Jöns Jakob Berzelius – svensk kemist som skapade modern kemisk notation
Jöns Jakob Berzelius — svensk kemist som skapade modern kemisk notation, fastställde atomvikter och upptäckte flera grundämnen; en av modern kemis pionjärer.
Jöns Jakob Berzelius (20 augusti 1779 – 7 augusti 1848) var en svensk kemist som hade avgörande betydelse för att forma den moderna kemin. Han uppfann den moderna kemiska notationen med enklare, lättförståeliga symboler för grundämnen och numeriska angivelser för proportioner. Tillsammans med forskare som John Dalton och Antoine Lavoisier räknas han ofta till de viktigaste företrädarna för den moderna kemin.
Liv, utbildning och yrkesbana
Berzelius föddes i Linköping i Östergötland och studerade vid Uppsala universitet, där han utexaminerades som läkare. Efter några år i akademiska och medicinska miljöer kallades han till Stockholm, där han 1807 blev professor i medicin och kirurgi vid Stockholms kirurgiska skola. År 1810 blev denna del av det nybildade Medico-Chirurgiska institutet (senare Karolinska institutet) och Berzelius utnämndes till professor i kemi och farmaci. I Stockholm etablerade han ett laboratorium som kom att bli en central plats för kemisk forskning och utbildning i Sverige.
Vetenskapliga arbeten och metoder
Inte långt efter att ha kommit till Stockholm skrev Berzelius en kemilärobok för sina läkarstudenter. Under de experiment han gjorde för läroboken lade han grunden till viktiga upptäckter inom analytisk kemi. Han visade att oorganiska föreningar består av olika grundämnen i bestämda proportion till vikten, och 1828 publicerade han en tabell över relativa atomvikter där syret satts till 100. Tabellen omfattade då alla kända grundämnen och gav starkt bevis för den atomära hypotesen — att kemiska föreningar består av atomer som kombineras i hela mängder.
För att göra kommunikationen och beräkningarna enklare utvecklade Berzelius ett system för kemisk notering: varje grundämne fick en kort bokstavsbeteckning (till exempel O för syre eller Fe för järn) och tal visade proportionerna mellan dem. Detta är i grunden samma system som används i dag; skillnaden var att Berzelius ursprungligen skrev antal som superscript-nummer, medan man senare gick över till det nu vanliga subscriptet (till exempel H2O).
Upptäckter och begreppsutveckling
Berzelius var aktiv inom både teoretisk och praktisk kemi. Han bidrog till identifieringen av flera kemiska elementen, bland annat kisel, selen, torium och cerium, och hans laboratorium blev en plats där studenter och medarbetare gjorde ytterligare fynd — bland annat litium och vanadium upptäcktes av personer som arbetade under honom.
Han var också den förste att klart skilja mellan organiska föreningar (kolföreningar) och oorganiska föreningar, och han utvecklade metodik för analys av organiska ämnen. Berzelius assisterade bland andra Gerhardus Johannes Mulder i analyser av ämnen som kaffe, te och olika proteiner. Utifrån dessa studier myntade han begreppet "protein" efter att Mulder funnit att många proteiner uppvisade likartade sammansättningar och verkade kunna beskrivas genom gemensamma kemiska data.
Vetenskapligt inflytande och arv
Berzelius skrev omfattande och publicerade många vetenskapliga arbeten och läroböcker som spreds i Europa. Han hjälpte och korresponderade med många ledande vetenskapsmän, till exempel Claude Louis Berthollet, Humphry Davy, Friedrich Wöhler och Eilhard Mitscherlich, och fungerade som handledare åt en rad yngre kemister. Hans rigorösa experimentmetoder, systematiska bestämning av atomvikter och introduktion av enkel, enhetlig notation gav kemin större precision och gjorde det lättare för forskare att jämföra resultat över nationsgränser.
Som sammanfattning kan sägas att Berzelius efterlämnade en tydlig struktur för hur kemiska samband skrivs och kommuniceras, betydande empiriska data i form av atomvikter och analysmetoder, samt en skola av kemister som förde hans idéer vidare. Hans insatser är en stor anledning till att kemi övergått från en samling isolerade observationer till en systematisk naturvetenskap.
Berzelius avled 1848, men hans idéer och den notation han introducerade lever kvar i dagens kemiska nomenklatur och undervisning.
Jöns Jakob Berzelius
Sammanfattning av resultaten
- Lagen om definierade proportioner
- Kemisk formel
- Upptäckta kemiska grundämnen
- Känner igen organiska föreningar, namnge proteiner.
Frågor och svar
F: Vem är Jöns Jakob Berzelius?
S: Jöns Jakob Berzelius var en svensk kemist som uppfann den moderna kemiska notationen. Han anses vara en av den moderna kemins fäder.
F: Var studerade han?
S: Berzelius tog examen som läkare vid Uppsala universitet och blev senare professor i medicin och kirurgi vid Stockholms kirurgiska skola 1807.
F: Vad skapade han?
S: Berzelius skapade en tabell över relativa atomvikter, där syret var satt till 100, vilket gav bevis för den atomära hypotesen att kemiska föreningar består av atomer som kombineras i hela tal. Han skapade också ett system för kemisk notation där grundämnena fick enkla skriftliga beteckningar och proportionerna visades med siffror - detta används fortfarande idag, men med subscript-nummer i stället för superscripts som användes av Berzelius.
Fråga: Vilka grundämnen upptäckte han?
S: Berzelius upptäckte kisel, selen, torium och cerium medan studenter som arbetade i hans laboratorium upptäckte litium och vanadium.
F: Vad bidrog han till den organiska kemin?
S: Berzelius visade skillnaden mellan organiska föreningar (som består av kol) och oorganiska föreningar. Han hjälpte Gerhardus Johannes Mulder att analysera organiska föreningar som kaffe, te och proteiner - han myntade själv begreppet "protein" efter att Mulder noterat att de alla hade liknande formler.
F: Hur hjälpte han andra forskare?
S: Berzelius skrev mycket om kemiska ämnen, vilket hjälpte många ledande forskare som Claude Louis Berthollet, Humphry Davy, Friedrich Wöhler och Eilhard Mitscherlich samt många mindre kända forskare att föra sin forskning vidare.
Sök