Cyanider – kemisk definition, giftighet, källor och motgift
Cyanider är kemikalier som innehåller cyanogruppen C≡N. Organiska föreningar som innehåller CN-gruppen kallas nitriler. I den gruppen har en kolatom tre kemiska bindningar till en kväveatom. Gruppen förekommer i många ämnen. De ämnen som kan frigöra föreningen CN är mycket giftiga.
Vissa bakterier, svampar och alger kan producera cyanider. Cyanider finns också i vissa livsmedel eller växter, t.ex. i kassava. Cyaniderna fungerar som ett försvar mot att bli uppäten av växtätare.
I populärkulturen sägs cyanider vara mycket giftiga. Det finns cyanider som är giftiga, men andra som inte är det. Preussiskt blått, en cyanidförening, ges som behandling vid förgiftning med t.ex. tallium och cesium.
De gifter som avses är vanligen vätecyanid (HCN) och kemikalier som liknar det, som kaliumcyanid (KCN) och natriumcyanid (NaCN). De är derivat av vätecyanid. Den enskilt farligaste föreningen är vätecyanid, som är en gas och dödar vid inandning.
Kemisk form och varianter
Cyanid kan förekomma som neutral molekyl (vätecyanid, HCN), som cyanidjonen (CN−) i lösningar eller som ingående atomgrupp i organiska nitriler. Många metallföreningar innehåller cyanid (t.ex. KCN, NaCN), och det finns även komplexa föreningar som ferrocyanid/ferricyanid (som förekommer i Preussiskt blått). De fysiska egenskaperna och giftigheten varierar: HCN är lättflyktig och farlig vid inandning, medan vissa cyanidkomplex är mer stabila och mindre akut giftiga.
Verkningsmekanism och toxicitet
Verkningsmekanism: Cyanid hindrar cellernas förmåga att använda syre genom att binda till enzymer i andningskedjan, framför allt cytochrom c‑oxidase (komplex IV) i mitokondrierna. Det gör att cellerna inte kan producera ATP via oxidativ fosforylering, vilket leder till snabb cellhypoxi trots att blodets syreinnehåll kan vara normalt.
Effekter: Detta orsakar snabb metabol acidos, kraftigt förhöjd laktatnivå och systemisk svikt i organ med hög syreförbrukning — hjärnan och hjärtat drabbas tidigt. Behandling måste sättas in snabbt för att undvika bestående skador eller död.
Källor och exponering
- Naturliga källor: vissa växter (kassava, bittra mandlar, aprikoskärnor, frön hos vissa rosaceer) kan innehålla cyanogena glykosider som frigör HCN vid matsmältning eller bearbetning.
- Biologiska källor: vissa bakterier, svampar och alger kan producera cyanid.
- Industriella källor: gruvdrift och utsmältning (guldutvinning), galvanisering, kemisk syntes, cyanidlösningar i industriell användning samt vid förbränning av material som innehåller kväve kan frigöra cyanid/HCN.
- Olyckor och brott: inhalation av HCN vid bränder (särskilt från förbränning av plaster och syntetmaterial) samt försök till förgiftning via förtäring/svalgning av cyanidsalter.
Symptom vid förgiftning och diagnos
Tidiga symptom: huvudvärk, yrsel, illamående, andnöd eller snabb andning, hjärtklappning, förvirring. Ibland anges en svag doft av bittra mandlar vid HCN (men förmågan att uppfatta denna lukt är genetiskt varierande och inte ett tillförlitligt fynd).
Progredierande förlopp: medvetandeförlust, kramper, hjärtpåverkan med cirkulationskollaps och andningsstopp. Blodet kan vara rött eftersom cellerna inte tar upp syre, trots cirkulation.
Diagnostik: blodprov med mätning av cyanidkoncentration är möjligt men oftast inte snabbt tillgängligt. Höga laktatnivåer (till exempel >8–10 mmol/L) i kombination med klinik och exponeringsanamnes talar starkt för cyanidförgiftning. Övervakning av syra‑basstatus och blodgaser är viktiga.
Behandling och första åtgärder
Vid misstanke om cyanidförgiftning ska följande åtgärder omedelbart vidtas:
- Avlägsna den exponerade från förorenad miljö (frisk luft).
