Ostrakoder (fröräkor) – små kräftdjur, arter, livsmiljö och egenskaper

Upptäck ostrakoder — fröräkor: små kräftdjur, arter, livsmiljöer och egenskaper. Lär dig om variation, habitat, ekologiska roller och deras unika skal.

Ostrakoder är en klass av kräftdjur. De kallas ofta för fröräkor på grund av sitt utseende: kroppen är innesluten i ett tvådelat skal som liknar ett frö.

Cirka 65 000 arter (varav 13 000 levande) har identifierats, där många är kända från fossil eftersom deras hårda skal bevaras väl i sediment. Fossila ostrakoder sträcker sig långt tillbaka i jordens historia och används ofta i geologiska och paleoekologiska studier.

Ostrakoder är små kräftdjur som vanligtvis är cirka 1 millimeter stora, men som varierar från 0,2 millimeter till runt 30 mm i fallet Gigantocypris. Kroppen är i huvudsak platt från sida till sida och skyddas av en tvåskalig, kitt- eller kalkhaltig ventil eller "skal". De två klapparna har sin led i kroppens övre (dorsala) del och kan öppnas och stängas. Skalets form, ornamentik och kemiska sammansättning varierar mycket och används för artbestämning och miljötolkning.

Anatomi och utveckling

Inuti skalet ligger en förkortad kropp med huvud och thorax, ofta med flera par kroppsappendager. De yttre antennerna (särskilt den andra antennen) är hos många arter välutvecklade och används för simning. Ostrakoder växer genom att ömsa sitt skal (moltning) och går igenom flera juvenila stadier (instarstadier) innan de blir vuxna. Ögonen kan vara enkla eller välutvecklade; vissa arter, som djuphavslevande Gigantocypris, har mycket stora komplexa ögon.

Habitat och ekologi

De flesta marina ostrakoder lever i zooplankton eller i bentos, på eller i det övre skiktet av havsbotten. Många arter finns också i sötvatten, i sjöar och vattendrag. Det finns även jordiska arter, till exempel släktet Mesocypris, kända från fuktiga skogsjordar i Sydafrika, Australien, Nya Zeeland och Tasmanien.

Ostrakoder har ett brett spektrum av dieter och livsstrategier. Gruppen omfattar:

• Köttätare – predatorer som fångar små byten.
• Växtätare – alg- eller växtätande arter.
• Asätare – nedbrytare som lever av dött organiskt material.
• Filter- och suspensionsätare – fångar partiklar från vattnet.

Systematik och molekylära studier

Ostrakoder brukar placeras som en klass inom kräftdjuren, men deras inre släktskapsförhållanden har diskuterats. Ostrakoderna är kanske inte monofyletiska i alla analyser, vilket betyder att gruppens indelning och relationer kan vara mer komplicerade än vad morfologin ensam antyder. Ostrakodernas taxonomi har traditionellt byggt på yttre morfologi, särskilt skalets form och ornamentik, men moderna studier använder också DNA-sekvensanalys, bland annat från mitokondrierna. Resultaten av molekylära studier är inte entydiga och olika dataset har gett skilda slutsatser om gruppens evolutionära historia.

Betydelse för forskning och tillämpningar

Eftersom ostrakodskal bevaras väl i sediment och är känsliga för miljöförhållanden används de ofta inom:

• Biostratigrafi och åldersbestämning i geologiska lager.
• Paleoenvironmentala och paleoklimatiska rekonstruktioner (till exempel isotopanalyser av skalet för att tolka forna temperaturer och salthalter).
• Övervakning av nutida vattenmiljöer, som indikatorer på förändringar i salinitet, syreförhållanden och föroreningar.

Sammanfattningsvis är ostrakoder en mångsidig och ekologiskt viktig grupp av små kräftdjur med stor betydelse både i nutida ekosystem och för tolkningen av jordens geologiska och klimatologiska historia.

Frågor och svar

F: Vad är en ostrakod?

F: Hur många arter av Ostrakoder har identifierats?

F: Hur stor är storleksintervallet för en ostrakod?

F: Var lever marina ostrakoder?

F: Finns det några landlevande arter av ostrakoder?

Sök med bokstav