Tvillingforskning

Enäggstvillingar är naturliga kloner. Eftersom de har samma gener kan de användas för att undersöka hur mycket arvsmassan bidrar till enskilda människor. Studier med tvillingar har varit mycket intressanta. Om vi gör en lista över karakteristiska egenskaper finner vi att de varierar kraftigt i hur mycket de beror på ärftlighet. Till exempel:

• Blodgrupper: är helt och hållet ärftliga. Ögonfärg: nästan helt ärftlig.
• Vikt, längd: delvis ärftlig, delvis miljörelaterad. Intelligens: mer ärftligt än inte, om IQ-tester används som mått.
• Vilket språk du talar: helt och hållet miljörelaterat.

Studierna genomförs på följande sätt:

• Ta en grupp enäggstvillingar, en grupp tvåäggstvillingar och en grupp syskon från befolkningen.
• Mät dem för olika egenskaper.
• Utför en statistisk analys (t.ex. variansanalys), vilket kommer att berätta i vilken utsträckning egenskapen är ärftlig. Egenskaper som delvis är ärftliga kommer att vara betydligt mer lika hos enäggstvillingar.

Studier som denna kan genomföras vidare genom att jämföra enäggstvillingar som vuxit upp tillsammans med enäggstvillingar som vuxit upp under olika omständigheter. Det ger en uppfattning om hur mycket omständigheterna kan förändra resultaten för genetiskt identiska personer.

Den person som först gjorde tvillingstudier var Francis Galton, Darwins halvkusin, som var en av statistikens grundare. Hans metod var att spåra tvillingar genom hela deras livshistoria och göra många olika slags mätningar. Även om han kände till mono- och dizygota tvillingar uppskattade han tyvärr inte den verkliga genetiska skillnaden. Tvillingstudier av det moderna slaget kom inte förrän på 1920-talet.

Denna typ av forskning fungerar bra när egenskaperna kan mätas enkelt. Den fungerar mindre bra när mätningen i sig är kontroversiell. Detta var fallet med mätning av I.Q., där forskarna inte var överens om mätmetoden.

Uppskattningar av arvbarheten för IQ

Studier har visat att arvbarheten för IQ är mellan 0,7 och 0,8 hos vuxna och 0,45 hos barn i USA. Det kan tyckas rimligt att förvänta sig att genetiska influenser på egenskaper som IQ borde bli mindre viktiga när man får mer erfarenhet med åldern. Att motsatsen inträffar är dock väldokumenterat. Heritabilitetsmått i spädbarnsåldern är så låga som 0,2, omkring 0,4 i mellanstadieåldern och så höga som 0,8 i vuxen ålder. Den dagliga erfarenheten tyder på att människor lär känna sig själva bättre när de blir äldre. De väljer, om de kan, arbeten och aktiviteter som gör det mesta av deras förmåga. Effekten av detta skulle vara att de genetiska egenskaperna och miljön stämmer bättre överens.

I en översikt från 1994 i Behavior Genetics, som bygger på studier av identiska/brödraliga tvillingar, konstaterades att arvbarheten är så hög som 0,80 för allmän kognitiv förmåga, men att den också varierar beroende på egenskapen, med 0,60 för verbala tester, 0,50 för tester av spatial förmåga och processhastighet och endast 0,40 för minnestester.

År 2006 skrev The New York Times Magazine att de flesta studierna visade att arvbarheten var ungefär tre fjärdedelar (0,75). En analys av rapporter i Current Directions in Psychological Science från 2004 gav en övergripande uppskattning på cirka 0,85 för 18-åringar och äldre.

Forskning om aggressivitet

Aggression är ett beteende där man avsiktligt skadar en annan person. Under årens lopp har det funnits en pågående debatt om ursprunget eller orsakerna till aggression bland människor. Vissa teorier hävdar att aggression är medfödd, medan andra hävdar att det är ett inlärt beteende.

• Den kognitiva metoden hävdar att aggressivitet är intjänad. Huvudargumentet för denna teori är att människor lär sig att vara aggressiva. Albert Bandura hävdar dock att aggressivitet snarare imiteras än inlärs genom konditionering. Förutom imitation är observationsinlärning ett annat sätt för människor att lära sig att vara aggressiva. Om man till exempel tittar på aggressiva handlingar, särskilt på film eller i videospel, ökar sannolikheten för att man kommer att agera aggressivt. Detta sker främst bland barn när barn utsätts för aggressiva miljöer. Barn i en sådan situation växer vanligtvis upp och vet att aggressivt beteende är acceptabelt. Forskning har upprepade gånger visat att barn som utsätts för våld i familjen under sin uppväxt löper större risk att utveckla aggressiva handlingar eller bli aggressiva vuxna i framtiden.
• Den psykoanalytiska metoden betraktar aggression som en medfödd. Sigmund Freuds aggressionsteori beskriver aggressiva beteenden som en medfödd drivkraft eller instinkt, som inte påverkas av situationer eller naturen. Det är således en oundviklig del av det mänskliga livet.