rätt plats och var mycket svår att flytta utan att gå sönder. Det tredje problemet var att Maderna hade byggt en fontän på ena sidan av obelisken, och Bernini var tvungen att göra en annan fontän för att matcha den, annars skulle designen se obalanserad ut.
Bernini löste problemet genom att skapa två områden i stället för ett stort. Det första området är ett nästan kvadratiskt område precis framför fasaden. Det är skickligt utformat med sluttande sidor som får byggnaden att se högre och inte så bred ut. Den andra delen av piazzan är oval. Den har obelisken i mitten med två fontäner på vardera sidan vid den bredaste delen. De två delarna av piazzan är omgivna av en kolonnad (täckt gångväg) som bärs upp av höga kolonner. Runt omkring finns stora statyer av helgon som verkar se ner på de tusentals besökare som kommer till torget varje dag. Kolonnaden består av två stora bågar som verkar sträcka ut sig som kärleksfulla armar och välkomnar människor till basilikan. På senare tid har några byggnader rivits för att skapa ett nytt torg som matchar det som ligger nära piazzan. Det är en bra plats för skåpbilar att parkera och kan ses på bilden.
Den berömda arkitekturhistorikern Sir Banister Fletcher sa att ingen annan stad i världen hade gett människor som besökte sin huvudkyrka en sådan fantastisk utsikt. Han sade att ingen annan arkitekt än Bernini kunde ha tänkt sig en sådan ädel design. Han sade att det är den bästa ingången till den största kristna kyrkan i hela världen.
Sakramentets kapell
Berninis sista arbete för Peterskyrkan, 1676, var att dekorera sakramentskapellet. Han ritade ett miniatyrtempel precis som det som byggdes över den plats där Sankt Petrus dog. Han gjorde det i brons täckt med fint guld. På vardera sidan finns en ängel, den ena stirrar i tillbedjan och den andra tittar välkomnande mot betraktaren. Bernini dog 1680, 81 år gammal, efter att ha arbetat för Peterskyrkan i 40 år av sitt liv.
_03.jpg)
