Hoppa till innehållet
Hem

Jättesengångare (markandar) — stora utdöda sengångare från Amerika

Översikt av jättesengångare (markandar): deras egenskaper, evolution i Sydamerika, spridning till Karibien och Nordamerika, och orsakerna till deras utdöende.

Författare: Skapad: Uppdaterad:

Jättesengångare, ofta kallade markandar, är en samling utdöda stora sengångare som en gång levde i Amerika. Till skillnad från dagens små, trädlevande sengångare (trädsengångare) var markandar främst marklevande och nådde ibland massiv storlek. De ingick i däggdjursgruppen Xenarthra, som också omfattar myrslokar och bältdjur, och utvecklades huvudsakligen i isolerade sydamerikanska ekosystem under tertiärens senare skeden.

Bildgalleri

8 Bilder
Ground sloths
simple.wikipedia.org · CC BY 2.0

Kännetecken och grupper

Jättesengångare varierade kraftigt i storlek och kroppsform men delade flera karakteristiska drag: kraftiga framben med stora krökta klor, robust skelett och anpassningar för långsam växtätande livsföring. Flera familjer och släkten är välkända i fossillitteraturen, bland annat:

  • Megatheriidae — mycket stora markandar med tunga kroppar och lång svans.
  • Mylodontidae — varierande storlek, ofta mer robusta ben och tänder anpassade för grövre vegetation.
  • Nothrotheriidae — ibland mindre än megatherier men ändå marklevande och kraftiga.

Evolution och spridning

Den största delen av markandarnas evolution skedde medan Sydamerika var isolerat, vilket gav upphov till en rik mångfald. Fossil visar att utvecklingen intensifierades under tertiärens mitt och slut, och att flera linjer redan var distinkt differentierade när de dyker upp i fossilregistret. Under miocen fanns ibland land- eller öförbindelser som möjliggjorde spridning norrut, och vid det stora amerikanska biotiska utbytet nådde vissa markandar Nordamerika.

Utbredning och senare överlevnad

Markandar förekom över stora delar av Sydamerika och nådde under olika perioder även Nordamerikas södra delar. Fynd har gjorts så långt norrut som Alaska vilket visar på gruppens förmåga att sprida sig till avlägsna områden. De sista populationerna levde däremot i de karibiska öarna; till exempel finns indikationer på att släkten som Megalocnus kan ha överlevt på Kuba in i historisk tid.

Orsaker till utdöende och mänsklig påverkan

Markandarnas försvinnande hänger samman med flera faktorer. På fastlandet inträffade stora utdöenden av megafauna i slutet av kvartärtiden, samtidigt som människor spreds över kontinenten. Där föreslår forskare att kombinationen av jakt, habitatförändringar och klimatvariationer bidrog till utrotningen. I Karibien kom människor senare, vilket förklarar varför vissa öpopulationer levde flera tusen år längre än deras fastlandssläktningar.

Betydelse och särskilda fakta

Jättesengångare visar hur isolerade kontinenter kan ge upphov till unika storskaliga former och hur snabba förändringar i miljö och konkurser från nya rovdjur eller människor kan slå hårt mot megafaunan. De är ett viktigt exempel i studier av biogeografi, evolution och människans ekologiska påverkan.

Vidare läsning

För mer illustrerade presentationer eller museumexponat, sök efter specialutställningar och populärvetenskapliga artiklar som behandlar megafaunans ekologi och människans roll i kvartära förändringar.

Paramylodon University of Texas at Austin
Paramylodon University of Texas at Austin

Typiska exempel

Frågor och svar

F: Vad är markandslarver?

S: Markandar är en grupp utdöda stora sengångare i däggdjurens superordning Xenarthra. De mycket mindre levande sengångarna kallas för "trädsengar".

F: När levde den sista överlevande markandslöken?

S: Den sista överlevande markburen slampa levde på de karibiska Antillerna, där Megalocnus möjligen överlevde fram till omkring det tredje århundradet före Kristus på Kuba.

Fråga: Varför kunde vissa öpopulationer överleva längre än sina släktingar på fastlandet?

Svar: Vissa öpopulationer kunde överleva längre eftersom människor kom till öarna mycket senare, vilket gav dem mer tid innan de jagades eller på annat sätt påverkades av människor.

F: När ägde den största delen av utvecklingen av markandslöken rum?

S: Den största delen av utvecklingen av markbjörnens evolution ägde rum under mitten och slutet av tertiärtiden i Sydamerika medan landet var isolerat från andra kontinenter.

Fråga: Hur kom vissa arter in i Nordamerika?

S: Förekomsten av öar mellan de amerikanska kontinenterna under miocen gjorde att vissa arter kunde ta sig in i Nordamerika.

Fråga: Var xenarthraner framgångsrika under det stora amerikanska biotiska utbytet?

Svar: Ja, xenarthraner som helhet var en av de mer framgångsrika sydamerikanska grupperna under denna period, med minst fem släkten som identifierats i nordamerikanska fossil som bevis för framgångsrik migration norrut.

Relaterade artiklar

Författare

AlegsaOnline.com Jättesengångare (markandar) — stora utdöda sengångare från Amerika

URL: https://sv.alegsaonline.com/art/41034

Dela

Källor