Pilgiftsgrodor
Poison dart frog är det gemensamma namnet på en grupp grodor i familjen Dendrobatidae. De är inhemska i Central- och Sydamerika.
Till skillnad från många andra grodor är de aktiva under dagen. De har ofta en färgglada kroppar som fungerar som varningsfärg. Alla dendrobatider är åtminstone något giftiga. I det vilda kan grodor av olika arter och på olika platser ha mycket olika giftighetsnivåer. Många arter är kritiskt hotade.
Poison dart frogs är giftiga eftersom de äter myror och andra små insekter som har gifter i sina kroppar. Om ett djur äter grodan blir det mycket sjukt.
Den fantasifulla giftgrodan
Toxicitet
Många pilgiftsgrodor utsöndrar alkaloidgifter genom huden. Alkaloiderna i hudkörtlarna hos giftiga grodor fungerar som ett kemiskt försvar mot rovdjur. De kan vara aktiva tillsammans med potentiella rovdjur under dagen. Omkring 28 strukturella klasser av alkaloider är kända hos giftgrodor.
Den giftigaste av pilgiftsgrodorna är Phyllobates terribilis. Som nämnts ovan tillverkar inte pilgiftsgrodor sina egna gifter, utan behåller (sekvenserar) kemikalierna från leddjur som bytesdjur, t.ex. myror, tusenfotingar och kvalster. Detta är hypotesen om diet-toxicitet. På grund av detta har djur som föds upp i fångenskap inte några betydande nivåer av gifter: de föds upp med en diet som inte innehåller de alkaloider som används av vilda populationer. Trots detta kan de grodor som föds upp i fångenskap lagra alkaloider om de får en diet som innehåller alkaloider.
De flesta vilda arter är inte dödliga för sina rovdjur, men smakar tillräckligt illa för att grodorna ska släppas ut omedelbart. Trots de gifter som används av vissa pilgiftsgrodor kan vissa rovdjur stå emot dem. En av dem är ormen Leimadophis epinephelus, som har utvecklat immunitet mot giftet.
Taxonomi
Dartgrodor står i fokus för många studier. Deras vetenskapliga namn kan ibland ändras. Familjen Dendrobatidae reviderades 2006 och har nu 12 släkten med cirka 170 arter.
Färgmorfos
Vissa arter av pilgiftsgrodor har ett antal färgvarianter som utvecklats så sent som för 6 000 år sedan.
Predation påverkar utvecklingen av polymorfism, till exempel hos O. granulifera. Sexuellt urval har bidragit till differentiering mellan populationerna av Oophaga pumilio i Bocas del Toro.
