Vad är oceaniska anoxiska händelser? Definition, orsaker och konsekvenser

Upptäck vad oceaniska anoxiska händelser är — orsaker, geologiska bevis, konsekvenser och kopplingar till massutdöenden samt dagens "döda zoner".

Anoxiska händelser (AE) inträffar när haven blir helt syrefria (O₂) under ytan. De kan kallas oceaniska anoxiska händelser eller anoxiska händelser i djupa hav. Vid sådana tillstånd kan vattenmassorna också bli euxiniska — det vill säga innehålla fria vätesulfidjoner (H₂S) i bottenvattnet — vilket ytterligare förändrar kemin och biologin i havet.

Vad orsakar anoxiska händelser?

Anoxiska händelser uppstår genom en kombination av faktorer som förändrar syrebalansen i havsvatten:

• Ökad näringstillförsel (eutrofiering): Stora tillflöden av kväve och fosfor ökar primärproduktionen (algtillväxt). När det producerade organiska materialet sjunker och bryts ner förbrukas syret i vattenmassan.
• Stabil vattenlagring (stratifikation): När ytvattnet blir varmare eller sötare än djupvattnet minskar vertikal blandning. Syresatt ytvattnet blandas inte ned i djupen, vilket leder till syrebrist i bottenskikten.
• Klimatförändringar: Uppvärmning minskar syrgaslösligheten i vatten och kan förändra cirkulationen i haven, vilket främjar anoxi.
• Ökad organisk produktion: Naturliga fluktuationer i produktivitet eller stora algblomningar kan öka belastningen av organiskt material som förbrukar syre vid nedbrytning.
• Havscirkulationens kollaps eller förändring: Förändringar i stora cirkulationsmönster kan hindra syresättning av djupa vatten.

Geologiska spår och bevis

Stora anoxiska händelser syns i den geologiska posten genom organiskt rika sediment, ofta kallade svart skiffer). Dessa lager visar att stora mängder organiskt material begravts utan fullständig nedbrytning (på grund av syrebrist). Geokemiska metoder som isotopanalyser (t.ex. Mo-, U- och S-isotoper), järn‑speciation och molekylära biomarkörer (t.ex. tecken på fotosyntetiska sulfidoxidativa bakterier) används för att rekonstruera forna redoxförhållanden. Vissa händelser, framför allt under kritiska perioder som slutet av perm, sammanfaller med omfattande biologiska kriser och massutdöenden.

Konsekvenser för livet i haven

Anoxiska och euxinska tillstånd har stora effekter på marina ekosystem:

• Massdöd och utdöenden: Brist på syre utplånar bentiska (bottenlevande) samhällen och kan orsaka omfattande artförluster i pelagiska ekosystem.
• Förändrad näringskedja: Organismer som kräver syre försvinner, och anaeroba eller mikroaeroba organismer kan dominera. Vissa gifter som H₂S kan göra miljön ännu mer ogästvänlig.
• Kemiska förändringar: Anoxi påverkar mängden och mobiliteten av spårmetaller (t.ex. molybden, uran, järn), vilket kan ge långvariga geokemiska avtryck.
• Organiskt kol vs. atmosfären: Stora mängder organiskt material kan begravas i sediment, vilket påverkar långtidsfördelningen av kol mellan hav och atmosfär och därigenom klimatet.

Exempel i jordens historia och modern tid

Stora oceaniska anoxiska händelser har inträffat flera gånger i jordens historia, framför allt under delar av mesozoikum (t.ex. vissa händelser under kritaperioden) och runt övergångar som slutet av perm. Dessa geologiska händelser var ofta kopplade till omfattande avsättningar av svart skiffer och till perioder med förändrat klimat och havscirkulation.

Det finns också modernare, lokala exempel på anoxiska förhållanden — så kallade "döda zoner" — ofta orsakade eller förvärrade av människans påverkan genom jordbruks‑ och avloppsutsläpp. Exempel på områden som idag uppvisar hypoxi/anoxi på lokal nivå är utanför USA:s östkust i Chesapeake Bay, i det skandinaviska sundet Kattegatt, i Svarta havet, i norra Adriatiska havet och utanför Louisianas kust.

Varaktighet och återhämtning

Anoxiska händelser i det geologiska arkivet varar typiskt från tiotusentals upp till flera hundratusen år, men de flesta varar mindre än en halv miljon år innan normala syreförhållanden återställs. Återhämtning sker när orsakerna — t.ex. näringsbelastning, stratifikation eller cirkulationsmönster — förändras så att vertikal blandning och syresättning återupptas. Återkolonisering av bottenlevande organismer kan ta lång tid och följer ofta gradvisa förbättringar i syretillgången.

Övervakning, forskning och mänsklig påverkan

Forskare övervakar dagens hav med syremätningar, satellitbaserad observation av algblomningar, kemiska analyser av vattenprover och sedimentkärnor. För att förstå forna anoxiska händelser används även laboratorieförsök, modellering av havscirkulation och paleoklimatdata.

Mänsklig aktivitet har redan bidragit till en ökning av lokala hypoxiska områden genom utsläpp av näringsämnen från jordbruk och avlopp. På lång sikt kan global uppvärmning ändra havscirkulation och främja större eller mer frekventa syrefria områden. Därför är minskad näringsutlakning, bättre avloppshantering och åtgärder för att begränsa klimatförändringar viktiga för att förebygga och begränsa döda zoner.

Sammanfattning

Oceaniska anoxiska händelser är perioder då stora delar av havens vattenmassor blir syrefria, ofta kopplade till ökad organisk produktion, förändrad havscirkulation och klimatpåverkan. De lämnar tydliga geokemiska och sedimentära spår, kan ha orsakat tidigare massutdöenden och har både ekologiska och biogeokemiska konsekvenser. Idag kan liknande processer ske lokalt som ett resultat av mänsklig påverkan, vilket gör övervakning och åtgärder viktiga för att skydda marina ekosystem.

Frågor och svar

F: Vad är en anoxisk händelse?

F: Vilka är de olika benämningarna på anoxiska händelser?

F: Har större anoxiska händelser inträffat nyligen?

F: Vilka bevis för anoxiska händelser finns i den geologiska dokumentationen?

F: Har anoxiska händelser orsakat massutdöenden?

F: Hur länge varar anoxiska händelser i havet vanligtvis?

F: Vilka är några exempel på platser på jorden som uppvisar egenskaper som kännetecknar anoxiska händelser på lokal nivå?

Sök med bokstav