Józef Klemens Piłsudski (5 december 1867 – 12 maj 1935) var en central gestalt i Polens moderna historia. Han räknas ofta som den polska statens fader, eftersom han spelade en avgörande roll när Polen åter blev självständigt i samband med slutet av första världskriget.
Tidiga år och motstånd mot tsarväldet
Piłsudski föddes i den ryska delen av det delade Polen i en adlig familj där starkt patrioteri och strävan efter ett fritt Polen präglade uppväxten. Från 1795 till 1918 var Polen inte ett självständigt land; Polen delades upp mellan Ryssland, Preussen (Tyskland) och Österrike-Ungern. Den ryska regeringen försökte ofta tvinga igenom rysk kultur och språk i de områden de kontrollerade.
Redan som ung engagerade sig Piłsudski i anti-tsaristisk och socialistisk verksamhet. År 1887 hamnade han i trubbel för sin medverkan i grupper som planerade verksamhet mot den ryske tsaren och för detta straffades han med landsförvisning till Sibirien. Efter hemkomsten blev hans politiska engagemang alltmer uttalat och han tog plats i den organisation som arbetade för Polens frihet.
Militärt ledarskap och första världskriget
Piłsudski ville återupprätta ett självständigt Polen och valde att bygga upp en polsk militär styrka. I början av första världskriget samarbetade han tillfälligt med Österrike-Ungern, eftersom många polacker såg detta som ett bättre alternativ än ryskt styre. Från detta arbete växte de polska legionerna fram, och Piłsudski blev särskilt känd som ledare för I. brigaden i legionerna.
Under kriget blev det dock politiska motsättningar mellan Piłsudski och Centralmakterna, särskilt i samband med så kallad troskapskris 1917, då många legionärer vägrade avlägga trohetsed till kejsaren. Piłsudski arresterades och internerades av tyskarna (bland annat i Magdeburg) men frigavs när kriget slutade 1918.
Återupprättandet av Polen och statsledarskap
I november 1918 anlände Piłsudski till Warszawa och deltog i arbetet med att skapa en återuppstånden polsk stat efter 123 års delning. Han blev landets högste befälhavare och fungerade en tid som statschef (naczelniki państwa), även om han inte bar titeln president. Kort därefter valdes Gabriel Narutowicz till Polens första president, men han mördades efter bara några dagar. Därefter blev Stanisław Wojciechowski president.
Polen stod inför stora säkerhetspolitiska utmaningar, bland annat gränstvister och krigshot från olika håll. Under 1919–1921 spelade Piłsudski en viktig roll som militär ledare, inte minst i samband med det polsk-sovjetiska kriget 1920 och det avgörande försvaret mot den sovjetiska offensiven (ofta kallat "miraklet vid Wisła" eller Warszawafälttåget), där Polens seger säkrade landets oberoende för en tid framöver.
1926 års statskupp och senare politiskt inflytande
Efter några år i relativt frivilligt tillbakadragande återvände Piłsudski till aktiv politik genom en militärkupp i maj 1926. Han motiverade kuppen med att sanera (återställa) politiken och stoppa politiskt kaos och korruption. När president Stanisław Wojciechowski vägrade avgå tog Piłsudski makten med stöd av militären. Parlamentet valde därefter Ignacy Mościcki, en nära allierad till Piłsudski, till president.
Under de följande åren genomfördes konstitutionella och administrativa förändringar som gav den verkställande makten större inflytande, och staten stärktes i syfte att skapa stabilitet under 1920- och 1930-talen. Piłsudski hade fortfarande stor påverkan på både politik och försvar fram till sin död 1935. Han hade titeln marskalk av Polen (marszałek) och var landets mest inflytelserika politiska och militära ledare under mellankrigstiden.
Arvet efter Piłsudski
Józef Piłsudski är i Polen ihågkommen både som hjälte och som en kontroversiell ledare. Han hyllas för sin roll i att återupprätta ett självständigt Polen, för sitt militära ledarskap och för att han skapade det moderna polska försvaret. Samtidigt kritiseras han för den auktoritära stil som präglade delar av hans styre efter 1926 och för att han tog makten med militärt stöd.
Hans minne lever kvar i många monument, gatunamn och offentliga minnesmärken i Polen. Piłsudski har blivit en symbol för den polska självständighetssträvan, men hans politiska arv fortsätter också att debatteras av historiker och i allmänheten.