Sjuttonde tillägget till Förenta staternas författning

Text

Förenta staternas senat ska bestå av två senatorer från varje delstat, som väljs av folket i varje delstat för sex år, och varje senator ska ha en röst. Valmännen i varje delstat skall ha de kvalifikationer som krävs för valmän i den mest talrika delen av delstaternas lagstiftande församlingar.

När en delstats representation i senaten blir vakant ska den verkställande myndigheten i denna delstat utfärda valhandlingar för att fylla dessa vakanser: Under förutsättning att lagstiftaren i en delstat kan ge den verkställande myndigheten befogenhet att göra tillfälliga utnämningar tills folket fyller de lediga platserna genom val enligt lagstiftarens anvisningar.

Denna ändring ska inte tolkas så att den påverkar valet eller mandatperioden för en senator som valts innan den blir giltig som en del av konstitutionen.

Bakgrund

När konstitutionen antogs 1788 skulle senatorerna väljas av delstaternas lagstiftande församlingar. Detta förblev i kraft i 125 år. I slutet av 1800-talet stod det klart att det fanns många problem med detta förfarande. Förutom långa vakanser som varade i månader och till och med år hade politiska maskiner fått kontroll över delstaternas lagstiftande församlingar. Detta korrumperade processen och senaten sågs som en "miljonärsklubb" som tjänade privata intressen i stället för folket. Med början på 1890-talet antog representanthuset flera resolutioner om en författningsändring som föreslog att senatorer skulle väljas genom direktval. Senaten vägrade att ens rösta om dessa förslag.

Vid denna tidpunkt ändrade många stater sin strategi. I artikel fem i Förenta staternas konstitution finns två metoder för att ändra konstitutionen. Förutom den vanliga metoden med en två tredjedelsröstning i kongressens båda kamrar fanns ytterligare en metod. Där stod det att om två tredjedelar av delstaternas lagstiftande församlingar ansöker om en sådan, måste kongressen sammankalla ett konstitutionellt konvent. Metoden hade inte använts tidigare. När det visade sig att två tredjedelar av delstaterna ville ha förändringen agerade kongressen.

Representanthuset antog 1911 en gemensam resolution 39 där man föreslog en författningsändring för att direkt välja amerikanska senatorer. Senaten godkände resolutionen, men eftersom den innehöll en ändring gick den tillbaka till representanthuset. Den ändrade gemensamma resolutionen skickades till delstaterna för ratificering ett år senare. De tre fjärdedelar av staterna som krävdes ratificerade ändringen och det sjuttonde tillägget blev officiellt den 8 april 1913.

Klausuler

Klausul 1

Förenta staternas folk ska välja två senatorer från varje delstat för sex år. Varje senator har en röst i senaten. Det finns 100 senatorer och 100 röster. "Elektorerna i varje stat skall ha de kvalifikationer som krävs för elektorer i den mest talrika grenen av delstatens lagstiftande församling" innebär att alla som kan rösta i ett delstatsval i sin delstat också kan rösta på en senator. I det ålderdomliga språket i konstitutionen skrevs detta på ett sådant sätt att det var möjligt för stater att ha olika kvalifikationer för personer som kan rösta på sin senator.

Paragraf 2

Klausulen om lediga platser. Tidigare kunde flera delstaters lagstiftande församlingar inte komma överens om vem som skulle fylla platsen när det uppstod vakanser. Före det sjuttonde tillägget kunde vakanser pågå i månader och i vissa fall till och med i åratal. Enligt det sjuttonde tillägget kan guvernören i en delstat, om en senator dör eller måste lämna sitt ämbete, utse en tillfällig senator tills ett särskilt val kan hållas.

Paragraf 3

Detta är ett enkelt tillägg för att förhindra att antagandet av det sjuttonde tillägget avbryter valet eller mandatperioden för en senator som valts innan tillägget antogs. Valet till Förenta staternas senat 1914 var det första folkvalet till senatorer i hela landet.