Det sjuttonde tillägget (tillägg XVII) till Förenta staternas konstitution, som ratificerades den 8 april 1913, ändrade det sätt på vilket senatorer i Förenta staterna valdes. Under de första 125 åren krävde artikel 1.3 i konstitutionen att senatorerna skulle väljas av delstaternas lagstiftande församlingar. Ett antal problem i Förenta staternas senat gjorde det nödvändigt att ändra sättet att välja senatorer från indirekta till direkta val av Förenta staternas folk.
Bakgrund och skäl till förändringen
Under 1800- och tidigt 1900-tal uppstod flera problem med systemet där delstaternas lagstiftande församlingar utsåg senatorer:
- Politiska dödlägen: I vissa delstater ledde konflikt mellan partier eller inom ett parti till att lagstiftningarna inte kunde komma överens om en senator, vilket lämnade platser obemannade under långa perioder.
- Korrumption och mutor: Det förekom fall där kandidater försökte köpa stöd i delstatens lagstiftande församling genom mutor eller andra otillbörliga påtryckningar.
- Brister i demokratisk legitimitet: Motståndare menade att en indirekt valsmetod gjorde senatorerna mer beroende av lokala politiska ledare än av väljarnas vilja.
- Progressivismens tryck: Under Progressive Era växte kravet på fler reformer för att göra politiken mer transparent och ansvarig inför medborgarna.
Vad tillägget föreskriver
Sjuttonde tillägget bytte formellt ut bestämmelsen om val av senatorer så att de istället valdes genom direkta val av de röstberättigade invånarna i respektive delstat. Tillägget innehåller också en bestämmelse om hur vakanser ska hanteras: en delstats guvernör kan tillsätta en tillförordnad senator tills en särskild val hålls, eller tills delstatens lagstiftning ordnar fyllnadsval.
Ratificering och genomförande
Förslaget till tillägg fick starkt stöd under 1910-talet. Redan före den formella ratificeringen hade flera delstater infört lagar eller folkomröstningar som i praktiken ledde till direkta val av senatorer, vilket underlättade övergången. Den formella ratificeringen den 8 april 1913 gjorde dock förändringen nationellt och permanent.
Konsekvenser och kritik
- Stärkt folkets inflytande: Direktval gjorde senatorerna mer ansvariga inför väljarna och minskade delstatslagstiftningarnas direkta kontroll över senatorernas utnämning.
- Minskad korruption i vissa avseenden: Mutor och politiska förhandlingar i delstatspalatsen försvagades som instrument för att skaffa senatsplatser, även om andra former av påverkan kvarstod.
- Försvagat delstatsinflytande: Kritiker menar att tillägget försvagade delstaternas roll i den federala ordningen genom att ta bort ett direkt verktyg för delstaterna att hävda sina intressen i senaten.
- Ökad nationell politisering: Senatorer började ofta väljas på nationellt präglade frågor och kampanjplattformar i stället för enbart delstatspolitik.
Efterspel och nutida diskussion
Under följande decennier betraktades tillägget i stort som en framgångsrik demokratisk reform, men det finns fortfarande debatt. Vissa statsvetare och politiker har föreslagit återgång eller modifieringar för att återställa mer delstatsinflytande i federal lagstiftning, men sådana förslag har inte fått bredt genomslag. I praktiken har tillägget format hur senatorer väljs än i dag och är en central del av den moderna amerikanska demokratiska processen.