- Säkra och övervaka fri luftväg, ge 100 % syrgas och respiratorisk support vid behov.
- Avlägsna kontaminerade kläder och tvätta huden om ytlig exponering förekommit.
- Ring giftinformationscentral och akutsjukvård — antidot och avancerad vård kan behövas snabbt.
Motgift
Hydroxokobalamin reagerar med cyanid för att bilda cyanokobalamin, som säkert kan elimineras av njurarna. Detta antidotkit säljs under varumärket Cyanokit och godkändes av den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA 2006.
Utöver hydroxokobalamin finns historiskt och kliniskt etablerade behandlingar:
- Nitrit+thiosulfat‑regim: nitrit (amyl nitrit eller natriumnitrit) inducerar methemoglobin som kan binda cyanid, och natriumthiosulfat fungerar som svaveldonor där enzymet rhodanase omvandlar cyanid till mindre giftigt thiocyanat som utsöndras med urinen. Denna metod har god effekt men ger risk för blodtrycksfall och methemoglobinemi, därför måste den användas med försiktighet.
- Hydroxokobalamin (Cyanokit): blir allt vanligare som första val vid akut cyanidförgiftning eftersom det snabbt och direkt binder cyanid utan att skapa stora mängder methemoglobin. Vanliga biverkningar är röd missfärgning av hud och urin och interferens med vissa laboratorietester.
- Andra åtgärder: stödjande vård med vätska, vasopressorer vid chock, kontroll av kramper, korrigering av syra‑basrubbningar och dialys i vissa fall kan behövas. Thiocyanatnivåer måste följas vid långvarig thiosulfatbehandling eftersom detta ämne utsöndras via njurarna.
Notera att Preussiskt blått (ferriferricyanidkomplex) används som behandling vid vissa radioaktiva cesium‑ och talliumförgiftningar, men inte som antidot vid akut cyanidförtäring.
Förebyggande
- Industriella arbetsplatser bör ha rutiner och personlig skyddsutrustning (ventilation, andningsskydd, antidotkit tillgängligt) samt utbildad personal för snabb hantering.
- Livsmedel som kassava bör beredas korrekt (blötläggning, jäsning, kokning) för att reducera cyanogena glykosider.
- Vid bränder: var medveten om risken för HCN-frisättning från syntetiska material; brandpersonal använder särskilda andningsskydd.
Sammanfattningsvis är cyanider en kemiskt mångfacetterad grupp där vissa föreningar kan ge mycket snabb och livshotande påverkan genom att hämma cellandningen. Snabb igenkänning, stödjande behandling och tidig antidotadministration (särskilt hydroxokobalamin) är avgörande för ett gott utfall.


Cyanidjonen. Uppifrån och ner: 1. Struktur med valensbindningar2 . Rymdfyllnadsmodell3 . Elektrostatisk potentialyta4 . "Carbon lone pair" (kol ensamt par)


Avlägsnande av cyanid från kassava i Nigeria.
Frågor och svar
F: Vad är en cyanid?
S: En cyanid är en kemikalie som innehåller cyanogruppen C≡N. Organiska föreningar som innehåller CN-gruppen kallas nitriler.
F: Vilka är några källor till cyanider?
S: Cyanider kan produceras av vissa bakterier, svampar och alger samt finnas i vissa livsmedel eller växter, t.ex. kassava.
F: Är alla cyanider mycket giftiga?
S: Nej, alla cyanider är inte mycket giftiga. Preussiskt blått, som är en cyanidförening, används faktiskt för att behandla förgiftningar med tallium och cesium.
F: Vilken typ av gift är vätecyanid (HCN)?
S: Vätecyanid (HCN) är en gas som dödar vid inandning. Det anses vara den enskilt farligaste föreningen bland andra derivat av vätecyanid som kaliumcyanid (KCN) och natriumcyanid (NaCN).
F: Hur använder växter cyanider?
S: Växter använder cyanider som ett försvar mot att bli uppätna av växtätare.
F: Vad står CN för?
S: CN står för kolnitrid - det är när en kolatom har tre kemiska bindningar till en kväveatom.