Runor
Runor är mycket gamla bokstäver som germanska folk använde innan de började använda latinska bokstäver på medeltiden. I sin bredaste betydelse kan ordet runor betyda vilka kryptiska bokstäver som helst, men det betyder vanligtvis de alfabet som användes av skandinaviska folk från omkring år 150 e.Kr. till medeltiden. Det äldsta av dessa kallas för den äldre Fuþark, som användes från cirka 150 till 800 e.Kr. Omkring år 800 ändrades runorna till Younger Fuþark, och dessa användes fram till omkring 1100, då det latinska alfabetet ersatte dem. De anglosaxiska runorna användes ungefär samtidigt (400-1100) i Storbritannien. De skandinaviska runorna kallas "Fuþark" eftersom de sex första bokstäverna i det runiska alfabetet är ᚠ ᚢ ᚦ ᚨ ᚱ ᚲ (F U Þ A R K). De anglosaxiska runorna kallas "Fuþorc" eftersom de är lite annorlunda.
Runor finns inristade i stenar (så kallade runstenar) på många platser i Skandinavien (Danmark, Norge och Sverige) och på de brittiska öarna, Island, Grönland, Färöarna och Friesland. Runor har använts för att skriva dikter och lovord, och de används fortfarande ibland för att skriva chiffer. Runor användes också av J. R. R. R. Tolkien i hans fantasyverk, som byggde på germansk mytologi. På grund av deras koppling till germansk mytologi användes runor också av nazisterna för att stödja en ny mysticism och en romantisk känsla av det germanska arvet. Runan ᚦ överlevde in i medeltiden i det engelska språket och till modern tid på isländska som bokstaven þ (uttalas "th" som i thing). Efter den normandiska erövringen ersattes denna bokstav av bokstaven th eftersom den var okänd för de fransktalande normanderna. På samma sätt användes bokstaven ð (uttalas "th" som i detta) i gammal engelska och används fortfarande på isländska, men den kommer från irländskan och inte från runorna.
När runorna användes för första gången var de germanska språken ännu inte uppdelade i sina moderna grenar, utan det fanns bara ett enhetligt språk (prototysk) med många regionala dialekter. Varje runa hade ett namn, på samma sätt som våra moderna bokstäver har namn, men dessa mycket gamla namn är inte längre kända. Genom att de associeras med senare bokstäver har runornas gamla namn rekonstruerats. [*] före en runas prototyska namn betyder att detta är ett rekonstruerat namn. Alla runor ritades dock inte på samma sätt, och vissa runor och deras namn var olika på vissa platser.
Rök runsten, Sverige, 800-talet
Äldre Futhark
Frågor och svar
F: Vad är runor?
S: Runor är mycket gamla bokstäver som germanska folk använde innan de började använda latinska bokstäver på medeltiden. I sin bredaste betydelse kan ordet runor betyda vilka kryptiska bokstäver som helst, men det hänvisar vanligtvis till de alfabet som användes av skandinaviska folk från omkring 150 e.Kr. till medeltiden.
F: Vad är den äldsta Fuþark?
S: Elder Fuþark är ett av de äldsta runalfabeten och användes från cirka 150 till 800 e.Kr.
Fråga: Vad är den yngre Fuþark?
S: Runt 800 e.Kr. ändrades runorna till det som kallas Younger Fuþark och dessa användes fram till omkring 1100 då de ersattes av det latinska alfabetet.
F: Var finns runor?
S: Runor kan hittas inristade i stenar (så kallade runstenar) på många ställen i Skandinavien (Danmark, Norge och Sverige) och i Storbritannien, Island, Grönland, Färöarna och Friesland.
F: Hur har runor använts historiskt sett?
S: Historiskt sett har runor använts för att skriva dikter och lovord samt som chiffer. Runor har också använts i J.R.R. Tolkiens fantasyverk som bygger på germansk mytologi. Under Nazityskland användes de dessutom för att stödja en ny mysticism och en romantiserad syn på det germanska arvet.
F: Hur överlevde vissa runnamn in i modern tid? S: Runan ᚦ överlevde i medeltidens engelska språk och i modern isländska där den uttalas "th" som i thing eller this, men efter den normandiska erövringen ersattes den med th eftersom den var okänd för fransktalande normander, medan ð (som också uttalas "th") var en gammalengelsk bokstav som fortfarande finns i isländskan men som faktiskt härstammar från irländskan och inte från själva runorna.
F: Vilket språk kom alla dessa tidiga versioner av runor från? S: Alla tidiga versioner av runor kommer från det prototermanska språket som omfattade många regionala dialekter vid den tiden. Varje runa hade ett namn som liknade våra moderna bokstäver, men dessa mycket gamla namn är inte längre kända, så deras koppling till senare bokstäver har gjort det möjligt att rekonstruera dem med tiden.
