Hagfiskar (Myxini) – broskiga, slimbildande kraniater i havet
Upptäck hagfiskar (Myxini) — broskiga, slimbildande kraniater i havet: deras anatomi, evolutionära gåtor, klassificering och nya DNA-bevis.
Hagfish är kraniater i överklassen Cyclostomata, klassen Myxini. Hagfisken saknar ett skelett av ben; den har en skalle som är byggd av brosk och saknar käkar.
På grund av detta anser många forskare att Myxini inte bör ingå i underfamiljen Vertebrata. På grund av sina fenor och gälar kallas de dock för fiskar. De är marina djur och finns i olika delar av världshaven, ofta på bottnar i djupa eller svala områden.
Utseende och anatomi
Hagfiskar har en långsträckt, ålliknande kropp utan riktiga ryggkotor. De har flera par öppningar till gälarna och ett huvud med en karaktäristisk käkfunktion som består av en tunga försedd med raspande, hornartade tänder (tillverkade av keratin). Runt munnen sitter känselkänsliga barbeler som hjälper dem att hitta föda i mörkret. Många arter når en längd mellan ca 20 och 120 centimeter, beroende på art.
Slembildning och försvar
Hagfiskar är särskilt kända för sin förmåga att producera stora mängder slem från specialiserade slemkörtlar längs kroppen. Slemet består av mucintrådar som sväller i vatten och kan snabbt fylla munnen och gälarna hos en angripare och därmed fungera som effektivt försvar. För att rengöra sig från sitt eget slime eller från födoämnen bildar hagfiskar ofta en knut i kroppen som de drar fram över kroppen för att skrapa av slemet.
Levnadssätt och föda
Hagfiskar är främst asätare och lever till stor del av döda eller döende fiskar och andra djur på bottnen. De kan borra sig in i kadaver och äta inifrån, eller använda sin raspande tunga för att skrapa kött från kadavret. De kan också fånga levande byten som små ryggradslösa djur. Hagfiskarnas låga ämnesomsättning gör dem väl anpassade till djupare, kallare miljöer där födotillgången kan vara sporadisk.
Fortplantning och utveckling
Fortplantningen hos hagfiskar är relativt dåligt känd jämfört med många andra fiskgrupper. De flesta observationer tyder på att de har separata könen (gonokoristiska), men reproduktionsbiologin varierar mellan arter och dokumentationen är begränsad. Hagfiskar lägger relativt få men stora ägg, och utvecklingen antas vara direkt utan en fri simmande larvfas som hos många andra fiskar.
Systematik och evolution
Den ursprungliga klassificeringen från 1800-talet grupperar hagfiskar och nejonögon tillsammans som cyklostomer (historiskt ofta kallade Agnatha), och såg dem som den äldsta kvarvarande linjen av ryggradsdjur tillsammans med gnathostomer (käkförsedda ryggradsdjur). Alternativa hypoteser föreslog att käkförsedda ryggradsdjur var närmare besläktade med nejonögon än med hagfiskar, vilket skulle ha uteslutit hagfiskarna från Vertebrata. Moderna molekylära studier och DNA‑analyser har dock i stor utsträckning förstärkt stödet för cyklostomernas gemensamma härstamning och därmed bekräftat att hagfiskar och nejonögon utgör en naturlig grupp.
Utbredning, betydelse och bevarande
Hagfiskar finns i många av världshaven, från kustnära till mycket djupa miljöer, men de flesta arter lever på bottnen. I vissa regioner fångas hagfiskar som bete eller till mat, och deras slems egenskaper har också väckt intresse för industriella och medicinska tillämpningar. För många arter saknas dock tillräckliga data för att göra en säker conservationbedömning, och djuphavslevande populationer kan påverkas av bottentrålning och andra mänskliga aktiviteter.
Sammanfattningsvis är hagfiskarna en unik grupp av broskiga, slimbildande kraniater med många speciella anpassningar för ett liv som bottendjur och asätare. Nya genetiska studier har hjälpt till att klargöra deras evolutionära ställning bland ryggradsdjuren, men mycket återstår att lära om deras biologi och ekologi.
