Presokratiska filosofer: Grekisk naturfilosofi före Sokrates

De för-sokratiska grekiska filosoferna var aktiva före Sokrates. Den populära användningen av begreppet kommer från Hermann Diels verk Die Fragmente der Vorsokratiker (1903). Termen används ofta på svenska som "presokratiker" och omfattar en mångfald av tänkare som verkade från ungefär 600-talet till 400-talet f.Kr.

Det mesta vi vet om de för-sokratiska filosoferna kommer från citat och referat i verk av senare filosofer och historiker, såsom Platon, Aristoteles, Diogenes Laertios, Simplicius och Sextus Empiricus. Även om många av dem skrev längre verk har endast korta fragment och återgivna sammanfattningar bevarats. Dessa fragment, tillsammans med senare författarnas kommentarer, utgör grunden för modern forskning och tolkning av deras idéer.

De vanligaste referensverken på engelska är:

• Gompertz, Theodor 1901. De grekiska tänkarna: en historia om antikens filosofi. Volym 1: början. London: Murray.
• Guthrie W.K. 1962. En historia av grekisk filosofi. Volym 1: De tidigare presokratikerna och pythagoréerna. Cambridge University Press.

Naturalism och metod

Den grundläggande idé som motiverade de flesta presokratiker (som de kallas) är naturalismen. Detta är idén att frågor om livet och världen kan besvaras utan att använda myter, och att "den naturliga världen är hela verkligheten". Presokratikerna sökte förklaringar i naturen själv — genom begrepp som grundämne, princip (arche), kosmiska krafter eller naturlagar — snarare än i gudar och mytiska berättelser.

Med grekerna ser vi hur det rationellatänkandet och det vetenskapliga resonemanget framträder ur en förvetenskaplig tidsålders dimmor och myter, inte plötsligt, utan långsamt och gradvis. De för-sokratiska filosoferna utvecklade argumentationsteknik, begreppsanalys och ibland empiriska observationer som lade grunden för senare filosofi och naturvetenskap.

Viktiga tänkare och deras idéer

• Thales av Miletos — anses av traditionen vara en av de första filosoferna; sägs ha förklarat att allt har sitt ursprung i vatten.
• Anaximander — föreslog begreppet apeiron (det obegränsade) som en ursprunglig princip till allt som finns; arbetade också med tidiga kosmologiska modeller.
• Anaximenes — hävdade att luft (eller andning) är det grundläggande elementet; föreslog processer som förtunning och förtjockning som förklaringar till förändring.
• Pythagoreerna — betonade talens och proportionernas betydelse för kosmos; kombinerade matematik, religion och filosofi.
• Herakleitos — känd för tanken att allt är i ständig förvandling ("panta rhei") och för begreppet logos som ordning eller rationell princip i världen.
• Parmenides — motsatte sig Herakleitos syn på förändring och hävdade att verklig existens (vara) är oföränderlig; hans idéer utmanade grunderna för kunskap och logik.
• Zeno — berömd för sina paradoxer som försvarade Parmenides syn på orörlighet och kritiserade föreställningar om rörlighet och ändlighet.
• Empedokles — föreslog fyra grundämnen (jord, vatten, luft, eld) samt två krafter, kärlek och strid, som förklaringar till kombination och separation i naturen.
• Anaxagoras — introducerade begreppet nous (förnuft eller sinne) som en styrande kosmisk intelligens som organiserar materia.
• Leukippos och Demokritos — tidiga atomister: de föreslog att allt är uppbyggt av små odelbara partiklar (atomer) i tomrum, vilket blev en viktig föregångare till senare materialistisk och naturvetenskaplig tänkning.

Källor, textens bevarande och tolkning

Många originella texter är förlorade och bevaras endast i fragment eller i senare författares sammanfattningar. Hermann Diels samling och klassifikation av dessa fragment (ofta kallad Diels–Kranz, förkortat DK) har varit central för modern forskning. Tolkningarna varierar: fragmenten är ofta korta, poetiska eller refererade ur sitt ursprungliga sammanhang, vilket kräver försiktig historisk och filosofisk rekonstruktion.

Betydelse och arv

De för-sokratiska filosofernas betydelse ligger i att de introducerade sökandet efter naturliga, rationella förklaringar och systematiska begrepp för att förstå världen. De influerade Platons och Aristoteles tänkande och banade väg för utvecklingen av naturfilosofi, logik, matematik och naturvetenskap i västlig tradition. Många av deras frågor — om förändring och beständighet, orsaker och principer, materia och form — förblir centrala i filozofin än i dag.

Frågor och svar

F: Vilka var de för-sokratiska grekiska filosoferna?

F: Varför är termen "försokratiker" populär?

F: Hur mycket vet vi om de försokratiska filosoferna?

F: Har några texter skrivna av filosofer före Sokrates överlevt i fullständig form?

F: Vilka är några standardverk på engelska om för-sokratisk filosofi?

F: Vilken idé motiverade de flesta av presokratikerna?

F: Vad är naturalism?

Sök med bokstav