Beskrivning
Hagfish är vanligtvis ungefär en halv meter lång. De har långa, ålliknande kroppar. Hagfiskens ögon är små och inte särskilt användbara, eftersom hagfisken främst använder sig av lukt- och känselsinnet för att hitta föda. Viskarna nära hagfiskens mun kallas barbeller och används för att känna på. De har fyra hjärtan, två hjärnor och ingen ryggrad. En fisk som liknar hagfisken är nejonögon.
Utfodring
Hagfish äter ryggradslösa djur (t.ex. maskar) och är också asätare som äter fiskar som är döda eller döende. Hagfisken har fyra tanduppsättningar på tungan för att bita köttbitar från bytet. De använder dessa tungtänder för att äta. Tänderna klämmer ihop för att låsa fast sig i maten och hjälper den att slita i döda och döende fiskar som har sjunkit ner på havets botten, där den lever. Ofta gräver en hagfish in i den döda fisk som den äter och tar bort insidan av den döda fisken.
Vanligtvis ser man bara hagfish när man drar upp nät som sveper över havsbotten. Alla fiskar, även de döda som ligger på havets botten, tas upp i båten med hjälp av nätet. I en del av dessa döda fiskar hittar man hagfish som äter. Den illaluktande fisken dumpas på fartygens däck med hagfiskarna som sticker ut ur deras kroppar.
Slime
När hagfish är rädd gör de slem. Slemmet kommer ut från sidorna av hagfiskens kropp. De kan göra tillräckligt mycket slem för att fylla en två-gallon hink. Anledningen till att en så liten fisk kan göra så mycket slem är att slemmet kommer ut i strängar som snabbt sväller upp mycket större när de är i vattnet. deras ovanliga sätt att äta och deras slem har fått många att kalla hagfisken för den mest "äckliga" av alla havsvarelser. Även om hagfiskar ibland kallas "slemålar" är de inte alls ålar.
Kkomjangeo bokkeum (꼼장어 볶음), koreansk fiskrätt med hagfish Eptatretus burgeri.
Användning av hagfish
Livsmedel
Hagfish äts vanligtvis inte av människor i de flesta länder. Kött från den kustnära hagfisken (en typ av hagfisk som kallas kkomjangeo (꼼장어) eller meokjango (먹장어) på koreanska och Nuta-unagi på japanska) är dock ett populärt livsmedel i Korea.
Material
Hagfishskinn används för att tillverka läder till plånböcker och bälten. När detta läder säljs kallas det "ålskinn".
Slem
Forskare studerar slem från hagfiskar för att se om de kan använda det för att tillverka saker. Proteinsträngarna i hagfiskens slem är tunna och starka, så de är ett användbart material. Eftersom det inte är tillverkat av olja skulle hagfishslem vara mer miljövänligt än den plast som vi använder nu.
En väska gjord av ålskinn.
Frågor och svar
F: Vilken är superklassen som havskräftor tillhör?
S: Havstrutar tillhör överklassen Cyclostomata.
F: Har havsborstmaskar ett skelett?
S: Havstrutar har inget skelett, förutom en skalle av brosk.
Fråga: Varför anser vissa forskare att Myxini inte borde tillhöra underfamiljen Vertebrata?
S: Vissa forskare anser att Myxini inte bör ingå i undergruppen Vertebrata eftersom de saknar ett riktigt skelett.
F: Varför anses havsborstmaskar vara fiskar?
S: Trots att de inte har något riktigt skelett anses havstrutar vara fiskar eftersom de har fenor och gälar och lever i havet.
F: Hur grupperades havstrutar och nejonögon i den ursprungliga klassificeringen från 1800-talet?
S: Havstrutar och nejonögon grupperades tillsammans som cyclostomer (eller historiskt, Agnatha), som den äldsta överlevande klassen av ryggradsdjur tillsammans med gnathostomer i den ursprungliga klassificeringen från 1800-talet.
F: Föreslogs ett alternativt system som uteslöt havsborstmaskar från gruppen ryggradsdjur?
S: Ja, ett alternativt system föreslog att käkförsedda ryggradsdjur är närmare släkt med nejonögon än med taggfiskar, så ryggradsdjur inkluderar nejonögon men utesluter taggfiskar.
F: Vad säger de senaste DNA-bevisen om grupperingen av havstrutar och nejonögon?
S: Nya DNA-bevis stöder det ursprungliga schemat som grupperar havstrutar och nejonögon tillsammans som cyklostomer.
Sök